Trånga overaller och kalas

Så var det åter dags att plocka fram vinter garderoben. Det var ju ett par veckor sedan vinter jackorna började åka fram. Nu var det så dags för premiären för den vackra overallen. Jag känner igen mig lite i en viss reklam film. Vet inte om ni sett den. En man ska ta på sig sin målar overall som han inte använt på 15 år då färgen han målat huset med naturligtvis är helt makalöst bra. Resultatet är att när overallen ska på så passar den inte riktigt, man kan nog säga att den passar inte alls. Riktigt så illa är det kanske inte i mitt fall men overallen som jag har är både ganska kort, och lite (mycket) tajt. Vilket i och för sig gör att det känns som jag har fantastiskt långa snygga ben (vilket ligger en liten bit från sanningen). Men det resulterar även i att jag inte kan böja mig ner ordentligt utan att den spricker i ryggen. Johannas snälla mamma har sytt den varje år men vad hjälpte det. I torsdags var det bara att dra på sig den tjusiga outfiten och ställa sig i ridhuset på nuntorp. Det hade nog gått bättre om jag inte behövt lyfta bommar från marken, men, som bekant, ibland river hästar och man måste böja sig ner. Hoppsan, så hade den spruckit i ryggslutet igen. Nu hävdar jag att det mest beror på att den är en decimeter för kort men det hjälper väl inte att man fyller ut resterande delar heller är jag rädd. En idé är väl att införskaffa en i lagom storlek kanske.
För övrigt kan man bara beklaga sig att det är skit kallt!!! Och även om overallen är liten så värmer den bra. Den hade värmt ännu bättre om den inte legat kvar på mitt golv hemma, vilket den gör så igår på lektionerna satt jag inlindad i ett hästtäcke. Detta fungerar oxå bra så länge ingen är i behov av min hjälp med att göra något i manegen för då fryser man halvt ihjäl. Resultatet av detta blir att jag kompenserar all kyla med att dricka ännu mer kaffe under kvällen. Jag snittar nog nästan en till en och en halv liter kaffe om dagen normalt sett (tur att kroppen inte är förgiftad) om man nu lägger till överkonsumtionen under kvällen blir resultatet slående. Jag borde bli sponsrad av något kaffe företag. Jag kan tänka mig att ställa upp gratis i någon reklam film åt gevalia eller så, helst den där det ramlar ner en snygg kille i poolen :-)...
Det där med kaffe har ju dessvärre några bieffekter. Om man bortser från att det blir ett spring på toaletten i ett kör så har det en lång effekt på sovandet. Under dagen märker jag inte av det men när jag ska lägga mig så brukar allt koffein ha uppnått en höjdpunkt och jag ligger och vrider mig i sängen. Detta leder i sin tur till att jag naturligtvis är enormt trött på morgonen vilket i sin tur leder till att jag måste ha en liter kaffe för att komma igång. Ni kan nog utläsa ett visst mönster här skulle jag tro.
Helgen som var spenderade jag i våran huvudstad. Med risk för att bli utsatt för bombhot, men, är inte Stockholm som bäst när man ser det i backspegeln?
Nu var jag där med anledning av att min vän och tränar kollega Ann fyllde femtio. Ett hejdundrades kalas med 90 personer där ett flertal av hästvärldens celebriteter var närvarande (åsså lilla jag). Det var trerätters middag och stor scen med tillhörande mikrofon som jag den här gången blev ofrivilligen utsatt för.
Jag satt vid huvudbordet strax brevid jubilaren och pratade i godan ro med hennes syster. På slutet av middagen efter alla tal och sånger så reste sig så födelsedagsbarnet och sa att nu fanns det bara en sak kvar som hon önskade sig ut av sin stora dag. Varpå hon säger
- Nina, gå upp på scenen och sjung ack värmeland du sköna...
Jaha ja, vad gör man då, ja, man kan ju inte sga nej det tänker jag inte göra. Utan det var bara att resa på sig gå upp på scenen greppa mikrofonen och ta ton. Lite skakis blev jag. Nu är det så att i ärlighetens namn så sjunger jag ganska mycket och är rätt säker på att pricka in toner. Men det är ju inte samma sak att göra det hemma med goda vänner eller i kören. Så med ben som gelé så genomförde jag sången (och blev filmad men den är konfiskerad) det gick bra men direkt jag kom av scenen blev det en liten sväng till baren. Kul var det iallfall men det var skönt att lämna stockholm och dess tunnelbana bakom sig och dra hem igen.
Väl hemma så har det varit mycket jobb. Träning hos Anna i Måndags, en träning som flöt på bra hela kvällen de flesta hästarna fungerade kanon och då är det skoj. På ridskolan är det som vanligt vid den här tiden fullt upp med att planera lucia showen. Och av någon anledning har jag på känn att det blir ungefär lika stressigt som det har varit alla andra åren. Hästarna mår bra och fungerar väl vilket är skönt.
Nu ska jag jobba vidare en stund till. Ikväll bär det av hem till de värmländska skogarna igen, skönt.
Kram på er alla
Nina K