Farväl gamla Bettan

Åter vid tangenterna för att plita ner lite smått och gott som hänt sedan sist. För ett antal helger sedan precis efter att jag skrev sist så gjorde jag och Bilen en färd ner till Ljungby och deras nationella tävlingar. Som jag skrev sist så rasade ljuddämparen av precis innan. När jag sedan körde ner rasade även värmeskyddet (eller vad det nu kallas) av det med. Jag satt och pratade i telefonen (i vanlig ordning) med en amma till en av eleverna som jag skulle hjälpa i Ljungby. Precis när hon sa att det var skönt att jag skulle komma ner och hjälpa till så hör jag ett mycket bekant ljud. Någonting hänger under bilen och skrapar. Det var med andra ord bara att stanna efter vägkanten och plocka upp tingesten som i alla fall hade den goda smaken att ramla av helt. Sedan tog jag full fart ner till ljungby. Där skötte sig alla elever med den äran flera dubbelnollor och placeringar i MvsA, men nog om det. Bilen, den förbannade (ursäkta språket) bilen, lyckades i vanlig ordning att ställa till det. På Lördag kväll när jag ska ta mig tillbaka till vandrarhemmet där jag helgen till ära bosatt mig så är Bettan död. Helt död! Klockan är nu halv elva på kvällen och den stackars funktionären som jag slet tag i var måttligt imponerad då jag sa att batteriet nog laddat ur. Helt utan anledning denna gång! Han tog snällt sin bil och polis Olsson, pappa till en av mina elver från stockholm, (gissa vad han jobbar som) kom springande med start kablar. Tio minuter senare startade eländet. Jag satte på ljuset och pappa Olsson konstaterade att jag i allafall hade två framljus som funkade, bak är det bara ett. Jajemen säger jag medan den nu mycket trötta funktionären drar igen motorhuven med en bestämd smäll. Då rasade de ena framlampans glas av och lampan slocknade. Jaha, nu har du bara ett ljus sa Olsson och sade vänligt att han hoppades att ingen av hans kollegor i söder skulle stanna mig. Nu gjorde de emellertid inte det. Men, hans kollegor i norr fixade det under den helgen som gick nu....
I Fredags åkte jag upp till Stockholm för att hjälpa laget sista omgången av elitserien. Innan jag åkte funderade jag på om jag kanske borde byta till sommardäck men kom fram till att det nog inte fanns tid (som vanligt). Upp till Stockholm var det inget bekymmer. Men så kom lördag morgon när jag skulle de sista sex milen upp till Edsbro. Precis innan jag ska svänga av mot Rimbo, på en liten smal otraffikerad väg vilka står där och vinkar in mig. Jo, naturligtvis, farbror polisen. Ni kan säkert ana den ångest som nu kryper fram i mig. Det hela börjar med att jag inte kan få ner mitt fönster till förarsätet. Ni vet det som heller inte går att stänga helt. Nu har det dock låst sig helt så det är alltid tre centimeter öppet varken mer eller mindre. Jag fick med andra ord öppna dörren för att säga det. Polisen log snällt och bad mig så visa körkortet. Ja, det hade jag ju kunnat gjort om det varit med. Jag säger då att det är lugnt jag har mitt pass med mig som leg jag ska bara leta rätt på det först. Jag får blåsa innan och sedan börjar jakten på det försvunna passet. Under tiden som jag går ur bilen för att rota bland all bråte (min bil kan nu mer vikariera som soptipp) så frågar polisen varför i hela världen jag bara har ett sommardäck och resten vinterdäck. Jag förklarar då att jag haft punktering och att jag vet att det är lag på att ha på sommardäck men bilen ska minsann få dö om en vecka så det är ingen vits att byta. Jag får då frågan vad som är fel på bieln. Detta tar i sin tur fem minuter att berätta. Då får jag en inre syn vart mitt pass är. På min köksbänk hemma. Jag förklarade mitt lilla dilemma och fick lämna mitt person nummer och adress. Polisen tyckte att det var osannolikt att någon annan skulle komma på att de var från Värmlandsnysäter och efter att ha kollat att jag iallafall hade behörighet för att köra släppte han iväg mig. Helt otroligt. Pappa Olsson som mötte mig i Edsbro tittade på bilen och konstaterade att det nog var tur för mig att det inte var trafikarna som var ute.
Nu kära vänner är det nog det sista jag skriver om Bettan skulle jag tro. För vet ni. På Fredag får jag en ny bil. Eller får och får. Jag har köpt en ny bil. En Saab faktiskt, jag har inte sett den än men litar på min goda vän som handlat den åt mig.
Nu får det vara bra för denna veckan.
Kram på er
Nina K