Alla dessa tårtor

Nu var vi där igen. Bloggar är något som man ska göra ofta, helst varje dag och gärna flera gånger dagligen. Man kan ju säga att det går sådär med det för egen del. Men nu var det ju det där med att ha både tid och lust och helst ska dessa två egenskaper sammanfalla samtidigt.
Hur som helst här kommer det lite gott och blandat från de senaste veckorna.
tor det eller ej men det har varit ganska lugnt. Inte så att jag jobbat lite för det är snarare tvärt om det ha varit mycket jobb. Men det är inte så mycket som krånglat. Hunden har nu bytt hem. Jag hittade en lämplig fodervärd (en av mina grannar) så nu slipper jag springa omkring och låta som en dåre (vilket jag kanske är) bli biten i armarna (av ren glädje) eller bli utelåst från min egen bil. Bilen har barnens fantastiska farfar fixat åt mig. Så nu låter det inte som stans alla raggare är på ingång när jag kommer. Hör och häpna. Jag har även tvättat den. Men eftersom vädret är som det är så är den nu snarare "skitvit" än "vitvit". Ett däck till har jag bytt ut men nu gjorde jag det innan punkteringen var ett faktum så jag slapp allt krångel. Men jag kan trösta er. I lördags när det regnade for ett torkarblad av så det har jag numer bara ett av. Som tur är så är det kvar på förarsidan. Måste nog se till att fixa det under veckan. Lite små katastrofer har naturligtvis skett.
Det är nämligen lite synd om både mig och Johanna (ni vet vår trogna praktikant). Johanna har numer min "snälla" tre åring Vilda hos sig. Hon besitter lite mer tid (och lust) än jag att fara omkring på dessa stora ouppfostrade djur. Numer vet hon dock att det lönar sig att inte vara ouppmärksam på den något glada tre åringen. Min kära lilla häst bjöd henne nämligen på en lång och mycket hög flygtur. Likt en kamikaze pilot landade Johanna på ena skulderbladet (medan hennes stolta springare försvann åt annat håll). Ett par revben brakade och Johanna har haft en mycket lustig stil den senaste tiden. Jag (som är av naturen snäll) har väl kanske skrattat en aning för mycket åt henne. Men som det heter, skrattar bäst som skrattar sist. En mindre nöjd ponny bjöd mig på lite cirkus konster, vilket resulterade i att min handled som kom emot manken och vred sig ett halvt varv forfarande är i bandage. Snacka om att vi har rehabliteringsgänget här.
Sedan var det ju det där med min bantning. Den har gått åt helt fel håll. Nu måste alla barn sitta kvar hela hösten. Nu får jag ta tag i detta jag kommer snart inte i mina ridbyxor om jag smaskar i mig mer tårta, suck. Som jag sa förra gången. Det är dags för lite skärpning nu.

Ha det gott Nina K