Sanningar!!!

Av barn och dårar får man höra sanningen sägs det. Kan nog vara väl så sant. Sannningen är inte alltid behaglig är nog också tämligen sant. Emellanåt drabbas man av just dessa sanningar från olika håll. Eftersom mina vänner kan vara obehagliga nog att emellanåt säga dessa så kan jag nog påstå att det är de som är dårarna i detta fallet.
Att barn är kloka små varelser vet vi alla. Inte mycket går dem förbi. Sonen som hör till denna kategori är än så länge härligt "ofiltrerad" vad det gäller att uttala sig. Det bara rinner ur sanningar hela tiden. För inte så längesedan när jag i vanlig ordning letade efter något som jag inte mindes vart jag lagt så frågade jag lilleman om han visste var jag lagt det.
- Jag har ingen aning mamma, det är inga ordning på dig.
Vad ska man säga, det är ju sant.
I helgen emellan en massa jobb så skulle goda vännen Sandra massera igenom ryggen på mig så att den inte brakar. Jag brukar ju hävda att jag är synnerligen smärttålig och inte speciellt "jålig" alls. Är inte helt hundra på att Sandra håller med om det alls. Visst gör det ont när knutorna ska "tryckas igenom" men kanske inte så till den milda grad att man försöker krypa av bänken. De som var i huset samtidigt kunde antagligen inte undgå hur väldigt SYND det var om mig just då. Under tiden som jag låg där och ynkade mig så diskuterades det naturligtvis träning. Jag anser mig ju träna ganska frekvent, vilket ju är sant. Och överkroppen tränas ju även den med mockande och lyftande av höbalar och annat krafs. Sandra som måste fått en knäpp, häver helt brutalt ur sig att det kanske är dags att börja träna överkroppen ordentligt så att musklerna underhålls och inte är i vila.... Vad menar människan?
En sak till som jag alltid hävdar. Jag är inte morgontrött. Inte ett dugg! Jag brukar studsa ur sängen så fort det ringer i väckarklockan. Och efter nio ligger jag aldrig i sängen. Mina vänner vet ju detta. Därför var det inte utan viss förvåning ett par av dem fått ringa och väcka mig den sista tiden då jag stängt av klockan i sömnen. För att inte tala på att jag lyckats somna om och kräla ur sängen vid tolv. Nu har det sistnämda iochförsig bara inträffat vid ett ynkligt tillfälle men ändå.
En sanning som ingen ändrat på är dock att jag älskar att vara ute med mina elever på tävlingar. Så även i helgen då jag var med till Bollebygd (mitt i ingenstans) tillsammans med division ett laget för nuntorp. Tvåa blev laget och även de som red individuellt gjorde strålande insatser. Samtliga åkte hem med placeringar och stämningen bland barn och föräldrar var på topp hela dagen. Nu har jag gjort tre ganska tuffa veckor på raken med bra några få lediga dagar. Ikväll drar jag hem till värmland och hämtar upp mina barn. Sedan ska jag njuta tillsammans med dem och ha ett par dagar ledigt inte så dumt!
kram på er alla
Nina K