NYÅRS BLOGG

Kära vänner! Det är dags för en sammanfattning av året. Så här på nyårs aftons förmiddag tar jag mig en stund för mig själv och tänker över året som gått. Inbillar jag mig eller gick det väldigt snabbt? Vad har jag gjort under året, lyckats med, misslyckats med? Och vem sätter regeln för vad som är att lyckas eller inte. Svaret är väl att vi alla sätter våra egna "regler" för vad som gäller. " The beauty is in the eye of the beholder" finns det ju ett ordspråk som lyder och likaså tror jag det gäller med lyckan för den är ju som bekant olika för oss alla. Min lycka är främst två härliga ungar som emellanåt kryper upp intill mig i sofffan och säger "jag älskar dig mamma" den största känslan av att ha lyckats infinner sig då.
Att ha behållt mina vänner, fångat ett par nya, det är oxå en form av lycka. Ytterligare en form av lycka/ lyckats är när barnen och de vuxna på ridskolan är nöjda och glada och lyckas uppnå sina mål. Eller när vännerna vänder sig till en för hjälp för att det finns tillit, oxå lycka.

En del av det här har hänt under året. Men för er som följer bloggen så vet ni att det även varit mycket annat. Liten sammanfattning kommer här....
Kattägar eran, som i sig blev en kort tid. Våfflan och Spindelmannen som hann med både ett och annat under sin levnad. De invaderade sängen, kylskåpet och en av dem badade i toaletten ett mindre lyckat trick. Ett ännu mindre lyckat trick var när båda två bestämde sig för att gå i närkamp med en lastbil nere på vägen. Men, det är min fulla övertygelse att de båda ställer till med ett sabla väsen i katthimmelen!
Det går ju inte riktigt att förbise gamla bettan (mercan) när man ska sammanfatta året. Många minnesvärda stunder gav hon onekligen. Ett av de bättre var nog när elfelet inträffade och takluckan fick ett alldeles eget liv och jag åkte ner till mellerud från nysäter (bara nio mil) i snöoväder med en tacklucka som inte gick att stänga. Eller snarare den öppnade och stängde sig lite som den ville under en veckas tid, tills elen helt dog och som tur var gjorde det med luckan stängd. Alla otaliga stopp hos farbror polisen, där jag ca tio gånger i år (med mercan) lyckades prata mig ur den ena situationen efter den andra. Med volvon har jag bara varit i tre kontroller än. Ytterligare lite pinsamt var det när jag höll på att ta livet av farbor veterinären ( Tohrleifur) med hjälp av bilen. Hade hämtat hö hos johanna då jag hörde ett välbekant skrapljud under bilen. Jodå, en del av ljuddämparen hade nästan lossat. Veterinären som var med studsade ut och skulle hjälpsamt lossa resterande del. Jag hade på parkeringsbromsen och när han kravlar under tänkte jag hjälpa till hoppar ur bilen. Tänkte inte på att jag haft foten på vanliga bromsen med. Detta resulterar i att bilen helt sonika rullar framåt. Över halva veterinärens arm. Jag tänker inte upprepa ordsvadan som kom ur munnen på honom då, men, tur att en del var på isländska!
Mer då!?! Jo, jag har väl som vanligt råkat hamna i pinsamma situationer då jag inte tänkt på att jag bor på landet där man kan vandra näck ur sängen utan insyn. Fungerar inte lika bra hos vänner som bor centralt i större ort på nedre botten. Vi behöver inte gå in närmre på ämnet.
Jag har fått ledbandet avhugget i tummen av en hungrig ponny, handleden lätt massakerad av tjurig ponny! Jag har blivit kallad en mental snuttefilt. Vackert uttryckt av kära vännen gurkan.
Ja jag kan nog fortsätta i oändlighet om dråpligheter, tråkigheter men, det tänker jag inte göra.
Jag nöjer mig med att konstatera att året som gått ändå varit helt okej. Kanske något visare skulle jag vilja tro. Lyckligare? Ja det tror jag nog, för varför klaga egentligen. Jag har ju massor av underbara vänner som står mig nära, tänker inte nämna några namn jag hoppas att ni alla vet vilka ni är och att mitt liv vore oändligt mycket tråkigare utan er! Jag har mina barn och snart har jag ett helt nytt år att utnyttja på bästa sätt!
Så, till er alla... GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!!!!!
Kramar Nina K