Virus år???

Nu har det återigen dragit iväg och gått lång tid emellan inläggen. Skulle ju kunna skylla på att jag varit enormt upptagen av annat (inte riktigt sant) eller bara säga att inget nytt har hänt (inte heller sant). Men, eftersom jag inte vill fara med osanning, är det väl bara att erkänna "skrivlusten" inte infunnit sig.
Jag tänkte börja med att backa tillbaka lite i tiden, närmare bestämt till dagen innan nyårsafton. På ridskolan skulle jag ha ett par lektioner med igenridningar och anlände ner med andan i halsen på morgonen en timma innan lektionerna skulle sättas igång. Väl på plats så hade Emelie och Jonna hittat en hemsida med hästar till salu och efter en snabb diskussion beslutade jag mig för att åka iväg och titta på hästarna som stod i Hunnebrostrand. Johanna hoppade snabbt in och vikarierade på lektionerna med de mycket (!) pigga hästarna. Emelie (som mest frös och snorade hela tiden) och Jag satte oss i det vita vrålåket (läs slitna volvon) och drog ner för att provrida. Vi hittade vår nya svarta stjärna Evita och kände oss ganska nöjda med oss själva när vi återvände hemåt.
Efter en stund på kontoret var det så dags att ta sig hem till de värmländska vidderna för att fira nyår. Den resan kunde ha fått ett abrupt avslut om det inte för engångsskull hade infunnit sig lite flyt i min bilägarvardag.
Efter att kollat på bensinmätaren när jag smidigt skuttat in i bilen insåg jag att det var ett listigt drag att tanka på shell i mellerud. Tur var väl det! För det jag inte tittat så noggrant på var värmemätaren (säkert fel benämning). När jag stannar vid pumpen och hoppar ur bilen börjar det nämligen ryka och pysa på ett underligt sätt under motorhuven. Då jag vid ett tidigare tillfälle i princip råkat elda upp en saab (många år sedan nu) så finns det viss rutin på att något gått snett när hela bilen ryker.
Upp med motorhuven och, mycket riktigt, slangen till kylaren levde ett helt eget liv. Den var så att säga frikopplad från sitt huvuduppdrag!
Om någon vid detta tillfället sett mig så är det frågan vart det pyste mest ånga ifrån, bilen, eller ur mina öron av ren frustration.
Men, återigen infann sig lite flyt i tillvaron. Christoffer ( har man handlat för mycket kaffe när man kan för namnen på de som arbetar?) stod i kassan och hjälpte snabbt till genom att ringa in en kompis som var lite av en kung på att skruva i gamla volvobilar. Efter ett par minuter var slangen ditskruvad och bilen full i kylarvätska och jag kunde fortsätta färden hemåt (jodå jag kom faktiskt ihåg att tanka också!)
Väl hemma firades det nya året in med storstil. Det var som sig bör samling framför Grevinnan och betjänten, god middag och bubblande drycker.
Vaknade på nyårsdagen och mådde inte alls som jag förtjänade. 39 graders feber och jag låg still i flera dagar och tyckte VÄLDIGT synd om mig själv.
Efter att jag snörvlat klart så var ledigheten slut och det var bara att åter infinna sig på arbetet.
Evita hämtades upp ifrån Hunnebrostrand och lektionerna satte igång som vanligt.
Sedan infann sig rutinerna åter snabbt tills helgen kom...
Ett av de kära barnen klagade på att det gjorde lite ont i magen. Som den omtänksamma mor jag är sa jag bara att det nog inte är så mycket att gnälla över, vila lite så går det över....
15 minuter senare var magsjukan igång på barn ett.
En timma senare var det dags för barn två. Barn som synkroniserar magsjukan är ingen höjdare när man ska hinna med.
Fem timmar senare var det dags för barnens mor....
Vi var tre individer i hushållet som tyckte synd om oss själva, milt uttryckt.

Nej nu ska jag ta tag i lite mer jobb. Det känns som det är läge att salta emellan stall och ridhus så att inte elever eller hästar bryter benen idag. Annars vore det kanske en tanke att ha skridskor på sig för er som ska hit...
Tills nästa gång
ha det bra Nina K