Bilhaveri, igen!

Är någon förvånad över at jag har en bil som lägger av? Nej trodde inte det! I torsdags var det så dags igen för, "mitt liv som skrotbilsägare". Inte blir det bättre av av det finns en som kan säga den mest irriterande frasen som skapats i universum, nämligen, " vad var det jag sa".
Satt som vanligt i bilen på väg till ett kallt ridhus (varför är de inte isolerade?). Stannar vid "rasta" och köper med kaffe så att jag kan sörpla lite under tiden som jag har första timman. Pratar som vanligt (nuförtiden) i telefonen. Har under samtalet anmärkt på att bilens panel ser lite mysko ut. Johan som var i andra änden av luren säger att jag borde byta bil för min går bara 20 meter till. Eftersom jag i vanlig ordning väljer att inte lyssna på det örat när det gäller bilen muttrade jag något till svar (förmodligen att han var elak) sedan la jag på och stressade vidare. Lite fel hade herrn dock, bilen gick inte 20 meter till, den gick 10! Allt slocknade, precis lagom så att jag kom ut på 45:an igen och hamnade i vägen för alla lastbilar. Nu följde en lång rad av svordomar. Okej, det kan väl erkännas, jag sparkade även på bilen ett flertal tillfällen, de som passerade trodde nog med all rätt att jag var helt knäpp i kolan. Om det hjälpte, nej det kan jag inte påstå men det kändes bättre för stunden.
Nu kom då nästa lilla fadäs. Om man nu ska få bilproblem så är det lämpligt och av yttersta vikt att ha laddade mobiltelefoner. Man skulle ju kunna tro, att jag, med den gedigna erfarenhet jag har i ämnet bilbekymmer längsmed vägen, skulle ha ordnat med mina telefoner. Men, nej, så var inte fallet just denna dag. Så där står jag med irriterade lasbilschaufförer som lyckades krångla sig förbi med stor möda och en helt urladdad telefon (den med alla nummer) samt en som varnar för att batteriet håller på att ge sig. Efter lite bläddrande i telefonboken och lite tänkande så fick jag tag på Camilla Fors vars (väldigt snälla) man kom och gjorde dagens hjälteinsats. Bilen hade jag fått hjälp att baxa upp på trottoaren av en hjälpsam man. Magnus kom och bogserade bort den och körde sedan mig till nuntorp.
Nu är bilen lagad, veterinär Sigfusson gjorde en gedigen insats han både hämtade upp bilen från Brålanda och lagade felet (som faktiskt inte var så stort). Snälla Magnus försökte övertyga mig om att det var så enkelt att jag kunde göra det själv, men, jag är nog lite av en bilidiot, och då med betoning på idiot!
Nu ska jag försöka få lite mer gjort på hemsidan samt förbereda dagens lektioner.
Kram på alla
Nina K