Konsten att prata med katter

Härmed efterlyser jag följande; Våren, den riktiga våren. Den sortens vår som innehåller fågelkvitter, tussilago, vitsippor och, sist men inte minst, VARMARE väder. Och, om det nu skulle vara för mycket begärt med dessa olika tingest så är det väl ändå inte för mycket att fråga vår herre (herre föresten? ) om lite solsken? Det är grått, mulet, trist och kallt!
Så, nu har jag gnällt klart om det ämnet för en stund. Som de flesta nu noterat så har äntligen den nya hemsidan börjat användas. Givetvis är det en del arbete kvar att göra med den. Vi jobbar på för fullt med att lägga in det som bör finnas på sidan.
Flest klagomål har faktiskt inkommit från klubbens maskottar och då pratar jag inte om våra olika praktikanter (förlåt, så kanske man inte får skriva). Nej, det handlar om våra djur som förvisso har fyra ben och päls men inte ingår i ridverksamheten. Först och främst så har jag och vår älskade stallkatt Bettan haft en diskussion. Är det någon som missat Bettan? Ingen vet riktigt hur länge hon varit här men av alla oss i stallet så är det hon som varit på plats längst. Alla vet att jag inte är någon "kattperson", men Bettan är en bra katt. Hon "pratar" med oss dagarna i ända, när hon inte är på råttjakt. Ett exempel på hennes talförhet fick vi för ett par veckor sedan när hon mötte mig på parkeringen utanför stallet. Att personalen kan komma med klagomål på chefen med jämna mellanrum det må så vara hänt, inga konstigheter. Men när man blir mött av stallets katt redan ute på parkeringen, då kan man börja fundera. Följande konversation ägde rum.
- MJAUUUU.
- Bettan vad vill du nu? (ja det är sant jag pratar med henne)
-Mjau, mjau, mjauuuuuu.
Här funderar jag lite vad som föranlett denna ganska långa mening från katten.
- Har du slut på maten, frågar jag och följer efter katten i till sadelkammaren där hennes mat finns.
Något konfunderad tittar jag på den fulla matskålen, sedan på katten. Då ser jag, fasansfullt nog har någon illasinnad människa köpt hemköps kattmat! Att denna någon bara har mage att ta sig till ett sådant fruktansvärt tilltag. Man kan tycka att ett djur som käkar möss inte ska ha så mycket åsikter om vad som serveras på tallriken men så är inte fallet. Det var bara att öppna den andra foderpåsen av känt märke och byta ut maten i tallriken. Ett nöjt jamande kom det som från tack innan lilla missen. Men, nu har det åter inkommit klagomål från stallets olika pälsklädda invånare. Varför har det inte skrivits om dem på hemsidan? Hur kan jag och övriga tro att det bara ska handla om oss? Svea, Rocky, Bella och Bettan. Alla vill ju vara med både i bild och text. Bättring utlovas härmed och det är bara att plocka fram kameran och börja dokumentera allas vår tillvaro. Alla som vill lägga in bilder på hemsidan från lektioner, tävlingar mm. Titta in på sidan så finns där ett ställe där ni kan lägga in era egna saker och dela med er av er vardag på ridskolan.
Så, nu ska jag istället för att sitta här och underhålla mitt eget ego sätta mig och jobba en stund med informationen på hemsidan istället.
Ha det gott
Nina K