Nina & Nina tänker högt

måndag, juni 18, 2007

Ridläger veckor och skator i sovrummet

Godagens på er. Nu känns det verkligen att det börjar dra sig mot semester tider för i stallet är det nio glada barn som är här på ridläger. Vi avslutar alltid våra veckor med ridläger här ett bra sätt för hästarna att få varva ner innan det är betessläpp. Förra veckan hade vi nybörjar läger och allt flöt på fint en del av hästarna fick lite ledigt vilket de säkert uppskattade. Idag är det åter full fart på de flesta. Till Longis och Rickys förtjusning kommer Anki idag och masserar dem de brukar bli härligt trötta efteråt så de får ledigt resten av dagen.
I helgen har mina små hjältar (carl och elvira förståss) varit hos sin far som är hemkommen efter sjutton dagars besök i Canada där han tillsammans med goda vänner jagat björn! Till allas vår lättnad hade han fått skjuta en. Man kan nog tycka att det var tur med tanke på den långa flygresan över till canada via frankfurt för att sedan bila rakt ut i urskogen hundra mil och därefter åka de sista milen på fyrhjuling för att det inte fanns riktiga vägar. Vi har alla våra drömresmål (förstår ni nu att vi inte kunde komma överens om en bröllopsresa, och nu är det ju lite kört med den). hur som helst såg jag fram emot at få sovmorgon i fredags när jag visste att det inte skulle komma några små huliganer och begära välling. Ibland tror jag sådant straffar sig med omedelbar verkan. Jag sussade sött efter att kommit hem från träningen på Nuntorp och njöt av lugnet. Jag drömmer mycket på nätterna och detta var inget undantag. Jag låg och återupplevde en träning (ja det är sant till och med på nätterna lite tröttsamt ibland). Rätt som det är drömmer jag att en häst går rakt i i sargen med en väldig smäll och tvärvaknar! Döm om min förvåning när det ovanför mitt huvud fortsätter att väsnas. Nu var jag klarvaken och häver mig ur sängen som en gasell (jag lovar nu var det som en gasell) en sekund senare slänger jag igen min sovrums dörr och funderar vilt på vad hin håle själv gör i mitt sovrum. Visserligen har jag väl busat en del i mina dagar men inte så att jag ska bli hämtad personligen. Efter att fått ner min hjätfrekvens till någorlunda normalt andande smygtittar jag in genom en dörrspringa. Vad flaxar då desperat runt i mitt fönster om inte en stor jäkla skata! Nu börjar hjärnan gå på högvarv. Om det är något jag inte gillar så är det närkontakt med vilda fåglar (vet inte varför jag är uppväxt med allsköns fjäderfä). Först var jag tvungen att reka lägenheten. Jag visste att jag hade stäng mina båda fönster i sovrummet och fågel eländet kunde rimligen inte varit så artig att den stängt efter sig. Då slog det mig, balkong dörren! Detta löste dock inte det flaxande bekymret som bosatt sig i mitt sovrum. Klockan hade nu hunnit bli sex på morgonen och den enda jag visste var vaken och antagligen hemma var min kära föredetta man. Sagt och gjort, jag ringer upp och tackar min lyckliga stjärna att han svarar (hur korkad jag var kan nog faktiskt ifrågasättats) lätt hysterisk skriker jag i telefonen - Per, jag har en fågel i mitt sovrum hjälp mig!!!
- Men snälla Nina en liten fågel är väl inget att gast över öppna ett fönster så den tar sig ut.
- En liten fågel gastar jag tillbaka, det är för helvete en skata (ursäkta här återges konversationen som den de fakto lät)
Nu blev Per tyst sedan hör jag hur någon skrattar så han skriker i andra änden och det börja låta som början på ett astma anfall.
- En skata! Hahahaha, då är det alltså två i lägenheten nu då (fortsatt gapskratt)
Varför i hela friden sa jag inte bara att det var en kråka eller någon slags okänd fågel art???
Efter mycket om och men och att jag insåg att mitt moraliska stöd inte var talbar i andra änden utan kippade efter luft så vågade jag mig in i sovrummet och öppnade ena fönstret. Efter en kvart hitta den stackars pippin ut och flög till sin olyckliga maka/make som väntade utanför.
Jag behöver nog knappast nämna att mitt sovrum såg ut som ett mindre slagfält.
Sovmorgonen sket i det blå skåpet men åandra sidan är det gott med morgon kaffe...
Nog för idag, nu ska jag gå ut til barnen som putsat sina träns och sadlar sedan ska vi få lite mat i magarna.
tills nästa gån ha det gott
Nina k

1 Comments:

  • Hahaha! Nu tyckte jag nästan lite synd om dig, men sorry, jag skrattar fortfarande. kram PÅ dig Malin

    By Anonymous Anonym, at 8:32 fm  

Skicka en kommentar

<< Home