Tokigheterna bara avlöser varandra!

Jag har gjort en Anja Pärsson. Då menar jag inte att jag på ett stilfullt sätt tagit mig ner för en brant backe. Nej jag jag syftar snarare på hennes mycket tjusiga säl rörelse som hon gör när hon vunnit ett lopp. Nu kan det väl hända att den inte var fullt lika tjusig när jag gjorde den. Heller inte speciellt planerad det kan också vara så att Anja åker på sina magmuskler medan jag mest glider på, tja, magen helt enkelt (minus muskler). Men en sak kan jag garantera, min "sälen" går både snabbare och längre. Nu bör det väl ändå erkännas att jag hade lite hjälp med den, jag befann mig heller inte i en slalombacke utan på vår snöiga skogsbil väg bakom stallet. Hjälp med farten stod den kära unghästen Vilda för (nu har hon gjort själ för sitt namn). Efter att hon skött sig exemplariskt i Fredags när vi åter löshoppade de små (jag och Sandra), allt har gått som smort hon går på transporten utan att blinka och visar härliga takter i hoppningen så kan man ju inte annat än vara nöjd. Även tömkörningen har gått som smort, med andra ord borde man ana oråd, så lätt ska det bara inte gå. I Måndags tar jag och Sandra ut Corinth och Vilda för en liten tur i tömmarna. Vi går bort från stallet på skogsbilvägen och de båda sköter sig som vanligt riktigt bra. Så när vi gått ca 600 meter så säger jag till Sandra att vi ska vända med tanke på att hästarna går bra och det är riktigt tungt att gå i snön. Sagt och gjort. Jag vänder Vilda först och går förbi Sandra och Corinth, lite lagom avslappnad då min häst känns fin. Då händer det. Hin Håle själv flyger i min lilla (hon är inte så liten längre) och innan jag vet ordet av så springer jag i full fart bakom min häst och försöker desperat att bromsa henne. Jag borde nog redan i det här stadiet inse att det hela är kört att jag lika gärna kan släppa det bockande lilla monstet (ni märker hur snabbt hon blev monster) men inte då. Nej jag hänger mig fast i tömmarna (som jag bara vill upplysa er om är gjorda av nylon) och hamnar sålunda på magen bakom hästen där jag sedan åker med ett antal meter i full fart innan jag ger upp då töm eländena har gjort brännmärken över hela vänster handen. Bakom kommer Sandra vars lilla häst minsann inte får för sig sådana dumheter utan snällt (om än lite pigg kanske) går vidare. Sandra som länge gick och höll sig för skratt för att sedan explodera när kollektivet senare samlades i köket. - Du såg så rolig ut fick hon ur sig emellan skratt salvorna, även Tobbe skrattade glatt, man kan nog säga skrattar bäst som skrattar sist med tanke på att jag skrattade åt honom så jag har träningvärk i magen än från lördagens film show.
Man anar inte vilka oanade talanger folk omkring en har. I Lördags fick jag se på en film som onekligen gav ett nytt ansikte åt dans. Tobbe och hans brandmans kolleger i från Nysäter ställde för ett antal år sedan upp med en show på hamnfestivalen i nysäter. Vilket innebar att de till Brandsta city släckers låt "ta mig långt härifrån" dansade och, hör och häpna strippade. Man kan säga som följer pojkarnas taktkänsla var av en helt egen art, att det sedan finns på film är oslagbart, med andra ord det blev en naken chock till i kollektivet.

Jag har även avlagt en vistit hos vår veterinär på kolungen. Nu kom jag dit med garanterat halta hästar (ni som följt bloggen vet hur ofta jag tror att hästarna är halta när de i själva verket är kärn friska ). Ricky var först ut. han är garanterat minst fyra grader halt på alla ben om du böjer, sa jag högt och tydligt och det bör tilläggas mycket självsäkert. Även Nina P som var med höll med mig, Tohrleifur började då med att böja ett av frambenen. Ricky betedde sig minsann precis som man kan förvänta sig av en häst som har ont. Han dansade runt på gången åt alla håll och visade med all önskvärd tydlighet hu otrevligt det var. Tohrleifur släpper så benet och Nina P börjar springa längs gången med Ricky. Tror ni han haltade något speciellt? Nej då han har inte sett så frisk ut på länge. Efter att ha böjt alla ben utan att få fram något direkt alarmerande alls så frågar Tohrleifur mig om jag tror det syns om jag longerar en stund. Nu borde jag ha lärt mig att inte vara så "spik" säker men nej då jag säger naturligtvis att det är klart att det syns hästen är ju jättehalt på alla fyra ben. Sagt och gjort. Ut i den lilla manegen för att longera Ricky på en tio meters volt. Nu blir de flesta hästar som inte är tränade på just detta lätt ojämna. Alla utom Ricky som helt oberörd springer omkring i tio minuter i båda varven utan att visa en tendens på hälta. PINSAMT, igen.
Nu får det vara nog för denna gång jag hinner säker göra bort mig igen tills nästa gång. Jag hoppas det inte blir i Södertälje till helgen bara för då är det första omgången av elit serien. Tills dess ha det!
Nina K