Pyroman tendenser i kollektivet

Nu har det hänt, det som vi alla väntat på i kollektivet (iallafall de av manligt kön som brukar vistas där) , jag och Sandra fick i Fredags stor stryk i TP. Snyft, det sitter långt inne att erkänna en sådan sak. Vi var kanske inte riktigt i form eller vad tror ni. Tobbe och Torbjörn (ja det heter Torbjörn båda två) var hur som helst skapligt nöjda med sig själva (Torbjörn som inte bor i kollektivet men tillhör inverntarierna, är det krångligt att hänga med?).
Förra helgen spenderade jag åter ute på tävlingar, närmare bestämt i Vetlanda. Det var super roligt att vara ute på banorna igen och träffa alla tokiga människor som är ute helg efter helg. Bra gick det oxå. Alla ungdomarna plockade med sig placeringar i de olika klasserna och hästarna så ut som de över vintrat bra. Själv såg jag stjärnor och planeter efter helgen av ren trötthet, jag vill tro att det enkom berodde på att det var längsedan jag var ute och inte är van vid de långa passen som det blir. Inte kan det ha att göra med att man blir ett år äldre i år?! Väl hemma igen var det som vanligt, jag hämtade mina barn sent i Söndags kväll och åkte hem till gänget. Min söta hund (som man skulle kunnat tro hade saknat en) lyfte knappt ett öra när hon hörde min röst utan hon fortsatte sött att sova brevid Sandra. Man kan utrtrycka det som följer. Min hund har gjort slut med mig. Kanske kan man säga att jag får skylla mig själv. Sandra lägger ner tid och jobb med henne och hon tycker ju om att jobba medan jag bara släpar runt på henne i största allmännhet. Lite ego att ha en sådan fin hund bara för att man vill ha hund (å andra sidan bor hon ju i kollektivet så jag träffar henne när hon behagar att vara på övervåningen, dit hon går för att vara med alla barnen). Men jag kom fram till att jag kan sno Sandras katt Buster i stället för han uppskattar inte på något vis den nya familjemedlemen.
I Onsdags höll jag på att elda upp vårat hus. Jag, Sandra och Tobbe satt och tittade på film uppe hos mig. Jag hade myst till det och tänt alla mina ljus, Sandra tittade lite misstänksamt på det ena och frågade om vi inte borde släcka när det var så nära ljusmanchetten. Nej då sa jag än är det ingen fara. Vi satte oss tillrätta och började titta. Efter en timma tittar sandra lugnt upp mot ljusen och säger - Du Nina, nu brinner det faktiskt, och då var det inte lågan i ljuset hon syftade på. jag fick inte ur mig något bättre än, ojojoj, vad ska jag göra nu tills jag kom med den brillianta ideén att jag nog skulle hämta vatten. Medan jag sprang och hämtade vatten i köket (tro mig det gick ganska snabbt) så tog det fyr i den andra ljus manschetten (hur stavas det egentligen?). Nu gjorde Tobbe en insats inna det började flyta ner brinnande plast i fåtöljen och flyttade den och gardinen. Efter två vattenvändor hade jag iallafall lyckats släcka utan att det blev värre än ett skitigt fönster och mindre prydnader på mina ljus. Suck, det är väl tur att vi inte brann upp.
I fredags var vi i allafall rediga och tog med oss våra unghästar och löshoppade dem igen. De sköter sig riktigt bra, lite tömkörning hann jag med under helgen oxå, vill bara säga att jag har hjälp av snälla Lena med min bebis häst annars hade det aldrig gått så fort att få ordning på henne innan den sista månaden har hon gjort det mesta med Vildingen.
Sen var jag ju nere här i lördags och mockade, som tur är hjälptes hela kollektivet åt så vi var klara klockan åtta. Hur många har grannar som går upp klockan fem för att föja med och mocka?
Idag har det varit fullt ös hela dagen. Thorleifur och Tone har varit här med sina fina hästar och ridit en lektion. Johanna har varit här med chili och Alice och jag fick rida en vilket gör att humöret hålls på topp resten av dagen. Nu ska jag göra en insats och fixa iordning till kvällens lektioner.
Ha det gott tills nästa gång.
Nina K