En syndares bekännelse

Uhu, jag skäms långt in i själen. Det är lika bra att erkänna med en gång. Jag har rakat Jackson, hans forna mycket ståtliga och omtyckta hovskägg är borta! Alla som känner mig förstår nog min vånda när jag förde klippmaskinen ner mot de håriga hovarna och utförde detta illdåd. Men, det var faktiskt nödvändigt han har fått klåda på benen och det går inte att tvätta rent och hjälpa honom om han ser ut som en mammut. Så jag ber alla att ha överseende med det inträffade och inte skratta åt de små smala benen som gömde sig under pälsburret. För er som tycker att det är synd om jackson kan jag trösta er med att hela jag har vita hår över kroppen som kliar så man kan säga att jag fick mitt straff på en gång. Vad har hänt sedan sist då tro? Jag har kollat in hur det är i Sandviken eller närmare bestämt den lilla bruksorten högbo. Supermysiga tävlingar måste jag säga med mycket roligt hindermaterial och bra underlag. Getinginvasion under en av kvällarna som orsakade ett antal skrik under den kvällen. Jag klarade mig dock om man bortser från att jag fick en tvestjärt innaför behån som bet mig i tummen när jag vilt skrikandes försökte få den ur min tröja, men jag är glad att det bara var i tummen den bet... Resultatmässigt sett var det en bra helg för alla ekipagen och nu laddar vi upp för en helg nere i kungsbacka med 700 starter jag vet vad jag har att göra lördag och söndag i allafall.
Här på hemmaplan laddar de olika lagen upp för division två i både hoppning och dressyr, det är alltid roligt med lag. Förra veckan fick jag frågan om jag inte kände mig lite kluven när jag tränar ekipage som rider för olika klubbar inom distriktet. Det kan jag nog inte säga att jag blir för oavsett om man deltar i ett lag heller inte så gör man en individuell prestation utifrån sin egen förmåga, för mig som tränare är det alltid roligt om det går bra för någon jag hjälper det spelar ingen roll vilken klubb eller på vilken nivå det handlar om. Det är till exempel lika kul om det går bra för de som inte har så mycket rutin på en lokal lätt C som det är när någon adept vinner en medelvår A nationellt, man ska passa sig för att jämföra sig med andra utan alltid se till hur man själv har utvecklats, samt något som är superviktigt speciellt i lag tider, unna varandra framgång! Så med andra ord så håller jag mina tummar för er alla som ska ut under hösten och tampas! På ridskolan har vi nu kommit igång och det börjar kännas som vi har fått lite ordning igen på tillvaron. Våra två nykomlingar Nirran och Fobia börjar äntligen att komma upp i hull och rids mer och mer de har även börjat gå med på lite lektioner. Bläsen, som vi fått låna av Sofia under året verkar trivas utmärkt och är en ljuvlig figur. Jag och Nina är väl ungefär lika förvirrade som vanligt inget nytt under solen där heller med andra ord. Hemma har jag två små snoriga och hostiga ligister som turas om i skift att hålla mig vaken under nätterna, när en slutar att hosta och jag precis håller på att somna så börjar nästa... Om jag inte är mig själv utan i själva verket står och sover på lektion så har ni förklaringen där. Nej nu ska jag rasta av lilla freja hunden så hon inte blir ledsen när jag går ut i manegen.
ha det gott Nina K