SM SILVER och NM PLATS

Ännu en helg i lastbil har genomlevts. Jag ska inte klaga, familjen Westlunds lastbil är jättefin men det eviga resandet kan kännas lite drygt ibland. Helgens resa gick ju som sagt till Vetlanda. Ni som följt bloggen vet ju att jag varit där ett antal gånger i år. Återigen tog jag egen bil ner. Med mig hade jag Madame som vi skulle byta ut. För er som läste om den senaste resan kan jag berätta att jag denna gång inte svängde av försent som då när jag fick vända i Värnamo. Nej, den här gången tog jag snabbt av vid första avfarten efter Jönköping. Nöjd med mig själv (klockan hade nu passerat halv tolv på natten) visslade jag en melodi och tänkte med viss förtjusning att nu har jag varit pigg och vaken inga missa här inte. Efter ett antal mil tyckte jag mig se vägskyltar som jag inte kände igen namnet på. Har man som jag i år varit i Vetlanda nio gånger känner man igen en del ortsnamn och de här passade inte alls in... Sagt och gjort, vid första bästa stoppskylt var det bara att sakta ner och börja leta efter en karta i den vid det här laget mycket stökiga bilen (soptipp kallar min man det). Och givetvis hade jag åter lyckats ta fel avfart. Men som tur var innebar det ingen längre väg bara att jag var tvungen igeom ett antal små samhällen som jag annars hade sluppit undan, men men det var ganska vackert efter vägen. Jag har minsann sett Hok´s herrgård det är det inte alla som har. Tillslut angjorde jag vetlanda då återstod bara att hitt till stallet som madame skulle till. Jag och Nina hade ju varit där en gång så jag ansåg inte att det skulle bli någrå problem att köra rätt (ibland tror jag att lite ödmjukhet från min sida vore på sin plats när det gäller att hitta). För säkerhetsskull ringde jag upp Linda som har stallet och jo då jag var på rätt väg. Nöjd och glad svänger jag av vägen mot stallet. Trodde jag, jag hade åter varit för snabb jag komn ner på en pytteliten skogsväg där det fanns en liten gårdplan som det var fullt med bilar runt. Bara att backa sig där ifrån med andra ord. Jag kan väl säga att backning med transport normalt inte brukar vålla några större bekymmer men när klcokan är halv två på natten, det är ganska mörkt och inte många centimeters svängrum lägg också¨till en häst som börjar tröttna på att stå på kärran. Då är det inte skoj längre. Efter ett antal högt uttalade svordomar (en sjöman hade varit imponerad) så lyckades jag utan att vålla skador på vare sig släp eller bil iallfall att ta mig därifrån och sedan körde jag rätt. Väl i lastbilen i mitt krypin kändes det rätt skönt att få sluta ögonen och sova. Sedan tävlades det i dagarna tre, framhoppningen som behagade att ligga helt i solen utan chans till skugga höll sig på fasansfulla 30 grader hela dagarna (jag är ingen värme dyrkare) tänk om man kunde ha placerat träd runt om på svenska framhoppningsbanor...
men nu ska jag inte gnälla. Mitt b ponny ekipage tog silver efter en vansinnigt svettig omhoppning utan att ha nuddat en bom på hela helgen sammanlagt fyra klasser plus en omhoppning. C ponnyerna slutade även de bra till, alla utom en red A final. Det var riktigt mastiga banor på årets SM, maxade (mvsA) både långa och tekniska. I måndags kom så äntligen beskedet som vi hoppats på. Madelene och "Saffran" blev uttagna till Nordiska Mästerskapet kategori C! Det har varit intensivt men ur skoj. Så nu är det dags igen nästa helg. Då åker vi till Norge, det är åter dags att säga till mannen att vi ses till veckan. Det är tur att man har det gänet runt sig som man har inklusive alla er som ställer upp här. Om jag inte hade Nina som får täcka en del vet jag inte vad det skulle bli. Nej, nu ska jag ut i manegen och ta hand om alla härliga ridläger ungar.

ha det