Valpen min...

Tycker om at ha skoj, man får ha tålamod, oj, oj, oj. Sonen i familjen går omkring och trallar denna visa mest hela dagen. Jag kan förstå honom till fullo. Familjen har utökats med ytterligare en personlighet. Denna gång i form av schäfer valpen Ådi. Ja jag vet, Ådi är väl inte det allra mest passande namnet till en stor (ja, han blir iallfall) hanhund, men nu finns det ju barn i familjen. Om jag nu ska vara helt ärlig så var det faktiskt sambon som kom på namnet först, vilket osökt får mig att fundera på om han ser sig som Ådis husse i katten Gustaf, Jon?! Kommentarerna har haglat om namnet, en kompis frågade om jag nu ska skaffa en gul katt vid mamnet, ja, Gustaf såklart men för er som minns katterna som barnen fick av moster Anna, så förstår ni nog om jag hoppar över den lilla katt detaljen. Jag har i alltför färskt minne när jag med synnerligen dålig mage sitter i lugn och ro på toaletten. Sonen i huset ropar.
- Mamma får spindelmannen vara i kylskåpet?
- Nej, ta genast ut katten därifrån, ropar jag samtidigt som jag reser mig från toastolen. Som en oljad blixt sveper en svart pälsboll in på toa, fräsandes och flygandes rakt ner i den inte spolade toastolen.
Låt mig säga att det inte var någon av mina ljusare stunder när jag får upp katten i svansen (tanken att spola slog mig) med byxorna i knävecken, och får spola av den i duschen alltmedan barnen skrattar så de tjuter. Så nej, det blir ingen kissekatt.
jag tycker nog att Ådi underhåller familjen nog. Numer har jag någon att skylla på när strumporna inte finns i två lika sorter när jag i vanlig ordning jagar runt i huset på morgonen. Nattliga rastningar är även det ett kapitel för sig. jag har allvarligt funderat på att skaffa en pyjamas, för även om vi bor på landet så har vi ju faktiskt grannar. När valpen vaknar och vill ut på natten går jag i dvala ner till dörren och inser sällan förän jag står på trappen och det är småkallt, att jag faktiskt inte har värst mycket plagg på kroppen. Kan se framför mig hur förvånad hyresvärden skulle bli om han går upp tidigt på morgonen till djuren och möts av en hyresgäst som ränner omkring på morgonkvisten med en huggande, busande valp ala naturell så att säga. Risken för höjd hyra verkar vara nära till hands.

Nu gör jag mina sista dagar på ridklubben. Sista ska jag väl kanske inte säga jag kommer säkert tillbaka med träningar och kanske som vikarie någon gång vid behov. Men, nu överlåter jag åt Johanna och Nina att fortsätta. Jag har nu bestämt mig för att fortsätta med träningar och ridningen på egen hand. Jag ska även jobba på en gård i hemma trakterna för att få mer tid till mina barn. Jag har haft jätteroligt här men det är dags att släppa taget och låta någon som är taggad att vidareutveckla verksamheten att ta över. Jag vill tacka alla som funnits med och stöttat i arbetet de senaste åren. Jag hade inte tänkt att nämna några namn så det finns åtskilliga som varit med. Men, det finns en person som varit speciell, som stöttat, taggat, roat och som ALLTID stått bi oavsett om det varit jobbigt i privat livet eller på Jobbet. Malin Sterner, du är en klippa!
Ha det nu gott alla!
mvh Nina K