Man ska vara lite försiktig...

med vad man "önskar". Sist jag bloggade satt jag och tyckte synd om mig själv på kontoret eftersom jag hade en förkylning. I mitt ynkande tillstånd så skrev jag ner att det vore ju bättre att få ordentlig feber. Man skulle kunna tro att vår herre hade en direktlänk med min blogg. Två timmar senare hade jag 40 graders feber och mådde som en överkörd bäver (hur nu en sådan kan tänkas må). Sagt och gjort, jag kravlade mig ut i bilen och åkte hem, relativt övertygad om att döden knackade på dörren. Så låg jag ett par dagar och tyckte oändligt synd om mig själv, med först halsfluss och sedan bihåleinflammation. Inte nog med att jag mådde riktigt dåligt. Sambon drog samtidigt på jobb till Norge. Vilket sätt! Hur som helst. Veckan därpå var det full fart igen, jag lovade alla i min omgivning att nu har jag varit sjuk klart för i år. Jag gick så lågt att jag hotade med att strypa den som nös på mig en ny omgång. Sagt och gjort, rätt som det är dyker dottern upp efter skolan och är väldigt sliten. Hon blir liggande med hosta och feber ett par dagar. Vad händer, jo hennes väldigt motståndskraftiga mamma börjar ana oråd. Så var det åter dags för en ny bihåleinflammation. Och inte kunde jag skälla på dottern för detta heller. Så nu gör jag ett nytt försök att vara frisk. Jag petar nu i mig allsköns vitaminer, samt frukter och bär i en omfattning som borde få den mest garvade dietist att klappa i händerna av lycka.
Eftersom jag senaste tiden drabbats av något som bara kan liknas vid abolut "antiblogging" så har det hunnit hända ganska mycket i tillvaron. Jag har flaxat runt i riket med mina elever och räknade ut att jag de senaste två veckorna kört ett par hundra mil. Min bil som väl aldrig kan anklagas vara välstädad är nu, om man vill uttrycka sig milt, väldigt ostädad. För att inte säga löjligt skitig. I söndags skulle jag ha med ett par elever som har långa ben. Det vill säga de når ner till golvet i bilen, vilket mina knattar inte gör än så länge. Vad göra? Jo, ta med en soppåse ut och rensa golvet från allsköns skräp. Kaffemuggar, ramlösa mer kaffemuggar och saker som inte längre gick att identifiera. Tänk er om CSI råkade ut för att leta i min bil efter bevis för något. De skulle få kalla in förstärkning, vad ha vi här, hm, halväten hamburgare från känd hamburger restaurang, troligen äten för ett halvår sedan....
Nej nu ska jag greja vidare med lite kontors göra.
Ha det gott
Nina K