Man skulle kunna tro

att den som lever med mig får höra om de mest udda sätt att förstöra bilar på. Och tror man det har man rätt. Kära läsare, ni ska inte tro att det har varit ett bekymmersfritt bilägande sen sist (vilken reklam är det som har den frasen?). Nej, här händer det grejer. Det där med slangar verkar vara min senaste pryl. Det, samt att skrapa av lacken på olika vis.
Det började med att jag en mörk kväll skulle backa ut bilen hemifrån. Tittar i backspegeln, ser inte ett "jota" trycker på gaspedalen. Och vad hörs väl då? Jo ett "ritchratchande" i bilens bakre regioner. Svär en osande ed och kör sakta framåt igen. Hoppar ur, svär igen och skyndar iväg. Det var bara att senare gå in till min hyresvärd och tro`t eller ej, berätta för dennes svärmor att jag som av en händelse skrapat upp hennes bil. Suck....
Sen kom då en ny arbetsvecka och jag åkte ner mot jobbet. Efter att ha frusit fast i olika ridhus under ett par dagar nere i dalsland så var det så äntligen dags för hemfärd. Jag tog mig två kilometer innan bilen inte riktigt vill styra som jag längre. Vis av erfarenheten tog jag åter sats mot automats lokaler (han ler när jag kommer in, wonder why) Återigen så är det en drivrem som gått åt fanders. Eftersom Robban inte hjälpte mig att bogsera denna gången så finns det fortfarande en befintlig AC anläggnig i bilen (sorry robban kunde inte låta bli)
En vecka efter detta så står jag med en av mina favorit hästar från kolungen i handen, nja i ärlighetens namn, hon var inte i handen jag höll i tyglarna. I min bil (samma katastrof bil som innan) hade jag min hjälm. Jag håller alltså i tyglarna och lutar mig inåt varpå lilla hästen får fritt spelrum. Vad gör hästen? Jo hon biter tag uppe vid biltaket och drar en tand neråt? Resultatet, en stor repa i lacken. Vad tror ni sambon säger när man dyrt och heligt lovar.
- Det var inte jagsom gjorde det, det var hästen som bet i bilen??? Tur att han är lugn och balanserad denne Jannemannen.
För ett par veckor sedan var det dags för en debut på skidor. Fjorton år sedan sist, hur svårt kan det vara?! Jo själva skidanadet gick ju bra. Men att försöka komma i någon gammal skiddress från tidigare åkning.... Nej låt oss säga att det var många kilo sedan den passade. Vilket osökt får mig att tänka på nästa ämne. Ni vet ju att jag slutade röka 8 december. Detta ska ju nu ha en massa positiva följder. Tillåt mig småle. inte nog med att jag gick upp x antal kilo. Jag fick även hjärtklappning. Doktorn som jag var hos konstaterade att det mycket väl kan bero på att jag känner mer stress nu när jag inte botar den med cigg..... Högt blodsocker, kan det ökade sötsuget bidra tro?! Det är inte rättvist alls. Nu har jag emellertid börjat rätta till det (nej jag har inte börjat röka igen) numer förtärs det allsköns nyttig mat och det motioneras i massor. Och visst lite resultat börja det att ge.
åandra sidan tänkte jag som såhär. om bilen pajar igen har jag nog inte råd att laga den. Då kan jag börja gå till jobbet, vilket är nio mil enkel väg. Fatta vad slimmad jag kommer vara till sommaren!
Nåväl, livet är ju bra ändå. Nu räknar vi dagarna tills det är dags för vetlanda och årets första nationella ponny och häst hoppning för min del.
Tills nästa gång
kramar Nina K