Överlistad av en bult...

Blev han, mannen i mitt liv. Om jag nu hade en lite mer sympatisk läggning så hade jag kanske låtit bli att blogga om hans närkamp med vita faran. Men, varför låtsas vara något man inte är? Jag återkommer till detta lite längre ner.
Som jag skrev i förra bloggen så har jag numer den stora äran att springa omkring med mammas stövare i ett snöre. Inte så att jag på något sätt har henne i ett snöre och springer omkring i skogen för att uppsöka en stackars hare som får sätta livet till, nej här springs det i utställningsringar runt om i sverige. Senast var det dags för ett besök på tvååkers intrenationella hundutställning. Tre modiga musketörer (jag mamma och Janne) samt Fatou (hunden) lastade in oss i bilen, kopplade på husvagnen sent en torsdagsnatt, och for så mot sydligare breddgrader. Eftersom vår herre tydligen bestämt sig för att låta allt överblivet vatten från syndafloden komma ner över sverige just detta veckoslut så tog resan lite längre än beräknat. Inga större bekymmer i sig, jag och Janne delade på körningen ner (dvs, janne körde större delen) mamma och hund gjorde en gedigen instats även de, i baksätet. De sov och snarkade i princip oavbrutet (korrekt, även jycken snarkar). Väl nere i Tvååker, där vi landade runt fem tiden på fredag morgon, skulle det så hittas en parkering. När vi väl hittat en plats på utställar campen där vi inte trodde oss vara ivägen för någon, knoppade vi så in alla tre, klockan har väl vid det laget hunnit bli sisådär halv sex. Allt hade nu kunnat vara frid och fröjd om det inte vore för att sveriges osmidigaste funktionärer visade sig ha årsmöte just i tvååker! Strax innan sju knackar det på dörren, där står en kvinnlig funktionär som med myndig stämma deklarerar att här kan ni minsann inte stå! De som känner mig vet, att efter ca en timmas sömn och före morgonkaffet så är det ingen bra ide att bete sig på annat vis än att vara vänlig. Funktionären har nog ingen aning om hur nära döden hon var. Tur för henne att Janne är snabbare upp ur sängen än undertecknad.
Efter lite om och men stod vi emellertid på rätt plats och jag kunde återgå till sömnens rike under två timmar. Det kan diskuteras hur mysig man känner sig efter tre timmars sömn på ett dygn, när man sminkar sig för att inte ge intrycket av att vara ett omkringvandrande lik. Kavaj, långbyxor och scarf på. Sedan bar det av mot utställningsringarna. Där gick det alldeles strålande och både hund och matte samt övriga resenärer var nöjda med de två dagarna.
Sen kom så hemresan. Då hade, tro´t eller ej, syndafloden landat i Säffle och åmål. Den lilla vägen Vickersrud var inte framkommlig, utan det var bara för den härdade chauffören (inte jag) att vända ekipaget så att inte hela sällskapet skulle bli dränkta i forsen som flöt över vägen. Det är första gången (och förhoppningsvis sista) som det tar två timmar att köra mellan Åmål och Nysäter.
Nog om det, dags att återknyta till rubriken. Det kan säkert glädja en del att det åter är min bil som orsakat vissa problem igen. Jag besiktade den som bekant utan att det orsakade några större bekymmer. Bara spindelleder som skulle bytas. Mannen i mitt liv deklarerade med säker stämma att detta har han gjort förr. Inga bekymmer, bara att åka till biltema och införskaffa rätt saker. HAHAHA!!! Han har inte träffat min bil så ofta han inte. Klockan tolv idag togs verktygen fram, här skulle det skruvas spindelleder. Klockan halv tre hördes fortfarande ett ivrigt bankande utanför min dörr. Snäll som jag är (hehe, det händer) så fick jag in stackarn så han fick lunch. Sedan bar det av ut igen. Jo jo, kan ni kanske tänka, att byta två spindelleder kan ju ta lite tid. Men, saken är den, en bult vägrade släppa så det var samma sida som det bankades på. I ett försök att vara lite sympatisk (och visa lite sympati) gick jag ut satte mig på trappen och tänkte komma med lite glada tillrop. Glad var jag förvisso. Men det berodde mest på att jag skrattade. Hade det varit jag som skruvat så länge hade jag kastat en hammare i huvudet på den som gjort likadant mot mig. Det enda som kunde ha tytt på viss irritation var uttalandet;
- Men släpp då för helvete bultjävel!
Jag associerade osökt till SOS sällskapsresan där det är en stackare under ett dygn försöker få igång sin båtmotor där det hela resulterar i att han blir hämtad av snälla skötare från en psyk klinik.
Detta hade jag ingen längtan efter alls, har man nu hittat kärleken vill man ju inte att vita faran ska orsaka ett snabbt avslut.
Så vad gör man? Jo, lite försiktigt (insåg att det inte var läge att efter fyra timmars bankade vara framfusig) framförde jag att det kanske ändå vore helt okej att betala killarna på macken 500 kr för att byta lederna.... Janne vänder sig mot mig och med en lugn stämma frågar han om de bara tar 500 spänn för det!!! Jag beundrar det lugna uttalandet för blicken (kommer han inte erkänna) sa snarare; Varför i helvete sa du inte det för från början ditt sabla paddelpucko!!!
Nåväl, nu står bilen på , för den ett välbekant ställe, verkstaden!
imorgon bär det av mot Dingle och deras nationella ponnytävlingar. Nu får det vara färdig semestrat. Dags att skaka loss kroppen på en hästrygg och komma i form så att jag inte svimmar när jag ska springa omkring i ransäter med mammas hundar i slutet av helgen igen.
ha det gott alla glada
Nina K

Vattkopps epedemi!

Hela nysäter tycks ha drabbats. För de som inte haft vattenkoppor innan (underteckand har haft det som liten) så var det nu dags. Barn efter barn och ett antal vuxna, har under de senaste veckorna utvecklat en mer eller mindre prickig yta över hela kroppen. Däribland mina småttingar. Och för att garantera att mamma som själv låg sjuk under tre veckor verkligen skulle få avnjuta de sömnlösa nätternas njutning så prickade de in båda omgångarna hemma hos mig. Nu har hela familjen återhämtat sig. Själv avnjöt jag först en dunderförkylning, som i sin tur ledde till bihåleinflammation som sedan avslutades med en omgång halsfluss :-(... Vilken härlig start på semestern. Semester ja, den kan ma ju som bekant alltid ägna åt att jobba lite på. I år blir det emellertid lite lugnare än vanligt. Jag har kommit fram till att även jag måste vila lite ibland (har tagit ett antal år att nå denna förnämliga insikt). Och, om man nu inte ska åka på tävlingar och tälta lastbil en hel helg så behöver man inte i Nilsson/ Karlssonska livet fundera på vad man ska göra. Ni som följer bloggen vet att jag visat min mors vovvar vid tidigare tillfälle. Inte helt utan framgång (vilket troligen beror mest på att det är fina hundar, men ändå). Kära mor som för en tid sedan smällde av ett muskelfäste i rumpan (av alla ställen) är fortfarande i "springbar" vilket gör att jag får den äran att i natt packa mitt pick och pack och dra ner till tvååker för att springa (flera kilometer) med jycken i ett snöre och se snygg ut. Att bo i husvagn i det som utlovas bli en av de regnigaste helgerna på länge kan ju inte annat än att bli en höjdare. Nåja, vitt vin ska väl kunna bota lite av kylan eller vad tror ni? Så det jag egentligen pysslar med nu är att undvika att börja göra något vettigt som att städa, packa och tvätta allt på samma gång. Men det är väl bäst att sätta igång. Vi ses till hösten igen.
Kram Nina K