Kyla, värme och kylarbyte!
Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva pränta in i mig själv att högmod går före fall. Har vid upprepade tillfällen skrivit det här och då allt som oftast i samband men min bil (ar). Så även denna gång. Hann inte mer än skriva här att besiktningen gick som en dans men att bilen läckte ur kylaren. På torsdags morgon körde jag från kolungen till klubben, vilket inte är många kilometer. Svängde in på grusvägen mot klubben då ett bekant moln av ånga steg upp ur motorhuven. F A N! Tvärnit, stänga av bilen öppna motorhuven och hälla i mer vatten (jag är från värmland, givetvis finns dunken med i bilen). Kom till ridklubben och tänkte inte mer på saken, hade inte fyllt på vatten innan avfärd och att det läckte lite visste jag ju om. Jobbade hela dagen med att rida och förbereda inför sparbankshoppet. Sen blev klockan 17:30 och det var dags att fara till Nuntorp för att ha träning. Ut med dunken, började fylla i vatten. Problemet var bara att inget kom in i kylaren för allt rann ut innan. Totalhaveri! Hade lite tur så en snäll människa som skulle till Brålanda körde mig till Nuntorp. Sen övertalade jag mannen i mitt liv och hans kompis att komma ner och hämta mig.
Fredagen ägnade dessa två sedan åt att byta kylare åt mig medan jag, Vickan, Emelie och Jonna for runt som tokar och byggde bana samt hämtade hinder åt olika håll och kanter.
Så kom så Sparbankshoppet med allt vad det innebär. just denna helg visade sig sommaren göra en blixtvisit i mellerud med omnejd. Vad gör man då. Jo på med de kortaste shortsen du kan finna, linne och glöm sedan solskyddsfaktor. Sprang som en tok på banan och lyfte hinder, samt såg till att alla barn var noga med att dricka och smörja in sig. vid halv ett tittade Cecilia ¨på mig och hävdade bestämt att jag så röd ut. På med solskyddsfaktor med andra ord. När jag senare kom hem på kvällen och tog av mig för att bekanta mig med duschen kunde jag inget annat än gapskratta. Jag såg ut som en polkagris på benen och som att jag fått en haklapp på bröstkorgen. Årets brutalaste "bonnabränna" är helt klar.
Små fadäser inträffar lätt under tävlingar. Det viktigaste som man präntar in i sin banpersonal är att de ska hålla sig ur vägen för ryttarna som rider. I första hand naturligtvis så att ingen olycka händer med dem och sedan är det irriterande när man rider an mot ett hinder och blir störd som ryttare. Under Söndagen så skulle banbyggar aspirant Martin bygga upp för sin examen.Jag som helgen till ära agerade banchef jobbade med att få koll på hur han ville få hindren ombyggda. Under första klassen ställer vi oss under pågåede ritt och tittar på banskissen för klass två. Vi tyckte vi placerade oss strategiskt framför hinder nummer ett som ryttaren för längesedan ridit över. Vi försjönk helt i vår uppgift som komma skulle och hör helt plötsligt.
- Men flytta på er, från en förargad ryttare. Den lilla detaljen att nästa ekipage hade kommit in på banan missade vi helt. Nu gällde det att snabbast möjliga flytta på sig. Vi stod mitt emot varandra och valde dessvärre inte samma flyktväg utan tog sats och krockade. Ingen som var vid banan missade denna snygga uppvisning. Man kan säga att vi roade övriga omkring oss.
Om det var några som visste hur man skulle hålla sig ur vägen så borde det varit just vi två.
Förutom träningar och övrigt jobb så har jag varit på hundutställning (igen). Mammas ena vovve skulle ställas och kära mor har lyckats förstöra en muskel i rumpan av alla ställen och springer således inte lång sträckor för att inte säga. Mor springer inte alls nu. Det medför att jag mumer vara första hundvisare. Vovven gick strålande och vann hejvilt, fast jag hävdar bestämt att mitt bidrag med elegant fotsteg och snygga uppsyn hjälpte till (inte alla håller med om detta) men bilder finns att se på www.kennel-skogstassen.dinstudio.se kolla in under fliken Fatou vinner blågula hund samt gruppen i vänersborg.
Nu till helgen ska jag vara i Kungälv och jobba på deras nationella ponny hoppningar. På fredag morgon packar jag och Vickan in Marre mannen och drar vår kos.
Fram tills dess är det ridläger och träningar så sysslolös behöver jag inte känna mig!
ha det gott alla
Nina K
Fredagen ägnade dessa två sedan åt att byta kylare åt mig medan jag, Vickan, Emelie och Jonna for runt som tokar och byggde bana samt hämtade hinder åt olika håll och kanter.
Så kom så Sparbankshoppet med allt vad det innebär. just denna helg visade sig sommaren göra en blixtvisit i mellerud med omnejd. Vad gör man då. Jo på med de kortaste shortsen du kan finna, linne och glöm sedan solskyddsfaktor. Sprang som en tok på banan och lyfte hinder, samt såg till att alla barn var noga med att dricka och smörja in sig. vid halv ett tittade Cecilia ¨på mig och hävdade bestämt att jag så röd ut. På med solskyddsfaktor med andra ord. När jag senare kom hem på kvällen och tog av mig för att bekanta mig med duschen kunde jag inget annat än gapskratta. Jag såg ut som en polkagris på benen och som att jag fått en haklapp på bröstkorgen. Årets brutalaste "bonnabränna" är helt klar.
Små fadäser inträffar lätt under tävlingar. Det viktigaste som man präntar in i sin banpersonal är att de ska hålla sig ur vägen för ryttarna som rider. I första hand naturligtvis så att ingen olycka händer med dem och sedan är det irriterande när man rider an mot ett hinder och blir störd som ryttare. Under Söndagen så skulle banbyggar aspirant Martin bygga upp för sin examen.Jag som helgen till ära agerade banchef jobbade med att få koll på hur han ville få hindren ombyggda. Under första klassen ställer vi oss under pågåede ritt och tittar på banskissen för klass två. Vi tyckte vi placerade oss strategiskt framför hinder nummer ett som ryttaren för längesedan ridit över. Vi försjönk helt i vår uppgift som komma skulle och hör helt plötsligt.
- Men flytta på er, från en förargad ryttare. Den lilla detaljen att nästa ekipage hade kommit in på banan missade vi helt. Nu gällde det att snabbast möjliga flytta på sig. Vi stod mitt emot varandra och valde dessvärre inte samma flyktväg utan tog sats och krockade. Ingen som var vid banan missade denna snygga uppvisning. Man kan säga att vi roade övriga omkring oss.
Om det var några som visste hur man skulle hålla sig ur vägen så borde det varit just vi två.
Förutom träningar och övrigt jobb så har jag varit på hundutställning (igen). Mammas ena vovve skulle ställas och kära mor har lyckats förstöra en muskel i rumpan av alla ställen och springer således inte lång sträckor för att inte säga. Mor springer inte alls nu. Det medför att jag mumer vara första hundvisare. Vovven gick strålande och vann hejvilt, fast jag hävdar bestämt att mitt bidrag med elegant fotsteg och snygga uppsyn hjälpte till (inte alla håller med om detta) men bilder finns att se på www.kennel-skogstassen.dinstudio.se kolla in under fliken Fatou vinner blågula hund samt gruppen i vänersborg.
Nu till helgen ska jag vara i Kungälv och jobba på deras nationella ponny hoppningar. På fredag morgon packar jag och Vickan in Marre mannen och drar vår kos.
Fram tills dess är det ridläger och träningar så sysslolös behöver jag inte känna mig!
ha det gott alla
Nina K
posted by Nina eller Nina at
13:24
|
0 comments
