Lets dance, here I come!

Ja, så fort tv fyra nu hör av sig och frågar mig om jag skulle kunna tänka mig att hedra övriga packet med min närvaro nästa år. Nu kan man ju fråga sig vad jag har gjort för att anse mig kvalificerad till denna tävling. Enkelt, jag har helt enkelt tydliga likheter med årets vinnare Magnus Samuelsson, om vi då bortser att jag tillika med honom är både ödmjuk och sympatisk (okej nu drog det visst iväg igen) så finns fler likheter. Den som nu sett denna gigantiska och vältränade man, ställer sig förmodligen den logiska frågan, VAD DÅ????

Jo, har ni sett när han skjuver bilar i starkeman tävlingar? Den grenen har under senaste veckan även blivit min nya sport. Varför detta? Ja, är någon förvånad när jag säger att min bil krånglat lite. Förra onsdagen gick startmotorn sönder, igen! När jag skulle ifrån ridskolan ville lilla söta volvon inte starta. Min första gissning var att batteriet antagligen var kass. Osborn var på plats och bogserade mig några meter så att jag kunde dra igång den på en växel. Hemfärden fortsatte sedan utan fadäser. Klok som jag nu kan vara emellanåt (?) så parkerade jag med fronten åt rätt håll hemma ifall det skulle krångla på torsdagen. Då var jag fortfarande övertygad om att det var "batteritorsk". Så kom då torsdags morgonen. jag skulle ta med mig båda mina små och åka till leklandet i karlstad för att leka med kusin Philip och moster AnnaMaria. Den vanliga cirkusen innan vi kom iväg, jag glömde hälften av det som skulle med och sprang upp och ner för trappen letandes efter nycklar, telefoner osv...
Alla i bilen, vrider på nyckeln och inget händer och då menar jag INGET! Hur gör man då, inte säger man till sina barn att det tyvärr inte blir leklandet som de sett fram emot i en vecka. Desperat ser jag mig om efter om någon annan på gården. Givetvis är det ingen hemma. Marken där bilen står är tämligen platt, men ca 30 meter bort är det en backe ner till vägen. Då är det alltså bara att få dit bilen. Växel ur och knuffandet börjar. Efter ett antal svordomar så får jag den att röra på sig. Och rätt som det är har jag börjat få rull på den. Där springer jag allstå, vid sidan av bilen tills backen kommer. Hoppar in, vrider på nyckeln får i tvåans växel och vips, vi är iväg! Lilla sonen utbrister faschinerat.
- Vad stark du är mamma!
Oja, visst är jag tänker jag medan jag pustar flåsar och funderar på hur många muskler jag sträckt!
Sedan har jag hållt på såhär, ömsom bogserat igång bilen med någon snäll människa till hjälp och ömsom dragit igång den nedför backar och annat.
Igår fick jag en ny startmotor. Det blev onekligen lite lättare.

Nu märks det att tävlingssäsongen har dragit igång, telefonen ringer oavbrutet med diverse frågor om resor, planering osv. Roligt, men, i år ska jag göra ett smartare upplägg (dvs inte tacka ja till precis alla tävlingar, träningar). Vill avsluta dagens inlägg med att citera lilla sonen som, för övrigt fyllde fem igår. Han och dottern lyssnar gärna på Magnus Uggla, HELA tiden. Häromkvällen så stod jag i köket då han ber om hjälp med att byta låt.
- Javisst säger jag, vad vill du höra
- Ja, du vet mamma, den där där han kastar vildsvin...
Pärlor åt svin har härmed fått en ny titel.

Ha det bra alla därute hoppas våren sätter fart nu!
Nina K

Hundutställnings bestyr

Veckorna ramlar vidare och våren börjar göra sig påmind. Det är inte utan att jag ser fram emot att få se vitsippor och höra lite fågelsång. I helgen trodde jag att jag skulle få en liten smygstart på detta, när jag åkte med min mor ner till malmö på den internationella hundutställningen där (jodå ni skulle se mig svassa omkring i ringen i full fart). Strax efter lunch på fredagen kom mamma och hämtade upp mig i mellerud och sedan bar det söderöver. När vi lämnade Dalslands slätter sken solen och det var riktigt skönt ute. Detta kan bara bli bättre sa både jag och modern. Men icke! Ju närmre malmö vi kom desto gråare blev skyarna. Väl nere i malmö blåste det svin kallt och det var grått, grått och åter grått. Hundarna som var med är mammas egna uppfödningar, Skogastassens Fatou och Skogstassens Xsora. Två väldigt vackra Hamilton stövare. För er som inte är så inne i hundvärlden kan jag berätta att det är jaktjyckar som glatt föser fram harar i skogen åt husse. Nåja glatt vet jag inte, iallfall inte super divan Fatou, som helst mojsar med mamma i sängen och gnager tuggben. Lillebror (som Xsora) kallas är däremot en hejjare i skogen precis som deras mor Dolly som är champion på alla upptänkliga vis. Men som styvfar Erik brukar säga, någon måste ju bara få vara vacker också. Nu fanns det ju inte mycket harar runt scandic hotellet där vi bodde, men, kaniner! Kaniner fanns det massor av. Det stack fram kaniner ur varende buske och vrå runt om. Xsora som förmodligen ansåg att i brist på annat så duger kaniner gott drog runt undertecknad varv på varv runtomkring hotellet. Precis när jag tänkte, äntligen hunden tänker göra "the big number two" så hoppade det fram en satans kanin framför näsan på honom och vips så var toalettbestyren bortglömda.
Sen kom vi till det där att sova med dessa djur (inte kaniner ). Varsin säng hade vi, jag och mor. Men vad hjälper det när de två voffsingarna anser att de är på tok för fina för att sova golv. Fåtölj duger inte heller, nej säng ska det vara. Första natten hade mor båda jyckarna mestadels i sin säng, vilket ju inte är mer än rättvist (hennes djur). Men natt nummer två delade de på sig och jag hade sängvärmare även jag.
Hur gick det då? Jo vi kan inte klaga, båda vovvarna blev svenska vinnare, Fatou 3:a i gruppen mot femton andra jyckar, bäst i rasen, bäst i motsatt kön och tvåa i blågula hund. Att förklara alla turer kring dessa olika priser för den oinvigde får vi ta en dag när det finns ett par timmars skrivtid. För er som vill läsa mammas sätt att se på saken (och om hennes dotters nattliga (o)vanor), så rekomenderas, www.kennel-skogstassen.dinstudio.se där kan man gå in under bloggen och läsa om diverse små detaljer.
Ikväll drar jag hem mot de värmländska skogarna igen. Det ska bli så skönt att komma hem och pussa på de små barnen. I helgen blir det en kurs i nuntorp med ponnybarnen som ska rida division ett, det ska bli jätteskoj.
Vill även passa på att tacka alla som smsat, ringt och skickat kramar under de senaste veckorna med min lillebror i åtanke. Tyvärr ser det väl inte speciellt bra ut men alla goa vänner gör det lite lättare.
kram på er alla
Nina K

Att sova sked med fyra stövare och en mamma!

Det har varit två turbulenta veckor i mitt liv. Och, för en gångs skull så har jag inte stått för turbulensen för egen del utan fått hjälp på traven med att stöka till det. Jag tänker inte dra hela historien här men min älskade lillebror är, och har varit väldigt dålig och idag vet vi inte hur framtiden ser ut. Det enda man vet med säkerhet är att det kommer bli väldigt kämpigt. Detta har medfört att jag varit borta en del från jobbet (och omvärlden) samt att jag bott en del hos min kära mor.
Mamma föder upp stövare, och för varje kull tycks det bli en kvar. Det vill säga att det genom åren blivit en del hundar. Och, inte för att vara fräck, taxar är också hundar, det är väl bäst att nämna lilla "tasselina- supersöt" också. Då moderns sambo drog på en resa så blev min sovplats brevid mammsen i deras vattensäng. Bara detta ett äventyr kan jag säga. Min erfarenhet av vattensängar är på intet sätt stor och jag kan tala om att större erfarenhet än det jag införskaffat nu vill jag inte ha. Försökte jag vända på mig vaknade jag, att sätta sig upp smidigt, det var bara att glömma. Och ytterligare en sak, det är ju värme på i den, jag som sover när det är kallt. Svetten rann om mig under natten. En sak ytterligare som bidrog till lite dålig nattsömn var de ovan nämda djuren.
Första kvällen så tyckte jag inte att hundarna skulle stängas ute ur sovrummet det verkade ofint när jag nu var gäst (de bor ju där). Ett beslut jag kom att ångra redan första timman. Vid läggdags hade fatou (mors älskling) intagit husses sida av sängen. Hon hade inga som helst planer på att flytta sig. Jag lockade, pockade, svor, buttade allt med liknade resultat. Hunden låg där den låg. Att försöka lyfta undan djuret i en säng där det inte finns motstånd utan allt bara gungar, ja det var inte att tänka på. Sent omsider kom jag emellertid på min plats, med vidhörande tax i fotänden. Klockan var sent denna kväll/natt och mamma somnade gott vilket precis som när jag sover, hörs väldigt tydligt. Jag lyckas nästan att somna när den lilla valpen på tio veckor anser att hon behöver ut. Något hon högljutt talar om. Hela proceduren att ta sig ur sängen ska alltså åter påbörjas. valp ur bur, ut, i bur, Nina i sängen igen. Några timmar senare, valp ur bur, ut, Nina i säng. När jag somnat om tar det bara två timmar, då börjar nämligen dagen i en stövares liv (i detta fallet fyra stövare) preverst tidigt om jag får säga det själv. Lilla valpen som nu sovit av sig tröttheten inser snabbt att en ny leksak finns i sängen. Listigt planerade hon en attack mot det enda som inte var under täcket. Mitt huvud! Med ett stadigt tag om min kalufs hoppade hon lyckligt omkring och förde väsen. Resten av gänget som ansåg detta vara festligt hade också de sitt morgonbus i sängen, av alla ställen!
Då mina vänner är det bara att erkänna sig besegrad. Dags att gå upp. Det man kan säga till vovvarnas försvar är att de är bra i rent bantningssyfte. Maten får man nämligen vakta med sitt liv. Annars har någon snott den. Och inte bara maten, dessa djur äter frukt, sallad, dricker proviva mm...
Men en sak får man säga till hundarnas försvar de är vackra och väldigt söta.
nu ska jag pyssla vidare på jobbet.
Kram alla / Nina K