Det hörs när jag anländer!

Fredag morgon och snön fortsätter att komma ner från skyn. Lite tröttsamt börjar det bli nu. Jag kan förvisso hålla med om att det är rent och fint ute, hästarna ser inte ut som lermonster när de kommer in från hagen. Men, hur kul är det? Kan det inte vara bra på snöväder nu? Jag ska försöka komma ihåg hur mycket jag gnällt över kyla och snö när jag om någon månad (förhoppningsvis) börjar gnälla över att det är lerigt och blött överallt.
Jag hann inte mer än laga bilen förän den började protestera igen. Denna gång högt och ljudligt. Den för ett par månader sedan lagade ljuddämparen har nu havererat. Det hörs när jag kommer åkande. Det låter som jag fått en jättemotor i bilen men så är det ju tyvärr inte! I måndags när jag startade upp vrålåket så brummade det på ett alltför bekant vis. SUCK!!!
Snart måste jag beställa tid för besiktning, undrar just om jag blir erbjuden klippkort på bilbesiktningen i år igen. Kanske ska ta och åka till en annan ort än Åmål den här gången. Kan bara konstatera att jag missa Skandinavium tävlingarna i år igen. Varje år har jag sagt att, nästa år då!!! Men, nej inte detta året heller. Men, jag ska inte gnälla. Medan alla andra är och avnjuter världscup hoppningarna i göteborg så får jag chansen att hålla i lördagens provapå ridning. Vem vet, kanske finns där en blivande Rolf Göran Bengtsson. Då kan ju barnet när den rider in på en fullsatt arena komma ihåg att nämna mig i sitt tacktal :-).
Morgonen har jag ägnat åt att mocka stall, en ganska avkopplande syssla. En termos kaffe, radion på hög volym och lite lugn och ro. Inte så tokigt alls.
Gårdagskvällen spenderade jag i nuntorp med att ha träningar. Massor av glada hästar i sista gruppen där delar av familjen Linds hästar uppvisade en mycket god ryggteknik och detta helt utan hinder man blir imponerad (av den som sitter på). Hur som, hästarna hoppade bra och ryttarna var inte så tokiga de heller. '
Nu ska jag fortsätta med att jobba ute en stund, ett par unghästar ska ha motion spännande. Kanske kan det vara så att jag ska vara tacksam att det finns så mycket mjuk snö att landa i.
Ha det gott
Nina K

Bilhaveri, igen!

Är någon förvånad över at jag har en bil som lägger av? Nej trodde inte det! I torsdags var det så dags igen för, "mitt liv som skrotbilsägare". Inte blir det bättre av av det finns en som kan säga den mest irriterande frasen som skapats i universum, nämligen, " vad var det jag sa".
Satt som vanligt i bilen på väg till ett kallt ridhus (varför är de inte isolerade?). Stannar vid "rasta" och köper med kaffe så att jag kan sörpla lite under tiden som jag har första timman. Pratar som vanligt (nuförtiden) i telefonen. Har under samtalet anmärkt på att bilens panel ser lite mysko ut. Johan som var i andra änden av luren säger att jag borde byta bil för min går bara 20 meter till. Eftersom jag i vanlig ordning väljer att inte lyssna på det örat när det gäller bilen muttrade jag något till svar (förmodligen att han var elak) sedan la jag på och stressade vidare. Lite fel hade herrn dock, bilen gick inte 20 meter till, den gick 10! Allt slocknade, precis lagom så att jag kom ut på 45:an igen och hamnade i vägen för alla lastbilar. Nu följde en lång rad av svordomar. Okej, det kan väl erkännas, jag sparkade även på bilen ett flertal tillfällen, de som passerade trodde nog med all rätt att jag var helt knäpp i kolan. Om det hjälpte, nej det kan jag inte påstå men det kändes bättre för stunden.
Nu kom då nästa lilla fadäs. Om man nu ska få bilproblem så är det lämpligt och av yttersta vikt att ha laddade mobiltelefoner. Man skulle ju kunna tro, att jag, med den gedigna erfarenhet jag har i ämnet bilbekymmer längsmed vägen, skulle ha ordnat med mina telefoner. Men, nej, så var inte fallet just denna dag. Så där står jag med irriterade lasbilschaufförer som lyckades krångla sig förbi med stor möda och en helt urladdad telefon (den med alla nummer) samt en som varnar för att batteriet håller på att ge sig. Efter lite bläddrande i telefonboken och lite tänkande så fick jag tag på Camilla Fors vars (väldigt snälla) man kom och gjorde dagens hjälteinsats. Bilen hade jag fått hjälp att baxa upp på trottoaren av en hjälpsam man. Magnus kom och bogserade bort den och körde sedan mig till nuntorp.
Nu är bilen lagad, veterinär Sigfusson gjorde en gedigen insats han både hämtade upp bilen från Brålanda och lagade felet (som faktiskt inte var så stort). Snälla Magnus försökte övertyga mig om att det var så enkelt att jag kunde göra det själv, men, jag är nog lite av en bilidiot, och då med betoning på idiot!
Nu ska jag försöka få lite mer gjort på hemsidan samt förbereda dagens lektioner.
Kram på alla
Nina K

Konsten att prata med katter

Härmed efterlyser jag följande; Våren, den riktiga våren. Den sortens vår som innehåller fågelkvitter, tussilago, vitsippor och, sist men inte minst, VARMARE väder. Och, om det nu skulle vara för mycket begärt med dessa olika tingest så är det väl ändå inte för mycket att fråga vår herre (herre föresten? ) om lite solsken? Det är grått, mulet, trist och kallt!
Så, nu har jag gnällt klart om det ämnet för en stund. Som de flesta nu noterat så har äntligen den nya hemsidan börjat användas. Givetvis är det en del arbete kvar att göra med den. Vi jobbar på för fullt med att lägga in det som bör finnas på sidan.
Flest klagomål har faktiskt inkommit från klubbens maskottar och då pratar jag inte om våra olika praktikanter (förlåt, så kanske man inte får skriva). Nej, det handlar om våra djur som förvisso har fyra ben och päls men inte ingår i ridverksamheten. Först och främst så har jag och vår älskade stallkatt Bettan haft en diskussion. Är det någon som missat Bettan? Ingen vet riktigt hur länge hon varit här men av alla oss i stallet så är det hon som varit på plats längst. Alla vet att jag inte är någon "kattperson", men Bettan är en bra katt. Hon "pratar" med oss dagarna i ända, när hon inte är på råttjakt. Ett exempel på hennes talförhet fick vi för ett par veckor sedan när hon mötte mig på parkeringen utanför stallet. Att personalen kan komma med klagomål på chefen med jämna mellanrum det må så vara hänt, inga konstigheter. Men när man blir mött av stallets katt redan ute på parkeringen, då kan man börja fundera. Följande konversation ägde rum.
- MJAUUUU.
- Bettan vad vill du nu? (ja det är sant jag pratar med henne)
-Mjau, mjau, mjauuuuuu.
Här funderar jag lite vad som föranlett denna ganska långa mening från katten.
- Har du slut på maten, frågar jag och följer efter katten i till sadelkammaren där hennes mat finns.
Något konfunderad tittar jag på den fulla matskålen, sedan på katten. Då ser jag, fasansfullt nog har någon illasinnad människa köpt hemköps kattmat! Att denna någon bara har mage att ta sig till ett sådant fruktansvärt tilltag. Man kan tycka att ett djur som käkar möss inte ska ha så mycket åsikter om vad som serveras på tallriken men så är inte fallet. Det var bara att öppna den andra foderpåsen av känt märke och byta ut maten i tallriken. Ett nöjt jamande kom det som från tack innan lilla missen. Men, nu har det åter inkommit klagomål från stallets olika pälsklädda invånare. Varför har det inte skrivits om dem på hemsidan? Hur kan jag och övriga tro att det bara ska handla om oss? Svea, Rocky, Bella och Bettan. Alla vill ju vara med både i bild och text. Bättring utlovas härmed och det är bara att plocka fram kameran och börja dokumentera allas vår tillvaro. Alla som vill lägga in bilder på hemsidan från lektioner, tävlingar mm. Titta in på sidan så finns där ett ställe där ni kan lägga in era egna saker och dela med er av er vardag på ridskolan.
Så, nu ska jag istället för att sitta här och underhålla mitt eget ego sätta mig och jobba en stund med informationen på hemsidan istället.
Ha det gott
Nina K