Det närmar sig avslut

Så var det över. Lucia alltså, väldigt skönt kan jag säga. Även i år gick allt vägen och showen fungerade som den skulle. Alla barn och vuxna som hjälpte till ska ha ett stort tack från alla oss som jobbar på ridklubben, utan er vore det inte möjligt att genomföra.
Nu funderar jag bara på vart snön tog vägen? Så vackert och lagom kallt det var när den kom. Nu börjar allt återigen likna en leråker. Täcken, hästar hovskägg. Allt är smutsigt. Och hur ska nu tomten kunna komma fram till dörren med sin släde. Kanske löser det sig, Rudolf flyger har jag hört. Rudolf ja, det får mig att åter tänka på fredags kvällen och Lucia showen. Jag höll egenhändigt på att bjuda på lite mer show än vad det var tänkt. När vi (jag, tohrleifur och Johanna) kom in på islandshästarna så skulle vi börja att rida rätt upp för att sedan dela på oss och rida sakta tölt ett varv. Dela på oss höll jag och Nôt på att göra redan uppe vid C. Hästarna som inte gått på ett tag var lite uppe i varv. Så när vi kom till C började min lilla pålle att dra gärnet. Jag tappade en stigbygel och höll fast mig för glatta livet då Nôt bara drog. Det syntes kanske inte så väl för er som stod på läktaren men jag hade noll kontroll på både hästen och sitsen. Min enda tanke just då var, inte ramla av, inte ramla av, absolut inte ramla av! Sedan lugnade hon emellertid ner sig och jag satt något stadigare i sadeln.

Nu är det avslutningarna som är kvar den här veckan sedan tar vi alla lite julledigt. Våra hästar ska få en välförtjänt vila och bara motioneras så de inte blir för lyckliga vid terminsstarten igen. Terminsstart var det ja. Det är nu ganska exakt fyra år sedan jag fick ett samtal på min dåvarande mobil telefon (som bekant det har ju gått åt ett par). Samtalet var från Susanne som frågade om jag kunde tänka mig att ta en instruktörstjänst i Mellerud. Jag funderade ett tag och tänkte i mitt stilla sinne, att visst. Det kan jag väl roa mig med ett halvår eller så. Många halvår har passerat. Både jag och Nina får ofta frågan hur det kommer sig att vi arbetar här nere när det är så långt att åka. Det, mina vänner finns det nog bara ett bra svar på. För att vi trivs! Fler anledningar behövs inte. Vi är omgivna av personal, elever, föräldrar och en styrelse vi tycker om att arbeta med.
Idag får det bli en lite kort blogg dags att förbereda resten av det som ska göras under dagen. Återkommer med en sammanfatting av året, jag ska ju i vanlig ordning avnjuta julaftons morgon och förmiddag nere med hästarna på klubben. Det är min stund av julefrid!
Tills nästa gång ha det
Nina K