Pysslets tider äro här

Nu är det uppenbarligen dags för pyssel av alla möjliga slag. Det ska göras julpynt, pärlplattor, pepparkaks hus. Bakas pepparkakor ja, you name it. Nu kan det nog sägas mycket om mig, men nej mina vänner jag är ingen superpysslig människa. Jag har under de senaste åren inte fått till att byta gardiner (på två år). Jag har inte haft en gran och jag har inte pussat påskharen. Men i år vete katten hur jag ska undkomma. Det hela börjar med att barnens mormor ringer och berättar (inte frågar) att det ska pysslas. Okej, fine, sen visar det sig att det ska pysslas så att barnen gör sin egen julpynt. Hm, detta innebär ju nu att jag måste skaffa en gran av något slag. Som tur är så är barnens mormor bra på , ja det mesta faktiskt. Så fram med glitter och träänglar. Måla, lacka glittra och sedan torka. Kära mor säger sedan (förstår inte varför) att hon inte ville se juldekorationerna hänga kvar på tork i mitt köksfönster nästa gång hon kommer hem. Allt dettta till mina barns stora förtjusning. Nu är det ju då frågan. Ut att stjäla gran eller köpa en i plast. Det lutar nog åt det förstnämda. Men med min fetisch för att bli stoppad av farbror blå blir jag säker ertappad med släden och den egenhändigt avsågade granen från grannens mark och får gå raka vägen till fängelset utan att passera gå!
Kälke föresten, det är väl tveksamt om det är rätt instrument. Är det inte 8 plusgrader och lera upp till knäna så är det väl stenfruset och ingen snö. Den här årstiden gör mig bara deppig. Och inte nog med det, mörkret ligger som ett smäck över nejden. Kanske skulle jag ta upp en ny hobby, samla frimärken eller knyppla. Jag vet inte, men något som med fördel görs inomhus med en kaffe bailys som sällskap. För, släpa in hästar i ur och skur torka lera, laga täcken (med det menar jag lämna in dem) frysa, gnälla. Ja listan över hur det är att ha häst nu kan göras oändlig. Grattis alla ni som har ett jobb där det är varmt och ingen kräver att ni släpar er ur sängen och upp/ut i kylan på mornarna.
I helgen hade jag minsann storfrämmat. Pappa och hans fru samt barnens morbror var på besök. Somliga ska nämligen spendera tre veckor i sydafrika över julen och en bit in i januari väldigt synd om dem.... INTE!!!! Så med andra ord kom barnens första tomte tidigt i år till deras stora lycka. Fast visst är det lite synd när morfar bor så långt bort (dock inte sydafrika men väl halmstad).
Appropå föräldrar, vilket jag har haft turen att bli tilldelad två utmärkta exemplar. Så har även mamma tagit upp "blogg eran". Och som jag sa, så är det inte mycket hon inte är bra på, så även att skriva. Så vill ni läsa bra bloggar (www.kennel-skogstassen.dinstudio.se) och kanske titta på fina hamilton stövare så ta en titt på hennes sida där mina förvirrade tilltag blir omskrivna. Som att hon inte gör tillräckligt många själv.
Nu närmar sig lucia med stormsteg. Se nu till att boka upp kvällen den 12 december för då blir det åka av.
Kram på er alla
Nina K

Trånga overaller och kalas

Så var det åter dags att plocka fram vinter garderoben. Det var ju ett par veckor sedan vinter jackorna började åka fram. Nu var det så dags för premiären för den vackra overallen. Jag känner igen mig lite i en viss reklam film. Vet inte om ni sett den. En man ska ta på sig sin målar overall som han inte använt på 15 år då färgen han målat huset med naturligtvis är helt makalöst bra. Resultatet är att när overallen ska på så passar den inte riktigt, man kan nog säga att den passar inte alls. Riktigt så illa är det kanske inte i mitt fall men overallen som jag har är både ganska kort, och lite (mycket) tajt. Vilket i och för sig gör att det känns som jag har fantastiskt långa snygga ben (vilket ligger en liten bit från sanningen). Men det resulterar även i att jag inte kan böja mig ner ordentligt utan att den spricker i ryggen. Johannas snälla mamma har sytt den varje år men vad hjälpte det. I torsdags var det bara att dra på sig den tjusiga outfiten och ställa sig i ridhuset på nuntorp. Det hade nog gått bättre om jag inte behövt lyfta bommar från marken, men, som bekant, ibland river hästar och man måste böja sig ner. Hoppsan, så hade den spruckit i ryggslutet igen. Nu hävdar jag att det mest beror på att den är en decimeter för kort men det hjälper väl inte att man fyller ut resterande delar heller är jag rädd. En idé är väl att införskaffa en i lagom storlek kanske.
För övrigt kan man bara beklaga sig att det är skit kallt!!! Och även om overallen är liten så värmer den bra. Den hade värmt ännu bättre om den inte legat kvar på mitt golv hemma, vilket den gör så igår på lektionerna satt jag inlindad i ett hästtäcke. Detta fungerar oxå bra så länge ingen är i behov av min hjälp med att göra något i manegen för då fryser man halvt ihjäl. Resultatet av detta blir att jag kompenserar all kyla med att dricka ännu mer kaffe under kvällen. Jag snittar nog nästan en till en och en halv liter kaffe om dagen normalt sett (tur att kroppen inte är förgiftad) om man nu lägger till överkonsumtionen under kvällen blir resultatet slående. Jag borde bli sponsrad av något kaffe företag. Jag kan tänka mig att ställa upp gratis i någon reklam film åt gevalia eller så, helst den där det ramlar ner en snygg kille i poolen :-)...
Det där med kaffe har ju dessvärre några bieffekter. Om man bortser från att det blir ett spring på toaletten i ett kör så har det en lång effekt på sovandet. Under dagen märker jag inte av det men när jag ska lägga mig så brukar allt koffein ha uppnått en höjdpunkt och jag ligger och vrider mig i sängen. Detta leder i sin tur till att jag naturligtvis är enormt trött på morgonen vilket i sin tur leder till att jag måste ha en liter kaffe för att komma igång. Ni kan nog utläsa ett visst mönster här skulle jag tro.
Helgen som var spenderade jag i våran huvudstad. Med risk för att bli utsatt för bombhot, men, är inte Stockholm som bäst när man ser det i backspegeln?
Nu var jag där med anledning av att min vän och tränar kollega Ann fyllde femtio. Ett hejdundrades kalas med 90 personer där ett flertal av hästvärldens celebriteter var närvarande (åsså lilla jag). Det var trerätters middag och stor scen med tillhörande mikrofon som jag den här gången blev ofrivilligen utsatt för.
Jag satt vid huvudbordet strax brevid jubilaren och pratade i godan ro med hennes syster. På slutet av middagen efter alla tal och sånger så reste sig så födelsedagsbarnet och sa att nu fanns det bara en sak kvar som hon önskade sig ut av sin stora dag. Varpå hon säger
- Nina, gå upp på scenen och sjung ack värmeland du sköna...
Jaha ja, vad gör man då, ja, man kan ju inte sga nej det tänker jag inte göra. Utan det var bara att resa på sig gå upp på scenen greppa mikrofonen och ta ton. Lite skakis blev jag. Nu är det så att i ärlighetens namn så sjunger jag ganska mycket och är rätt säker på att pricka in toner. Men det är ju inte samma sak att göra det hemma med goda vänner eller i kören. Så med ben som gelé så genomförde jag sången (och blev filmad men den är konfiskerad) det gick bra men direkt jag kom av scenen blev det en liten sväng till baren. Kul var det iallfall men det var skönt att lämna stockholm och dess tunnelbana bakom sig och dra hem igen.
Väl hemma så har det varit mycket jobb. Träning hos Anna i Måndags, en träning som flöt på bra hela kvällen de flesta hästarna fungerade kanon och då är det skoj. På ridskolan är det som vanligt vid den här tiden fullt upp med att planera lucia showen. Och av någon anledning har jag på känn att det blir ungefär lika stressigt som det har varit alla andra åren. Hästarna mår bra och fungerar väl vilket är skönt.
Nu ska jag jobba vidare en stund till. Ikväll bär det av hem till de värmländska skogarna igen, skönt.
Kram på er alla
Nina K

Blixtar och dunder......

Men inte några magiska under utan bara en lång rad svordomar. Såg under det sista blogg inlägget att det fanns önskemål att höra om en lite fadäs jag utfört (hur många tappade hakan av förvåning). Och i vanlig ordning har den med bilar att göra men för en gångs skull (?) så har jag mig själv att skylla.
Jag var på Änglahoppet i Borås under allhelgonahelgen allt lungt so far. Tog mig ner utan missöden men så kom hemresan. Med tanke på att det var tämligen halkigt ute så höll jag hastigheten i laglig takt eller till och med lite under. När jag kommer över bron till trollhättan så drabbas jag av tillfällig sinnesförvirring (finns de som påstår att den inte är speciellt tillfällig) och väl nere så gasar jag så jag kommer upp i 90 km igen. Jag TRODDE det var det som gällde. Men det var det INTE. 90 sträckan började 20 meter senare och det efter att man passerat fartkameran vilket MAN gjorde alldeles för FORT!!!!!! Och tro det eller ej, inte många av dem är aktiverade men DEN var det. F A N!!!! Inte en chans att de inte fick med mig tydligt, med min tur petar jag mig säker i näsan oxå :-(
Nåväl, nu är det ju inte så mycket att göra något åt. Jag har även roat mig med att vara hundvakt under helgen. Ex makens jyckar ville inte bo i hungård utan skulle minsann få vara med inne tyckte både barnen och deras far. Jaja, klart de kunde få komma så i fredags åkte jag för att hämta dem. Några saker hade jag förträngt med dessa djur. Drevern, vid namn Molly är helt ouppfostrad (men en jäkel på att jaga). Att hon sedan fällde så jag har plockat ett antal ryamattor efter henne var nog en bonus tror jag. Tro nu inte att detta besök blev en lugn historia.
Jag ertappade Molly, nyrastad och härligt lerig i mina nybytta lakan, tuggandes på mina fårskinnstofflor!
Sovandes i min blå fåtölj av ett tyg som tydligen var utmärkt för att fånga dreverpäls på.
Älghunden Fanny som är en trevlig individ satt bara och viftade med svansen och tittade oskyldigt på. Sen kommer vi till promenerandet. Dottern skulle ut och rida på travbanan hemma i skogen och i min värld var det ett utmärkt tillfälle att ta med sig djuren ut på promenad. Vilken missräkning. Fanny som inte hittade någon älglukt tyckte att häst var ett strålande substitut . Och försökte komma ikapp ponnyn med kopplet och jag hängandes i det. Mollys näsa vädrade råddjur i varje hörn och dike. Hon voffade och drog åt ett annat håll än sin vän. Tur att dottern hanterar hästen så bra som hon gör för jag hade fullt upp att stå på benen och åka in och ut i skogen och upp och ner i blöta diken. Prästens lilla kråka hade fått en snygg och passande musikvideo med mig och jycksen.

Idag har faktiskt en helt unik händelse skett. Jag och Linda (som har praktik med mig den här veckan) åkte in till staden för att hitta lite prylar till stallet. Och minsann om det inte var en poliskontroll längs vägen! Men, jag åkte INTE in och tur var nog det för mina däck är så slitna att de INTE går igenom en kontroll......
Nej, nu får det räcka för idag nu ska jag gå ut och plåga praktikanter en stund.

Kram så länge Nina K