Nina & Nina tänker högt

tisdag, januari 22, 2008

Ursäkta, men vart tog min nattsömn vägen?!?

Om någon under veckan tycker att jag har ovanligt snygga mörka ringar under ögonen så kan de tillskrivas de söta små kissarna. Allt på grund av dålig sömn. Rivmärkena på armarna, på grund av dåliga toalett vanor (inte från min sida). Och frysmärken på kinderna, katt i kylskåp!
Okej det kanske behövs en liten förklaring eller två.
För er som hänger med i bloggen så vet ni att jag förra måndagen begåvades med två små lurviga varelser vid namn Spindelmannen (carls ide) och Våfflan (Elviras ide). Man kan kanske tycka att två små pälsbollar inte skulle ställa till några bekymmer i min tillvaro som ju till stor del består av pälsbeklädda djur, dock av storleken större. Nu vet ju de flesta av er att jag inte är någon katt människa, till det kommer en förklaring lte senare.
Hur som helst. Det hann naturligtvis inte gå så många dagar innan den första katastrofen var ett faktum. Jag anser inte att jag behöver någon hjälp med att göra bort mig. Till någras glädje kan jag säga att jag fått det nu. Sent i Onsdags kväll, väl hemma från jobbet. Jag hade hämtat mina barn hos farmor och klockan kvart över tio var vi så på plats. Vi hälsades av två mycket lyckliga katter. Jag gjorde snabbt en smörgås till mig själv, stängde kylskåpet då jag inser att jag har fått akut kramp i magen. När min mage använder det språket finns det inget annat att göra än att överge allt och slänga sig in på toa. Eftersom det bara var jag och barnen hemma så struntade jag sonika i att stänga toalett dörren, det fanns helt enkelt inte tid. Utan att gå in på närmre detaljer så var det mycket lättad jag reste mig upp två minuter senare nu med tom mage. Jag hinner inte mer än tänka tanken att jag ska vända mig om och spola, då något svart, luddigt blixtrar förbi mig i minst 300 knyck. Vart tror ni katten landade. Jo, naturligtvis, i den ännu inte urspolade toaletten!!!! Fy Faaaaaaa (cencur). Och tro inte att den tog sig upp för egen maskin. Nej den fastnade med huvudet neråt. Nu gällde det att tänka till snabbt (inte riktigt min starka sida). Stänga dörren kom jag fram till att det var en bra ideé om jag inte ville ha den nu, stinkande katten springandes runt i hela lägenheten. Sedan var det inte mycket annat att göra en att fiska upp kräket och försöka duscha av den utan att bli sönderklöst samtidigt. Med katten väl inlindad i handduken kände jag mig lite lugnare när jag utanför dörren hör Elvira ropa lite förargat.
- Mamma, får spindelmannen verkligen sitta i kylskåpet och äta pålägg!?!
Faaa.... Igen! Torka Våfflan, snabbt (som nu luktade av Elviras jordgubbs shampo) och sedan dra ut spindelmannen, som förnöjt tuggade på skinkan. Numer måste jag se upp när jag stänger kylskåpet. Klockan hann att bli lite över elva innan jag nattat hela gänget och lagt mig själv. Att somna är vanligtvis inga bekymmer. Men nu hör det till saken att jag är väldigt varm när jag sover så oftast slutar det med att jag har ett ben utanför täcket samt en hel del övriga kroppsdelar. Det är det numer slut på. Så fort jag vickar ut ett ben eller arm så sitter det en kattklo fast i det. Alternativt tänder. Så nu ligger jag och svettas som en gris under täcket och smider mörka planer under täcket och har något svårt att sova.

Mitt förhållande till katter är som jag sa inte så bra. Jag har väl aldrig varit en katt fantast och definitivt slut på den kärleken tog det när min systers katt (mormor till mina två som jag har nu) var tvungen att åka med mig i bilen när jag gick i sista ring på gymnasiet. Kattbur hade inte min syster någon utan katt eländet fick åka med löst i bilen (som då var en gammal saab) När vi nästan nått fram till slut målet för resan så satte sig katt (fan) och kissade över hela min skolväska. Detta hade inte varit någon "kattastrof" (nu var jag skoj) om inte den varit öppen och överst låg min 10 sidor långa uppsats (mitt specialarbete) om Gustaf Fröding. Detta var tvunget att lämnas in samma dag. Vi hade datorhaveri hemma så inget fanns sparat utan det var enda exet. Tror ni läraren trodde på mig när jag berättade vad som hänt!? Nej! Så det var bara att hämta den stinkande väskan med rinnande papper och häva upp dem i hans näsa (haha).Sedan kan man fråga sig varför jag valde ett specialarbete om Fröding när jag bara hade kunnat skriva om ridsport. Inte något av mina mer genomtänkta val kanske.
Jag ber att få avsluta med ett par strofer ur arbetet.

Kung Liljekonvalje av dungen, kung liljekonvalje är vit som snö.
Nu sörjer unga kungen sin Liljekonvalje mö...

Har ni tid över någon dag läs lite av Fröding, det ger till och med min galna själ lite ro.
Kram på er
Nina K

2 Comments:

  • Ditt liv verkar vara fullt av "kattastrofer", men du är tydligen en överlevnadsmänniska.
    Varje vecka är det lika spännande att läsa om dina eskapader.
    Ha´dä. B Lind

    By Anonymous Anonym, at 8:31 fm  

  • Kära dotter - hur skulle det vara med eftertankens kranka blekhet (förvisso inte Fröding utan Shakespeare) omvänt - med eftertanke kan man låta bli att skaffa kattor och därtill hörande "kattastrofer". Din kära mamma laddar huset med hundar, de sätter sig varken i kylskåp eller toaletter, inte ens som små rara valpar. Och man kan lugnt ha sina kroppsdelar utanför täcket (om det inte vore för sambon förstås.....) om nätterna och njuta av lite svalka, när det behövs. Kram från den ömma modern

    By Anonymous Anonym, at 10:59 fm  

Skicka en kommentar

<< Home