När Elvis blev medlem i en motorklubb

Tjo på er alla glada. Nu sitter jag på kontoret igen och försöker desperat att låta bli att somna över tangentbordet. Klockan halv fem i morse var jag hemma.
Resan har varit fantastisk, jag har skrattat så jag har ont i magmusklerna (ni vet de som är väl inbäddade). Ska berätta om väl valda delar ur denna tripp samt om min bil som inte direkt sa välkommen hem till mig (är någon förvånad).
Efter en mycket intensiv helg med lusse show på lördagen (tack alla besökare och barn/vuxna som hjälpte till) samt föreläsning och träning under söndagen så begav jag mig hem för att packa mina saker. När jag vaknade på måndag morgon så kunde jag skönja ett väldigt otrevligt kliande i min hals. Det hela förvärrades under dagen och jag insåg att min kära kollegas förkylning hade slagit till på mig lagom till avfärd.
På måndag kväll bar det så av mot Karlstad där jag och min kompis Anna tog bussen klockan 24:00 upp mot Arlanda. Jag lyckades sova på bussen ett par timmar. Det gjorde ingen annan för nu hade förkylningen slagit till på riktigt med feber och helt igentäppt hals. Anna beskrev det hela lite som att sitta brevid ett tröskvärk, alternativt min bil utan ljuddämpare.
Väl uppe blev det ett par timmars väntan innan vi satte oss i planet. Där gjorde jag sedan årets sömn insats. Anna och jag satte oss ner på våra platser och när hon vände sig om för att prata med mig hade jag redan slocknat. Sedan snarkade jag mig igenom säkerhetsfilmen (tror det hjälper föga om jag sett den ifall planet skulle tappa en vinge) När piloterna rusade motorerna och vi var på väg att taxa ut vaknade jag till tittade på Anna och konstaterade bara att vi skulle lyfta. Sedan var det godnatt igen. Jag sov innan vi var i luften.
Vi kom efter nästan sex timmars flygning så fram till ett 24 grader varmt teneriffa. Klockan åtta på kvällen efter att ha haft frossa i ett dygn somnade jag på hotellet och vaknade inte förän klockan nio dagen efter.
På Onsdagen började så själva semestrandet. Nu kommer så förklaringen till rubriken. På teneriffa finns en skandinavisk bar som heter viking. Jag har varit där förr och naturligtvis var det dit vi skulle gå på kvällen. Efter en tre timmars lång siesta poppade vi till oss och gick ut. Jag pratade som vanligt hål i huvudet på ett antal människor och vi hade roligt. Då kommer det in ett par stora killar iförda skinnvästar med motoremblem på. Alla backade undan i baren när de beställde en öl. En av de som jobbade frågade lite oroligt om de tänkte ställa till med bråk, vilket de förnekade. Jag vände mig glatt mot Anna (som börjar ana oråd) och säger att detta måste vi ju kolla vad gör de här!?
Jag travade glatt bort till deras bord och innan jag inser vad som flyger ur min mun (i vanlig ordning) frågar jag;
- Hej på er, är ni medlemmar i Hells Angels?
- Nej, säger de och tittar på mig som att jag är ett stort UFO!
- Nehe, säger jag då och låter antagligen lite besviken.
- Är ni farliga då för det tror alla andra.
Nu tittar de stackars killarna på mig och undrar antagligen vilket dårhus jag just rymt från.
När de svarade att de inte var farliga så satte jag mig helt sonika där och började glatt prata. Den ene av killarna hade en tröja under västen med Elvis på vilket snabbt gav honom det smeknamnet. Jag frågade så Elvis vilken sorts motorcykel han hade. Det var då han började förklara att de var medlemmar i en MK inte MC klubb. Jag som fortfarande inte riktigt snappar vad han säger frågar envist på vilken motorcykel han kör. Mycket uppgivet förklarar han åter att han inte ens har körkort för motorcykel utan är medlem i en Motor Klubb. Han kör raggar bil (mitt ordval inte hans).
När väl poletten väl trillat ner så tittar sällskapet lite uppgivet på mig och en av killarna runt bordet frågar om jag vill ha en öl. Snällt säger jag visst, tack, varpå han lite trött säger att han misstänker att det är enda sättet att få mig att hålla snattran på en stund! Så fräckt jag som bara är lite socialt lagd. Min kära vän Anna har vid det här laget ömsom skrattat så tårarna rinner ömsom låtas som att hon inte känner mig.
Resten av reseäventyren tror jag att jag bevarar i kärt minne utan att dela med mig av men nu kommer vi till avdelningen att resa hem.
En kompis var snäll nog att hämta upp oss i stockholm när vi landade igår en timme försenade.
Så långt var allt helt okej. Min kära bil hade jag parkerat i karlstad hemma hos Anna. Nu började bekymren.
För det första hade jag inte min vinter jacka med mig så det belv lite kallt när det helt plötsligt stod 13 minus på mätaren. Jag hade varit duktigt och låst hela bilen när jag åkte, då var det ju som bekant mildväder. Tror ni att den gick att öppna!? Stefan som hämtat oss stannade snällt kvar och väntade medan jag svor en ramsa och under 20 minuter gjorde inbrottsförsök i min egen bil. Precis innan jag gav upp gav bilen med sig och dörrarna gick att öppna.
Nu kom vi till nästa dilemma. Bilen har varit så fuktig inuti eftersom det är ett hål under höger stänkskärm vilket bidrar till att det bildas en insjö på passagerar sidan under regnväder. Att sedan värme fläkten har lagt av förbättrar inte saken. Jag fick skrapa rutorna som var helt igenisade... på insidan! Eftersom det inte fläktar i den immar det igen under första halvtimman man kör den så då får man skrapa rutor medan man kör. När väl rutorna var avskrapade och att bilen gått varm ett tag skulle jag så köra iväg. När jag börjar köra hör jag så ett rytmiskt, dunk, dunk, dunk. Jag hoppar ur bilen och kan kallt (bokstavligt talat) konstatera att jag inte har luft i mina däck, och då menar jag ingen luft. Ringer Stefan som inte hunnit långt och skriker hjälp. Han vänder tillbaka och efter att ha tömt åtta tuber på tryckluft från statoil så börjar jag och ishögen till bil att köra hemåt. Då hörs istället dunk, kras, dunk, kras. Ursäkta språket men då började jag att svära så att en sjöman skulle känt sig omgalloperad.
Ringer Stefan. HJÄLP"! Han vänder åter tillbaka (han bor i Kil) och får sedan köra bilen till Grums (jag tog hans bil). Stefan har jobbat som mekaniker i racing cirkusen så han tyckte det var bättre att han som har lite koll körde för att se vad som kunde felas. Väl i Grums övertog jag min bil då var vår gissning (läs Stefans gissning) att bilen var stelfrusen och det som smällde fram och bak antagligen skulle tina och sluta låta.
Klockan halv fem imorse körde jag in på gården. Klockan halv nio gick jag upp mockade till min häst och tog lyxåket hit. Och, faktiskt när jag passerat tösse och det blivit mildare väder så slutade det att smälla i bilen!
Idag ska jag köpa en kupevärmare det känns faktiskt lite motiverat då är det inte imma på rutorna när jag sätter mig i iallafall. Efter en halvtimmes körning är motorn så varm att det kommer in lite värme även om jag inte ka påstå att jag blir svett. Vet ni vad jag vill ha i julklapp. En NY bil!!
Nu önskar jag er alla en god jul.
Kramar Nina K

Seger i globen och dyra taxi resor!!!

Så har tävlingssäsongen nu nått sitt absoluta slut för min del. Efter ett långt år, massor av resor, oändligt många nätter borta, en del besvikelser massor av glädje, så avslutades året på ett helt fantastiskt sätt. Olivia, som gick in som första ryttare i Prins Carl Philips pris höll alla nerver i styr och red en klockren runda som räckte hela vägen fram till den blågula rosetten. Att få vara med nere i manegen och höra när ett fullsatt globen applåderar och skriker är en ganska mäktig upplevelse som jag ska tänka tillbaka på när jag står på någon kall framhoppning i februari månad igen. Globen ja, om vi ska fortsätta lite med det, årets show var bättre än på många år. Man ska veta att de som uppträder eller tävlar har en enorm press på sig. Det går inte att sitta och drömma eller vara oförberedd. För att ge er en liten inblick så kan jag berätta att ponnyryttarna fick gå sin bana klockan 17:00 tills 17:10. Sedan tas alla hinder bort för att invignigen ska äga rum. Under den här tiden får då hela gänget rida fram på en 20*20 bana som är iordning åt dem. Detta försvåras ytterligare av att de som är med på invigningen också rider fram där. Åtta stycken ponny ryttare samt ett tjugo tal andra. När sedan invigningen är klar så är det cirka fem minuter innan den första ska in. Det är inte tal om att komma trettio sekunder försent utan tiden räknas ner från två minuter, sedan kriker någon en minut kvar, 30 sekunder osv. Sedan skickas de in på banan i full fart. Det finns exakta tidsangivelser för hur det ska gå till. Här gäller det att hålla huvudet kallt och få sin ryttare att fokusera på det den ska göra.
Om vi ska gå över till lite annat än hoppningen så måste jag säga att fransmannen Pignot med sina sex hästar som hade frihetsdressyr var det mest fantastiska jag någonsin sett. Jag är normalt sett inte speciellt imponerad av sådant men han var helt i särklass. Det gå inte att beskriva. Han var inte bara flockledare utan kompis med sina hästar.
Vi kan ta och fortsätta med Globen en stund till. Det var ju inte bara hästar som skulle avhandlas utan även vår huvudstad. När vi åkte upp på fredagen var vi fyra stycken. Förutom jag och Nina P, var även Johanna som har hand om lördags lektionerna samt Malin som är vår klippa i det mesta här på klubben. På fredag eftermiddag tog vi så en taxi till vårt hotell som låg alldeles intill centralstationen. Här börjar nu tävlingen om vem som kan få taxin att köra billigast genom att sitta fram och tjata hål i öronen på chauffören (en tävling jag borde vunnit tror nog de flesta , men.... Återkommer till det). 160 kronor är ju ingen katastrof delat på fyra. Helt klart värt att slippa ta tunnelbanan. Sedan tog malin, som har mest lokalkännedom täten och drar med hela gänget ut i Stockholm. Malin var den som mässade för oss andra att åker man till stockholm så handlar man banne mig inte på hennes och mauritz. Det finns det ju hemma. Efter att ha sprungit i åtskilliga affärer och letat efter en topp, vart tror ni Malin köpte en? Jo, på Hennes.....
Kvällsaktiviteten ska vi inte prata så mycket om, förutom att vi åter åkte taxi för under 160 kr, nu med Johanna fram i bilen både fram och tillbaka. Johanna fick sedan ett terapi kort av Chaffisen, vet inte riktigt vad han menade med detta. Persson gjorde även ett bejublat kareoke nummer i globens hotellbar, men som sagt, nog om det.
För att återkomma till det här med taxi resor så hade familjen Backsell beställt en tåg resa hem åt mig på söndag kväll klockan 22. Jag satt och tittade på kändis hoppningen i lugn och ro när jag slår en blick på klockan och inser att jag håller på att missa tåget hem! Jag sprang tillbaka till hotellet tog mina (färdigpackade väskor) och fick tag på en taxi utanför hotellet. Mot central stationen hasplade jag ur mig i all hast. Vet ni vad jag fick för pris!?! 306 kronor! Tågresan hem var billigare! Och till råge på allt, innan jag svärandes inombords, tog mig ur taxin så gav mig chauffören sitt nummer och bad mig höra av mig när jag skulle till stockholm nästa gång så kunde vi ta en fika. Skulle INTE tro det, då hade han fått köra gratis!
Men åandra sidan kan han ju göra som en kille som jag gick ut med för ett par veckor sedan i Karlstad. Vi åt middag (detta var en blind date ordnad av goda vänner) och hade faktiskt jättetrevligt. När killen sedan kommer hem på kvällen beslutar han sig för att vara lite lustig och tänkte kolla efter den här bloggen. Han Googlade då på mitt namn och fick fram sidan med en bild av mig och Nina på ridskolans personal. Där står det ju lite info om oss. Den är inte uppdaterad på ett par år. Han blev inte imponerad när det stod att jag var gift, så mycket kan jag säga att det var inte årets flirt tips. Killen var övertygad om att jag var jordens mytoman!!!!
Nu mina vänner ska jag snart bege mig iväg på en resa. Klockan 08:20 tisdag morgon lyfter planet till teneriffa, åh vad det ska bli skönt med semester. Jag har inte varit ledig en hel vecka i sträck utan träningar och tävlingar på flera år!
Men, först så är det full fart här som gäller. Fredag ska vi pynta och träna inför lucia. På lördag är det lucia show. På söndag ska jag ner till trollhättan och ha en föresläsning på ridsportensdag under förmiddagen och på eftermiddagen ska jag vara i Nuntorp och ha en avslutande träning innan jul. Med andra ord nu får jag sluta skriva och sätta igång med lite annat jobb.
Ha det så gott i regn rusket!
Kram Nina K