Getter, förvirring och SM final på Strömsholm

Det lagom förvirrade livet fortsätter att rulla på i farlig fart. Nu var det ett tag sedan sist som jag skrev här kommer nu ett litet urval av vad som hänt sedan sist. För två veckor sedan begav jag mig till Nyköping med familjen Westlund på storhäst tävlingar. Mamma Annika var tvungen att stanna hemma så det blev jag Micke och Madde som fick åka på turne. Vi drog iväg redan på fredag klockan fyra för att hinna i tid till stallet där vi skulle campera under helgen (alltså inte på tävlingsplatsen). Resan gick smidigt och efter endast en felkörning så hamnade vi hemma hos familjen Björklund. Klockan närmade sig nu nio och det hade börjat bli skymning, hela familjen Björklund var på födelsedags kalas så vi fick bara veta att vi skulle ställa hästen i Julias box. Jag skuttade ur lastbilen och började glatt söka efter rätt box. Det finns på gården två olika stallar ett med två boxar och ett med åtta. Att söka igenom det med två var enkelt, det stod hästar i de boxarna redan inte mycket att fundera på med andra ord. Sen skulle jag kolla i det andra stallet. Jag hittade en tom box det första jag gjorde men med helt fel namn på utsidan så jag letade glatt vidare. Jag valde att inte tända lampan till stallet för att inte gårdens hästar skulle bli störda med andra ord var sikten måttlig. Döm om min förvåning när det i nästa tomma box hörs ett ilsket bräkande när jag stiger in. En del har vakthundar i stallet jag hade helt förträngt möjligheten till att det skulle finnas en vaktande get! Agnes som jag senare fick veta att hon hette ansåg inte att vi skulle vara i hennes stall, nu hade även Madde kommit in men tro mig hon försvann i en väldig fart ut. Agnes hade helt klart något emot stackars madde och siktade in sina horn för att få bort henne. En box kvar att kolla, jag stegade in och vad trampar jag väl på då? Jo där inne låg Knoen och Knoan (de hette faktiskt så) två vietamesiska hängbukssvin och sov. De hade inga planer i världen på att flytta sig. Jag stegade ur stallet (läs zooet) och Mikael fick ringa upp mamman i huset som då kom på att hon hade råkat säga deras smeknamn på hästen vars box CK (Maddes storhäst) skulle låna, hon tänkte inte på att vi inte kunde lista ut vad hästen egentligen hette (det kunde vi inte för det fanns inte en liknelse med det som stod på box dörren). Med andra ord fick jag leda in CK med madde strax bakom mig vilt flyende undan geten (som sedan passade på att stånga även Micke). Resten av helgen förflöt väl och söndagen avslutades med en placering i 1,30.
Väl hemma väntade jobb ungefär som vanligt. Min personal undrade om jag med jämna mellanrum går omkring i min egna lilla värld (vi hade möte). Jag får nog erkänna att jag ibland gör det. Till exempel kan jag passera vårt foder utrymme 10 gånger samma dag utan att notera hur mycket vi har kvar för jag är i helt andra tankar. När sedan stackars Emelie eller Jonna frågar mig om jag beställt foder ser jag bara lätt förvirrad ut och undrar hur mycket som är kvar. Även stackas Mia fick lida för min totala brist på sinnesnärvaro i onsdags. Hon var här under kvällen och hade satt sina nycklar i kontorsdörren. När jag sedan åkte hem tog jag som vanligt och stängde dörren bakom mig och drog till Värmland. Lite senare ringer Mia och undrar försiktigt om jag har sett hennes nycklar. Nej svarar jag det tror jag väl ändå inte. De satt i kontorsdörren det är jag säker på säger Mia. Här börjar nu en lite varningsklocka att ringa i mitt huvud. - Vänta lite Mia säger jag, ska bara kolla en sak. Mycket riktigt i min jacka låg det en tämligen obekant nyckelknippa. OOOPs, Mias bilnyckel, husnyckel och så vidare jag hade minsann fått med mig .Så i fredags var det äntligen dags att åka till Edsbro för att rida zoon final i elitserien för ponny. Jag åkte med familjen Westlund och Backman i familjen backmans lastbil. När vi åkte la jag mig bak i bodelen och läste en bok. Efter ett antal timmar tittar jag på klockan och tänker i mitt stilla sinne attt något måste vara fel. Klockan närmade sig halv tio och vi var inte framme vi åkte klockan fyra. Man kan säga vad man vill om edsbro men långt bort är det! Även denna gång skulle vi stalla upp i ett privat stall över natten. Anna kollade ( Linns mamma som körde) så att det inte skulle vara några problem att komma in med lastbil. Nej då fick hon som svar det är lugnt. Det hade det inte varit om lastbilen varit två meter kortare och en halvmeter lägre. Herrn i huset fick såga ner ett träd för att vi skulle ta oss in. (vi kände oss inte ett dugg dumma).
Tävlingen då? Jo, man kan inte önska sig mer, My, Olivia, Linn och Madde kom tvåa för dagen men vann hela serien totalt. Med andra ord, nu ska vi till Strömsholm och rida final. Det ska bli riktigt roligt.
I Söndags gjorde jag en hjälte insats (om ni frågar mig allstå) jag var hemma halv två i lördagsnatt och gick upp halv sex för att följa med min kära vän och kollega Nina p när hon dömde i Eda (som innan jag var i Edsbro hade första plats som världens ände). Nu kan jag med andra ord LB1 programmet. Att skriva åt Nina är ingen lek hon pratar hela tiden och har en viss förkärlek att pladdra igenom hela serpentinbågarna (där någon mindre intelligent inte tänkt till för det finns ju för hela hakar ingen plats att skriva något på!)
Även här på hemma plan har det gått strålande för både Mellerudingarna och Nuntorparna, jag nämner inga namn med risk för att glömma någon men jag har kollat ett antal resultat listor och ännu roligare fått ett gäng med SMS där jag får direktrapport det tycker jag är jättekul!
Nu ska jag jobba vidare en stund sedan ska jag ta tidig kväll och försöka kurera den eländiga förkylningen som mina små myspysar ( carl och Elvira med andra ord) har gett mig.
tills vidare ha det! kram Nina K