Tjällossning i hjärnan, och under bilen

Min morfar sa alltid till mig att jag hade en vilja av stål och han uppmuntrade ofta mina små uppror (såsom att rapa högt vid matbordet till mormors förfäran). Han ansåg att det var bra att jag tog egna beslut och stod fast vid dem. Morfar var en av mina största supportrar som jag än idag (det är 8 år sedan han gick bort) saknar förtvivlat ibland. Han roades kungligt av att jag kunde vara (är fortfarande) ett riktigt "stönträ" som inte alltid ger med mig fast jag borde (det händer kusligt nog att jag har fel). I helgen inträffade typiskt nog precis en sådan sak. Jag var och hade träningar hela helgen utanför örebro. Utanför stugan där jag skulle sova var det en stor gräsmatta där man brukar kunna parkera. När man kommer sent på kvällen och ska släpa med sig packning in är det rätt skönt att bara köra intill dörren. Johanna som var med mig frågade om jag trodde det var så samrt att köra ut på gräsmattan när det hade blivit så varmt, tänk om du sjunker. Nej då, det är ingen fara var inte en sådan mes är mitt svar. Hon fortsatte att envisas med att det kanske ändå inte är så smart. Tror ni jag gav med mig? Nej, jag kör fram och parkerar och får väl medge att lite lerigt runt hjulen blev det.
När vi sedan skulle ha ut bilen har det hunnit varit vår väder ytterligare ett antal timmar och marken är ännu mjukare än tidigare. Nu sjönk vi ner på gräsmattan när vi gick. Och mycket riktigt. När jag lägger i backen i bilen så slirar det bara och inom loppet av en halv minut står bilen i princip på underredet. Försök själva att lyfta två ton mercedes ... Det tog oss en bra stund att gräva oss ut med hjälp av spadar, en gammal overall och ett stycke dyna till solstol samt ett antal bräder att få under hjulen. Låt mig bara säga att det var en person som ivrigt påpekade, - vad var det jag sa. När jag då kontrar med att - om du nu var så säker på att det skulle bli såhär varför övertalade du mig då inte att låta bli. Men i ärlighetens namn vet jag ju att det knappt är möjligt för har jag bestämt mig så är det inte alltid så lätt att rubba mig fast jag måste lära mig att lyssna lite bättre (det har jag antagligen glömt bort om någon frågar imorgon). Morfar satt förmodligen på sitt moln och log.
Men som tur är finns det ju de som är ännu klantigare än mig (jo, det är möjligt). För några veckor sedan gick Tobbe (ni vet, en i kollektivet där hemma) och surade och gruffade på alla runt omkring att hans saab gått sönder och jag citerar " det var bara att skrota skiten!".
Konstigt nog startade den och gick en bit vid ett tillfälle men han kom inte ifrån den plats han kört till. Han blev bogserad hem av en annan av kollektivets inventarier. han grubblade både länge och väl och sedan kom snilleblixten (efter att ha analyserat hela bilen) tankmätaren kanske är trasig. Med andra ord, ner till macken i nysäter, tanka i ett par liter i en dunk och se, bilen startade så fint så! varje gång han har fått igång den har han bara hällt i ett par liter för den har ju krånglat så för att sedan gång på gång köra bensinstopp * GAPSKRATT*. Och visst det få jag tillstå det var tankmätaren som var trasig. med andra ord det är inte bara jag som är stönig inte. Unghästarna då, jo vi har varit iväg och löshoppat Corinth (e, Chess) och Vilda (e, Quit Easy) igen, och de sköter sig faktiskt riktigt bra. Vilda ha gjort ett par försök till att dra järnet med mig men det var inte lika lätt att lura matte med kapsonen på, haha! Och numer har jag även en valack. jag hade med mig min ett åring (han är egentligen drygt sju månader, efter For Feeling) ner till Tohrleifur, så nu är han kastrerad (hästen alltså). Allt gick jättefint så det känns som en lättnad. Nej nu ska jag juta några minuter i solen sedan ska jag ha lektion. Till helgen är det andra omgången av elit serien förra gången kom vi trea så håll tummarna för djursholm i helgen.
Kram på er Nina K

Inget roligt!

Vanligtvis brukar jag tycka att det är roligt att sätta mig vid datorn för att blogga lite. Den här gången har dt tagit emot så till den milda grad att jag inte bloggat på två veckor. Varför det då? Jo, det är ju så att vi förra helgen hade en otäck incedent med en av våra kära hästar på ridskolan nämligen Myran. För er som inte känner Myran vill jag börja med att säga att hon är en mycket nervös liten häst men har den vänligaste själ du kan hitta. Hon gör inte en fluga förnär även om hon kan vara så rädd att hon skakar vid en del hantering detta hör till viss del ihop med att hon för ett par år sedan var utsatt för att bli uppskuren med kniv runt könsorganet. Och nu har det hänt igen. Natten till Söndag förra veckan har det skett. Nu finns det två saker som gör mig arg i detta (känsliga läsare som inte tål sjörövarspråk bör nu sluta läsa). För det första undrar jag vad det är för vidrigt sjuk människa som vill djur (eller andra människor) så illa och för det andra den slarviga undersökningen som distrikts veterinären som var här på måndagen gjorde. En av mina stalltjejer kontaktade mig för att myran hade en så otäck svullnad från slidöppningen och ner emellan benen. Malin åkte ut och ringde in en distriksveterinär som kommer för att undersöka hästen. Jag vet inte om hon hade bråttom eller hur det var men hon ger Myran lugnade och lyfter på svansen, konstaterar att det rinner sårvätska så det är bra om vi tvättar benen på hästen så hon inte får eksem samt ger henne penicillin (vilket var bra). Ospecificerad sårskada står det på det underlag som lämnas kvar.
På tisdagen kommer kolungen gänget hit för att rida på morgonen samt raspa lite hästar. Jag ber då Tohrleifur att titta på myran då det ser otäckt ut vid skadan. Han lyfter hennes svans och konstaterar snabbt att hon måste in till kliniken för vidare undersökning.
Väl där får hon åter lugnande och den synen som man möttes av då man bara tittade in i hästen var inte vacker. Det såg ut som om någon släppt en granat vid ingången till slidan. Klitoris var trasig och riktigt illa åtgången. Rakt ner var det ett drygt en decimeter djupt hål som såg ut att vara orsakat av ett järnrör eller liknande. I det hade urin och blod samlats, därav den stora svullnaden mellan hennes ben. Tohrleifur fick tvätta, sy och snitta upp ett hål för att få ur allt som samlats nere i hålet sen fick myran stå kvar för observation.
Nu är hon mycket bättre och kommer tillbaka till ridskolan om någon vecka hon har fått vila i lugn och ro i annat stall. Hon är spänd och nervös vid hantering och vi kommer att få gå försiktigt fram för att få henne att må bra psykiskt igen.
Som jag sa när jag började skriva, det här är inget roligt att berätta om men tyvärr kommer det inte vara ogjort även om jag gör som strutsarna och gömmer huvudet i sanden.
Håll ögon och öron öppna gott folk och låt oss be en stilla bön att den som gjort detta åker fast!
Tills nästa gång ha det bra mvh Nina K

Tokigheterna bara avlöser varandra!

Jag har gjort en Anja Pärsson. Då menar jag inte att jag på ett stilfullt sätt tagit mig ner för en brant backe. Nej jag jag syftar snarare på hennes mycket tjusiga säl rörelse som hon gör när hon vunnit ett lopp. Nu kan det väl hända att den inte var fullt lika tjusig när jag gjorde den. Heller inte speciellt planerad det kan också vara så att Anja åker på sina magmuskler medan jag mest glider på, tja, magen helt enkelt (minus muskler). Men en sak kan jag garantera, min "sälen" går både snabbare och längre. Nu bör det väl ändå erkännas att jag hade lite hjälp med den, jag befann mig heller inte i en slalombacke utan på vår snöiga skogsbil väg bakom stallet. Hjälp med farten stod den kära unghästen Vilda för (nu har hon gjort själ för sitt namn). Efter att hon skött sig exemplariskt i Fredags när vi åter löshoppade de små (jag och Sandra), allt har gått som smort hon går på transporten utan att blinka och visar härliga takter i hoppningen så kan man ju inte annat än vara nöjd. Även tömkörningen har gått som smort, med andra ord borde man ana oråd, så lätt ska det bara inte gå. I Måndags tar jag och Sandra ut Corinth och Vilda för en liten tur i tömmarna. Vi går bort från stallet på skogsbilvägen och de båda sköter sig som vanligt riktigt bra. Så när vi gått ca 600 meter så säger jag till Sandra att vi ska vända med tanke på att hästarna går bra och det är riktigt tungt att gå i snön. Sagt och gjort. Jag vänder Vilda först och går förbi Sandra och Corinth, lite lagom avslappnad då min häst känns fin. Då händer det. Hin Håle själv flyger i min lilla (hon är inte så liten längre) och innan jag vet ordet av så springer jag i full fart bakom min häst och försöker desperat att bromsa henne. Jag borde nog redan i det här stadiet inse att det hela är kört att jag lika gärna kan släppa det bockande lilla monstet (ni märker hur snabbt hon blev monster) men inte då. Nej jag hänger mig fast i tömmarna (som jag bara vill upplysa er om är gjorda av nylon) och hamnar sålunda på magen bakom hästen där jag sedan åker med ett antal meter i full fart innan jag ger upp då töm eländena har gjort brännmärken över hela vänster handen. Bakom kommer Sandra vars lilla häst minsann inte får för sig sådana dumheter utan snällt (om än lite pigg kanske) går vidare. Sandra som länge gick och höll sig för skratt för att sedan explodera när kollektivet senare samlades i köket. - Du såg så rolig ut fick hon ur sig emellan skratt salvorna, även Tobbe skrattade glatt, man kan nog säga skrattar bäst som skrattar sist med tanke på att jag skrattade åt honom så jag har träningvärk i magen än från lördagens film show.
Man anar inte vilka oanade talanger folk omkring en har. I Lördags fick jag se på en film som onekligen gav ett nytt ansikte åt dans. Tobbe och hans brandmans kolleger i från Nysäter ställde för ett antal år sedan upp med en show på hamnfestivalen i nysäter. Vilket innebar att de till Brandsta city släckers låt "ta mig långt härifrån" dansade och, hör och häpna strippade. Man kan säga som följer pojkarnas taktkänsla var av en helt egen art, att det sedan finns på film är oslagbart, med andra ord det blev en naken chock till i kollektivet.

Jag har även avlagt en vistit hos vår veterinär på kolungen. Nu kom jag dit med garanterat halta hästar (ni som följt bloggen vet hur ofta jag tror att hästarna är halta när de i själva verket är kärn friska ). Ricky var först ut. han är garanterat minst fyra grader halt på alla ben om du böjer, sa jag högt och tydligt och det bör tilläggas mycket självsäkert. Även Nina P som var med höll med mig, Tohrleifur började då med att böja ett av frambenen. Ricky betedde sig minsann precis som man kan förvänta sig av en häst som har ont. Han dansade runt på gången åt alla håll och visade med all önskvärd tydlighet hu otrevligt det var. Tohrleifur släpper så benet och Nina P börjar springa längs gången med Ricky. Tror ni han haltade något speciellt? Nej då han har inte sett så frisk ut på länge. Efter att ha böjt alla ben utan att få fram något direkt alarmerande alls så frågar Tohrleifur mig om jag tror det syns om jag longerar en stund. Nu borde jag ha lärt mig att inte vara så "spik" säker men nej då jag säger naturligtvis att det är klart att det syns hästen är ju jättehalt på alla fyra ben. Sagt och gjort. Ut i den lilla manegen för att longera Ricky på en tio meters volt. Nu blir de flesta hästar som inte är tränade på just detta lätt ojämna. Alla utom Ricky som helt oberörd springer omkring i tio minuter i båda varven utan att visa en tendens på hälta. PINSAMT, igen.
Nu får det vara nog för denna gång jag hinner säker göra bort mig igen tills nästa gång. Jag hoppas det inte blir i Södertälje till helgen bara för då är det första omgången av elit serien. Tills dess ha det!
Nina K