Bjällerklang??? Redan, inga vinterdäck!!

Jag ser det snöar och det var väl för hela höga inte ett dugg roligt. Vad är det för jäkla skämt!? Man kan ju tycka att jag i år borde hunnit få på vinterdäcken i tid speciellt med tanke på att jag inte fick av dem förän i slutet av juli... Men de däcken hade ju gjort sitt minst sagt. Och jag har i vanlig ordning inte fått ändan ur vagnen och skaffat några nya. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag HATAR bilar! Kallt är det också, nu har jag varit tvungen att leta reda på mina termo byxor för nu ska de på. Många ifrågasätter starkt varför jag inte använder långkalsonger. Men hallå, har ni aldrig upplevt när de knölar ihop sig under de redan tajta ridbyxorna? Det är very inte nice alls (hm, jag umgås för mycket med tonåringar mitt språk genomgår en klar försämring varje vecka). Sen får jag erkänna att jag hyser viss motvilja mot lång kalsong användade rent generellt. Finns det något mindre (hur ska jag få detta rumsrent) låt oss säga snyggt en att hitta sin man (okej numer föredetta) iförd ett par säckiga (eller tajta) långisar framför tv apparaten nej fy bubblan (vill nu förtydliga mig att skilsmässan inte berodde på detta)!
Nu har jag åter haft en realtivt lugn vecka det är skönt när det avtar lite i jobbandet och man kan hinna med lite annat. Träffa sina vänner hör till de sakerna som det varit lite dåligt med under året åandra sidan när man nu träffar dem och de lyckas påminna en om både smått och gott som man gjort och inte gjort vete gudarna varför man saknat dem. I veckan åt jag middag med en gammal arbets kamrat och tillika god vän sedan många år. När vi ätit klart tog vi med oss varsitt vinglas och satte oss i vardagsrummet och snackade om ditt och datt. Janne som är 43 år brukar komma med mycket kloka åsikter och råd och när man nu förväntar sig lite kloka insikter vad får man höra då? Jo där sitter vi i varsin fåtölj och pratar om livets väsentligheter då en av våra gemensamma favorit låtar spelas (Bridge over troubeld water) Vi tystnar och lyssnar i lugn och ro. Sedan förblir vi tysta i några minuter medan den sista melodin ebbar ut. Då vänder sig Janne mot mig och ser helt plötsligt mycket nöjd ut varpå han frågar:
- Nina, du blir ju snart 30 år hur känns det!
Hade jag suttit närmre hade han fått en smocka. Snack om kalldusch! Här lyckas jag hela tiden förtränga min ålder och sedan kommer det vänner som ska föreställa vara nära en och säger så! Mycket ilsket meddelar jag att det minsann är två år kvar och att jag inte känner mig ett dugg äldre än 20. Eh, nåväl ialla fall inte de dagar som jag inte glömmer mina nycklar någonstans, eller plånbok eller möten heller något annat vitalt.
Fast uppriktigt sagt lider jag inte av någon ålders "noja".
I övrigt så var väl helgen ganska lugn, jag och barnen var hemma hos min syster och bakade pepparkakor. Syrran har lite mer koll på bakning än jag så hon gjorde en deg och bjöd in oss på stor bak. Anna är sån, hon fixar med kalas, bakar och är sådär mysigt huslig och barnkär som jag skulle vilja lyckas vara men väldigt sällan är. Hon har för det mesta även full koll på sin vardag och sina domaruppdrag (hon är hoppdomare). Till skillnad från sin lillasyster vaknar hon inte upp på morgonen och kommer på att det visst var idag som det fanns något uppbokat. Jag vet inte om det hjälper att hon äger en filofax. Det gör jag med, men, jag vet inte riktigt vart jag lagt den.
Nu har vi börjat planera lucia show för fullt. Den 8/12 smäller det. Klockan 17 börjar årets upplaga. I år blir det lite nya inslag så det är bara att boka upp datumet och komma hit. Och givetvis vill vi ha med så mycket barn som möjligt i lucia tåget. Själv ska jag försöka mig på årets officiella (stavas det så?) sång insats bäst att börja öva. Nåja jag övade ju lite i Skövde som bekant. ha det gott på er
Nina K