Globen dags med taskig mage

Här sitter man och ska blogga med sällskap av Johanna och Nina Persson. de ska ju båda förlja med upp till Globen dit vi drar iväg imorgon bitti klockan fem. Nu fick de chansen att uttala sig direkt på bloggen om det var något de ville vidarebefodra men, nej. Det var det inte så då får det väl bli jag som i vanlig ordning delar med mig till omvärlden.
Den här veckan har det varit lite blandad kompott. Jag hade en ganska lugn helg. Var här och hade träning i söndags men annars slappade jag och barnen mest hela helgen. Nu har de små "globetrotterserna" flugit upp med sin far till Boden. Det fanns visst snö där så jag skulle tro att de ska åka skidor och skoter mest hela veckan. Med andra ord så har det varit väldigt tyst hemma under veckan och igår tackade jag den lyckliga stjärnan för det.
I Tisdags köpte jag en räk smörgås som jag tänkt att äta till lunch. Nu föll det sig inte bättre än att Malin frågade om vi skulle luncha, så smörgåsen glömdes bort. Igår på förmiddagen var jag emellertid hungrig och insåg glatt att nu kunde jag äta smörgåsen. Om och då menar jag OM, jag hade kopplat in en halv hjärncell så hade jag inte tuggat i mig smörgåsen alls med tanke på vad den var uppbyggd av. Men en hungrig Nina är inte kul så jag tuggade och svalde. Efter ett par timmar slog magen till rätträtt! Här ska inga räkor bo och vips så fick jag skena ut från kontoret och in på toaletten. Jag tror inte att ni vill att jag ska delge er vad som hände sedan. Kontentan av det hela var att jag var tacksam när jag åkte hem igår att det inte fanns några små troll hemma som höll igång mig för min mage höll igång på egen hand! Slutsats, ät inte gamla räk mackor! Antagligen är det så att jag som jobbat i kök under min tid på krogen borde ha förstått bättre än att vara glupsk!
Appropå att vara glupsk. Om man bortser från kroppsformen (att växa i färdriktningen alltså) så finns det andra nackdelar med att inte tänka efter före man stoppar okänd mat i munnen.
Som jag sa tidigare så har jag ju tidigare jobbat ett antal år inom krogvärlden. Ett av åren var jag ansvarig för att fixa all mat på julbordet. Om man bortser från all janzons och köttbullar som man var tvungen att göra så var det om än tråkigt, ganska enkla uppgifter. Hur som helst så kom jag än av dagarna lite för sent och mina medarbetare hade börjat med uppläggningen av gravad lax på ett fat. Allt format som snygga rosor (jag är "dret" bra på att göra lax rosor). Frukost hade jag inte hunnit äta och eftersom gravad lax hörde till favoriterna roffade jag åt mig en gaffel i farten och stoppade in en stor bit i munnen. Efter en millidels sekund rusade jag ut ur köket och spottade lax omkring mig. Det visade sig ha blivit en fel beställning och laxen var varken gravad eller rökt utan rå! Allt till personalens stora förtjusning givetvis då jag redan då var allmänt känt för att kunna ställa till med märkliga saker.
Angående det här med att göra bort sig. Ulrika Lind lyckades med det härom veckan på sitt jobb. Pinsamt nog på grund av mig. Exakt vad som hände behöver jag inte delge er men jag förstår hennes generade uppsyn. Hursomhelst, när Ulle berättade detta för mig så sa hon att hon på sin blogg funderade på att skriva att hon gjort en Karlsson, dvs, ställt till med en mycket pinsam situation...
Jag har inte helt bestämt mig om det känns bra att hon ville kalla det " Att göra en Karlsson"!?
Jag får väl fundera på det här medan jag åker till Nuntorp där jag ska ha träning ikväll.
Tills Nästa gång
Kram Nina K Ps; Håll tummarna för Olivia Backsell i Prins Carl Philips pris på globen!Ds

Och varför frågar ingen mig om "leg"!???? Samt Naken janne!

Nu har det hänt! Vad kan man ju fråga sig. Jag har haft en helt ledig helg! Inga träningar, inga tävlingar inte en häst så långt ögat kunde nå. Det kanske inte verkar så märkvärdigt men om jag säger att sist det inträffade att jag var helt ledigt fyra dagar på rad var i April, så kanske ni förstår hur skönt det var. Den stora frågan var ju naturligtvis vad man skulle företa sig då. Inga små troll hemma de var hos sin far, inga speciella förpliktelser. Nu löste sig den frågan snabbt. En kompis som jag lyckats hålla kvar sedan uppväxttiden i Karlstad fyllde trettio och sådant måste givetvis firas. Sedan visar det sig vara klass återträff med gymnasiet (som jag missat varje år eftersom ingen hittat mig) på lördagen med andra ord, Karlstad, here I come!
Som jag skrev i förra bloggen så har jag inte drabbats av någon direkt ålders kris även om mina goda vänner gör sitt bästa för att få mig att krisa till lite. Men, i helgen fick de god hjälp av lyckligt ovetande utomstående personer (det blev en lång mening). Det hela börjar med att vi ska shoppa loss på bergviks köpcenter. In och hitta lite nya toppar och ett par byxor (som inte luktar häst) sedan vidare mot bolaget. Jag ställer mig före Anna i kön ( Anna är allstå den nyblivna 30 åringen). Ställer upp mina varor pratar glatt med Anna under tiden, betalar och går för att packa ner mina grejer. När jag vänder mig om mot Anna som nu radar upp sina varor för att säga något så hör jag hur kassörskan artigt men mycket bestämt ber henne att visa legetimation. Tack så mycket för den. Anna skrattar och visar upp körkortet medan hon ler mot mig. Sedan bar det så iväg till krogen. Nu ska jag inte dra alla detaljer från den här kvällen för allas bästa men några små kan jag avslöja. Först lite pinsamma bakgrundsfakta. Anna och jag har som jag sa umgåtts sedan vi var små. När vi började gå ut ihop när vi uppnått krog åldern och jag inte härjade runt på någon tävlingsbana så var det ju inte helt ointressant med killar. Nu föll det sig aldrig bättre än att Anna som då är två år äldre än mig alltid blev uppvaktad av någon som var lika gammal med mig eller yngre medan jag alltid blev uppvaktad av de som var betydligt äldre. Men den här helgen slogs det något slags rekord. Vi klev in på Harrys glada i hågen och siktade in oss på dansgolvet eftersom vi båda gillar att dansa. Anna börjar genast att dansa medan jag helt plötsligt rycks ifrån dagsgolvet av en man som ville prata en stund. Jag var inte speciellt imponerad då det spelades åttiotals dängor som jag gillar. När mannen i fråga hade avlagt några lagom sötsliskiga kommentarer (jag är fortfarande inte intresserad) så dristar jag mig till att fråga hur gammal han är (tyckte han såg ut att vara i äldsta laget). När han då svarade att han fyller 70 år i december så fick jag nog. Jag brukar alltid vara snäll och prata klart med folk men nu blev det för mycket. Jag tittar på honom och frågar om han inte tycker att det är i mesta laget att ragga på någon som är född 79!?! Istället för en normal kommentar sliter han upp sin skjorta och utropar:
- Tycker du det här ser ut som en 70 årings kropp!!!???!!!
Där mina vänner var måttet rågat. Jag drabbades av akut tunghäfta. Jag bara gapade. Som tur var kom nu Anna som roat tittat på, till min undsättning. Medan hon, iochförsig, skrattade så att tårarna rann (vilket jag förstår). Där känns det som att jag berättat tillräckligt om helgens bravader. Klassåterträffen var jättetrevlig jag hade ju inte pratat med någon av mina gamla kompisar på nio år så det fanns en del att berätta. Även denna kväll dansades sedan bort. Nu tror jag det kommer ta ett tag innan jag går ut igen. Om man nu bortser från att jag ska till globen men något säger mig att det blir lite lugnare där, det är tur att jag ska jobba lite under det besöket.
I övrigt så hann jag med att ha sovmorgon under helgen, jag pysslade lite med min tvååriga vildhäst och njöt av tillvaron.
Den här vecka återgår vi till det normala. Jag ska jobba lite under veckan, har träning på söndag och ska gosa med mina två juveler allt jag bara orkar för på tisdag ska de till boden och åka snöskoter igen. Men vid det laget misstänker jag att jag hunnit med att se på Pippi på söderhavet iallfall 25 gånger.
ha det så gott där ute!
Nina K

Bjällerklang??? Redan, inga vinterdäck!!

Jag ser det snöar och det var väl för hela höga inte ett dugg roligt. Vad är det för jäkla skämt!? Man kan ju tycka att jag i år borde hunnit få på vinterdäcken i tid speciellt med tanke på att jag inte fick av dem förän i slutet av juli... Men de däcken hade ju gjort sitt minst sagt. Och jag har i vanlig ordning inte fått ändan ur vagnen och skaffat några nya. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag HATAR bilar! Kallt är det också, nu har jag varit tvungen att leta reda på mina termo byxor för nu ska de på. Många ifrågasätter starkt varför jag inte använder långkalsonger. Men hallå, har ni aldrig upplevt när de knölar ihop sig under de redan tajta ridbyxorna? Det är very inte nice alls (hm, jag umgås för mycket med tonåringar mitt språk genomgår en klar försämring varje vecka). Sen får jag erkänna att jag hyser viss motvilja mot lång kalsong användade rent generellt. Finns det något mindre (hur ska jag få detta rumsrent) låt oss säga snyggt en att hitta sin man (okej numer föredetta) iförd ett par säckiga (eller tajta) långisar framför tv apparaten nej fy bubblan (vill nu förtydliga mig att skilsmässan inte berodde på detta)!
Nu har jag åter haft en realtivt lugn vecka det är skönt när det avtar lite i jobbandet och man kan hinna med lite annat. Träffa sina vänner hör till de sakerna som det varit lite dåligt med under året åandra sidan när man nu träffar dem och de lyckas påminna en om både smått och gott som man gjort och inte gjort vete gudarna varför man saknat dem. I veckan åt jag middag med en gammal arbets kamrat och tillika god vän sedan många år. När vi ätit klart tog vi med oss varsitt vinglas och satte oss i vardagsrummet och snackade om ditt och datt. Janne som är 43 år brukar komma med mycket kloka åsikter och råd och när man nu förväntar sig lite kloka insikter vad får man höra då? Jo där sitter vi i varsin fåtölj och pratar om livets väsentligheter då en av våra gemensamma favorit låtar spelas (Bridge over troubeld water) Vi tystnar och lyssnar i lugn och ro. Sedan förblir vi tysta i några minuter medan den sista melodin ebbar ut. Då vänder sig Janne mot mig och ser helt plötsligt mycket nöjd ut varpå han frågar:
- Nina, du blir ju snart 30 år hur känns det!
Hade jag suttit närmre hade han fått en smocka. Snack om kalldusch! Här lyckas jag hela tiden förtränga min ålder och sedan kommer det vänner som ska föreställa vara nära en och säger så! Mycket ilsket meddelar jag att det minsann är två år kvar och att jag inte känner mig ett dugg äldre än 20. Eh, nåväl ialla fall inte de dagar som jag inte glömmer mina nycklar någonstans, eller plånbok eller möten heller något annat vitalt.
Fast uppriktigt sagt lider jag inte av någon ålders "noja".
I övrigt så var väl helgen ganska lugn, jag och barnen var hemma hos min syster och bakade pepparkakor. Syrran har lite mer koll på bakning än jag så hon gjorde en deg och bjöd in oss på stor bak. Anna är sån, hon fixar med kalas, bakar och är sådär mysigt huslig och barnkär som jag skulle vilja lyckas vara men väldigt sällan är. Hon har för det mesta även full koll på sin vardag och sina domaruppdrag (hon är hoppdomare). Till skillnad från sin lillasyster vaknar hon inte upp på morgonen och kommer på att det visst var idag som det fanns något uppbokat. Jag vet inte om det hjälper att hon äger en filofax. Det gör jag med, men, jag vet inte riktigt vart jag lagt den.
Nu har vi börjat planera lucia show för fullt. Den 8/12 smäller det. Klockan 17 börjar årets upplaga. I år blir det lite nya inslag så det är bara att boka upp datumet och komma hit. Och givetvis vill vi ha med så mycket barn som möjligt i lucia tåget. Själv ska jag försöka mig på årets officiella (stavas det så?) sång insats bäst att börja öva. Nåja jag övade ju lite i Skövde som bekant. ha det gott på er
Nina K

Så väldigt nöjd, trött, glad och pinsam...

Idag tror jag vi börjar med varför jag är väldigt nöjd. Under helgen har det ju som ni vet varit junior SM (ja, även young rider och senior) i hoppning på greva gården i skövde. Madelene och CK One kom fyra och det är jag så himla nöjd med (oxå Madde är nöjd) även om det kan kännas lite surt att hamna precis utanför medalj plats. Vi åkte ändå dit med inställningen att om hon kom till final var det bra allt annat var sedan bonus. I borås där ponnyerna var igång och tävlade i sista globen kvalet, kom Olivia Backsell på en total andra plats vilket gör att jag åter får åka dit och uppleva globen tävlingarna från "insidan". Oj så skoj. Men när jag nu har skrutit färdigt om mina adepter så kan jag glädja er med att jag under helgen lyckats med ett antal tabbar för egen räkning.
Det hela startade redan i Torsdags innan jag skulle ha träning i Nuntorp. Annika (Maddes mamma) ringer och frågar när jag kommer till skövde. Jag säger att jag anländer fredag morgon eftersom jag inte är klar med tränigen förän efter elva. Efter moget övervägande kom jag sedan på att det är en omväg på ca fyra timmar att först åka hem och sova och sedan åka till skövde på morgonen. Jag ringer tillbaka och säger att jag kommer under natten så hinner jag sova ett par extra timmar. Så långt är allt väl. Åker till brålanda, har träningar med alla grupper det flyter på bra och är roligt. Sätter mig i bilen börjar åka. När jag sedan närmar mig skövde inser jag sakta att jag aldrig kommit från det hållet tidigare (jag åker alltid över mariestad). Det vill säga jag har ingen aning om hur jag ska ta mig till Grevagården från det här hållet. Klockan har nu passerat ett på natten och jag börjar bli lite små sliten. Funderar en stund och kommer fram till att det nog är bäst att stanna vid en informations skylt och titta på en karta. Till min lycka hittar jag en info plats bara en halvmil senare. Om jag hade behövt hitta fram till en gata i centrala skövde hade den fungerat ganska bra. Den hade inte ens en punkt där det stod "här är du" jag hade alltså ingen aning vilken väg eller plats jag var på. Nåväl fortfarande vid ganska gott mod brummar jag vidare in mot centrum och ser till min glädje en upplyst statoil mack. Kör in och ser att det är folk på plats som sorterar i hyllorna. Men se, den gubben gick inte. De hade stängt och vägrade försöka höra när jag stod utanför och skrek att jag inte ville handla bara ha en vägbeskrivning. Fy bubblan så tarvligt. jag får helt enkelt köra vidare och hoppas att jag ska hitta något igenkännings märke. Snart får jag syn på en skylt där det står skulltorp. Efter lite fundringar kommer jag fram till att det nog ligger i närheten det vill jag bestämt minnas. Det finns ett ställe som heter skulltorp i närheten. Tyvärr var det inte i det bostads området jag villade omkring i. Nu börjar det kännas lite jobbigt. Klockan har passerat två och nu är jag väldigt trött. Då får jag en (enligt mig) snilleblixt! Jag ringer till taxi i skövde de vet nog. Det gör de antagligen. Men vad hjälper det när deras växel är stängd för natten. Jag kör åter in mot skövde centrum igen och funderar på nästa steg. Jag inser lite bittert att om jag åker mot Mariestad och sedan vänder, så hittar jag nog för den vägen har jag kommit från förr. Precis innan jag ska svänga ut mot mariestads vägen så klickar det till i huvudet. Sist vi var på grevagården åkte jag med Maddes pappa Mikael. När vi kom vid avfarterna ur skövde minns jag hur han säger;
- Nina, visst är det väl mot jönköping vi ska.
Jajemen, så är det. Helt plötsligt tog det tio minuter så var jag på plats. Snyft, då var klockan nästan halv tre. Man kan säga som följer. Det blev inte många timmars extra sömn. Därav forfarande trött.
Tävlingarna drog igång tidigt på morgonen och sedan var det fullt upp att göra under dagen.
Nu kommer vi till avdelningen pinsamt. På kvällen bestämde jag och Annika oss för att vi skulle gå ner till baren på anläggningen och ta ett glas vin och vara lite sociala med goda vänner. Efter lite mat i lastbilen styrde vi kosan ner mot puben. Väl där träffade vi en stor del av de föräldrar som var med på NM i norge förra året, dessa hade tydliga minnen av mig när jag sjöng kareoke och säger direkt till att nu måste jag vara med trubaduren och sjunga lite. Jag tackar vänligt men bestämt nej till detta.
Två glas dryck senare finner jag till min irritation att trubaduren inte kan texterna så bra till låtarna. Vi behöver inte gå in på närmare detaljer utan nöjer oss med att säga att trubaduren under resten av kvällen bara behövde spela på sin gitarr medan jag tog hand om texterna...
Dagen efter möttes jag av de glada pub besökarna med rygg dunkningar och hejjarop (Åke Hultberg, Peter Eriksson med flera, fy så genant) som bestod av att det var ny trubadur på kvällen och jag fick en special inbjudan av arrangören (nej jag sjöng inte den kvällen oxå).
Hur som helst resten av helgen var väldigt rolig. Kom hem i söndags och käkade lite god mat med en kompis och bara slappade. Igår pysslade jag lite med min två åring och sov en stor del utav dagen. Sedan kom barnen hem i från Boden och vi mys pysade en stund innan läggdags.
Den här veckan blir förhållandevis lugn. Nu ska jag ge mig ut i stallet och klippa lite hästar så att de slipper svettas så.
Tills nästa gång. Ha det gott.
Kram Nina K