Raggar bilen gör sin entré, skrivkrampen likaså

Jag vet inte om jag är naiv som trodde att min bil nu bara skulle behöva nya bromsar inför besiktningen. Väl nere i Helsingborg under helgens tävlingar tyckte jag mig ana ett dovt och relativt högt ljud när jag stampade pedalen i botten (enda sättet att få den gamla bilen att röra sig framåt). Mycket riktigt, nu börjar ljudämparen tydligen att ge med sig. Om någon talat om för mig innan jag har bytt dessa i omgångar att det inte är bra att göra så. Man ska tydligen byta hela på en gång ( tack för det). Så hade jag kanske inte haft en bil som inom en snar framtid får raggar bilarna som drar runt torget att bli gröna av avund på ljudet. Förövrigt så är det ju så mysigt att köra bilar som låter som en hel bilkö.
Helgen i Helasinborg var jätte bra, solen sken som guld. Det gjorde även en del av resultaten. Man kan inte annat än säga att det var givande. Detta om man nu bortser från den mycket långa resan ner i torsdags natt. Det är jag och långtradar chaffisarna som hänger ute vid dessa okristliga tider. Ja, de och en och annan polis förstås men nu har de inte stannat mig på sex dagar. Man får vara tacksam för det lilla.
För ovanlighetens skull har jag mig veterligen inte lyckats med några klumpigheter sedan sist vilket måste ses som något slags nytt rekord. Den här veckan blir dessutom realtivt lugn. Jag tänkte spendera så mycket tid med barnen som jag hinner och åka så lite bil som det är möjligt. Det förutsätter ju att jag inte behöver åka fram och tillbaka till verkstaden alltför många gånger.

Faktum är att jag för dagen tyckts drabbats av skrivkramp vilket hör till ovanligheterna. Nu har jag stirrat på skärmen en lång stund och kan inte komma på ett enda dugg som borde förmedlas till min omvärld (det kanske är tur det). Nej jag gör ett nytt försök nästa vecka. Min hjärna verkar ha formaterat sig. Suck!
Tills vi syns ha det
Nina K