Lus invasion och andra katastrofer

Nu kanske jag överdrev en smula men jag tycker nog att min bil kan betecknas som en katastrof. Ja, det är sant. Bilen är åter på verkstan! Jag sitter nu hos min mamma och skriver för jag tar mig ingenstans. Som bekant gick ju inte bilen igenom förra gången heller eftersom bromsarna bak inte tar som de ska. Jag fick alltså åter ringa Erik och på ett vackert sätt förklara att han tyvärr mot sin önskan var tvungen att åter ta sig an vraket. Man kan nog säga att ideén inte tilltalade honom helt och fullt. Jag fick ju dessutom erkänna att den nu även låter som ett helt tröskverk. Ljuddämparen har helt gett sig. SUCK!!!
När jag sedan ringde Per så skrattade han så mycket han orkade och var sedan, på sitt, som vanligt mycket omtänksamma sätt tvungen att häva ur sig en liknelse mellan mig och bilen. Att kalla mig för ett ras tyckte jag ändå var att gå till överdrift. Visst, förvirrad och tankspridd, det kan jag hålla med om (imorse letade jag efter min plånbok i tio minuter bara för att hitta den i väskan som jag redan packat klart) men jag tappar mig veterligen inga delar än...
När han nu hade skrattat klart (han tyckte inte det var lika kul när jag kontrade med att han minsann har tappat väldigt mycket hår :-) ) så kom han ihåg att han som av en händelse glömt att berätta en lite detalj eller två. Först så var det den lilla detaljen att barnen och han skulle flyga till Boden på onsdag (dvs, imorgon) och sedan undrade han om jag inte tyckte att barnen behövde en liten snöskoter?! Nu kan jag väl inte påstå att det är det första jag kommer att tänka på vad det gäller barnens behov. Framförallt inte då de inte fått vinterskor än. Nu hör det till saken att han redan köpt en skoter till dem så att de kan köra själva när de är med pappa i norrland. Ja, varför inte. Alla femåringar och treåringar borde väl ha en egen skoter.
Hur som helst imorgon flyger de upp till Norrland för nu var det visst dags för älgjakt igen. Jag kan inte säga annat än att Per är fantastisk på att ha dem med sig. Nu kanske en och annan rynkar på näsan och tycker synd om barnen som får fara och flyga i landet. Men er kan jag trösta med att de tycker det är väldigt roligt. Liksom sin far älskar de att vara i Norrland i jaktstugan och hemma hos farbor Arne där de har gott om kompisar och som sagt, nu även en skoter. De har inte ärvt sin mors anlag för norrlands allergi.
Tro det heller ej. Men i helgen har jag inte flaxat runt på en enda tävling. Jag har haft ett par dagar hemma och det har varit jätteskönt. Friden bestod ända tills igår.
Elvira har kliat sig väldigt i huvudet under ett par dagar. Jag har tittat och undersökt men inte kunnat se något konstigt. Hon har ju precis som jag väldigt torr hud så klåda är på intet sätt ovanligt. Men så igår när vi hade varit och hämtat hö så började hon klia sig igen och jag tog en ny titt. Och vad hittade jag väl då. Jo hon hade skaffat alldeles egna husdjur i form av löss!
Fy för den lede. Nu är väl detta inte någon rikskatastrof men heller inte så trevligt. Sagt och gjort. Införskaffa luskam och medel och sedan vidtog projektet gnida in medel i mycket motvillig femårings huvud! Resultatet blev att även jag fick min beskärda del av medel på mig och vi kan väl uttrycka det som följer. Det luktade inte hallon hemma!
När sedan den något mer samarbetsvilliga Carl var avlusad tog vi kvällen. Jag fick åter nöjet att titta på Spirit, vildhästen. Mina barn behöver nog lite nya filmer.
Så imorse var det till att duscha båda juvelerna för att få bort stanken. Nu var Elvira rätt fredlig men Carl har en förmåga att låta som han är på väg att få en omgång när vi närmar oss duschen. Det var jag, Carl, vattenslang och schampo i hela duschen. Även jag som var korkad nog att ha kläder på mig (ingen nakenchok här inte) blev tämligen blöt.
Nu kom verkstadgubbarna in och tog kaffe. Erik och Micke lät meddela att det är huvudbroms cylindern som är sönder och avgssystemet är totalt väck! Snyft, för er som har lagat bilar på verkstad någon gång så vet ni att för detta finns det bara ett bra ord, DYRT. Eller, för all del ett par bra ord. Dyrt så in i helvete. Nu ska jag sätta mig och tjura en stund det känns med all rätt väldigt motiverat.
Med hopp om att återinträda till jobbet imorgon med tyst bil som bromsar bra.

Nina K