Väldigt många mil blir det!

För att vara en person som anser sig hysa mindre varma känslor emot bilar, kan det nog tyckas som att jag gett mig in på helt fel jobb linje. Inte nog med att jag har nio mil enkel resa hit till mellerud. Jag åker runt i stora delar av sverige på tävlingar samt alla träningar som man dessutom flaxar omkring till. Det skulle inte skada med ett flyg certifikat känns det som. Nu kommer det emellertid ett direkt problem i anslutning till denna kan tyckas geniala ide. Ett, det är inte billigt att skaffa certifikat. Två, det är väldigt dyrt att införskaffa ett för ändamålet lämpligt fordon (eller farkost). Tre det skulle antagligen krävas en ledig dag (eller fler) för att lära sig flyga. Och slutligen fyra, det är dåligt med landningsbanor i anslutning till tävlings och tränings arenorna. Med andra ord, jag måste nog fortsätta åka bil överallt.
Varför denna väldigt negativa inställning till körandet idag? Ja, om man nu bortser från att bilen ska tillbaka till verkstaden på torsdag för att förhoppningsvis bli fri från tvåor (detta är inte kul alls!). Så har jag sedan förra tisdagen avverkat 130 mil i bilen inräknat dagens resa. Jag åkte direkt från nuntorp i torsdags ner till Ljungby. Resan ner gick mot all förmodan bra, lite slitigt efter Jönköping men då var det iallafall bara motorväg raka vägen ner. Väl framme hade jag tänkt att slänga mig i sängen, So Far So Good. Nu började det dessvärre balla ur något (är någon förvånad). Klockan var 03:20 när jag anlände till ridklubben. Istället för att mötas utav glada funktionärer (de hade med all rätt lagt sig i sina sängar för länge sedan). Möttes jag utav ett gäng, väldigt glada, väldigt lösa, hästar. De var oxå väldigt mycket utan grimmor. Jag insåg snabbt att jag nog inte skulle få tag på någon som skulle kunna hjälpa mig. Om man bortser från dilemmat att jag inte hade en aning om något telefon nummer till någon som jobbade på klubben (det var inte tävlingshästarna som var lösa) så var som sagt klockan vid det här laget halv fyra fredag morgon. Efter en liten runda på anläggningen hittade jag iallafall en stor hage som för mitt ändamål av allt att döma såg fullt funktionsduglig ut. Sedan efter lite lock och pock fick jag tag på en av de fyrfota vännernas pannlugg och hade antagligen lite tur för de resterande hästarna följde snällt efter ut i hagen där jag sedan stängde in dem. Nu var klockan kvart i fyra och efter en snabb genomgång i hjärnkontoret insåg jag att jag inte hade en aning om vart lastbilen som jag skulle sova i stod parkerad. För dem som varit i ljungby så vet ni att det är en jätte anläggning med flera olika parkeringar. Jag var vid det här laget så trött att jag kunnat lagt mig i gräset och sovit. Himmelen såg dock ut som att den snart skulle öppna sig vilket ledde till att jag snabbt beslutade mig för att knöla ner mig själv i bilen. På med en sovsäck, jackan under huvudet och tack och godnatt. Tre timmar senare vakande jag av underliga vibrationer. Jag hade i förvirringen lagt mig på telefonen vars väckarklocka satte igång på morgonen. Vaknade gjorde jag hur som helst och gick banan till dagens första klass.
Helgen flöt sedan på i full fart och när klockan blev halv sju söndag kväll var det dags att styra kosan hemåt. Lagom trött och som vanligt med mobilen i örat körde jag ner på fel avfart och hann åka en bra bit mot helsingborg innan jag insåg mitt misstag och vände. Kanske ingen lång sträcka men det tog iallfall minst 45 minuter extra vilket kan kännas väldigt onödigt när man redan har en resa på fem timmar framför sig. Halv ett la jag ner huvudet på min kudde hemma. Oj vad det var skönt.
Som en krydda på tillvaron meddelade min föredetta man att jag är tvungen att köra upp mina barn till östersund nästa tisdag för de ska med och plöja runt i skogen med honom i boden vilket de iochförsig tycker är löjligt roligt. Men, det innebär att jag måste köra tur och retur. Vet ni hur långt det är? Jo 60 JÄVLA mil (ursäkta språket). Som att det inte räckte med att jag ska till helsingborg på SM hela helgen den veckan. Vet ni när jag blir stor ska jag jobba hemifrån. Leva som en hippie utan bil på sin höjd en cykel (men då får jag säkert kedjehäng på den)

Igår blev det mest inget vettigt gjort alls. Städade förvisso lite, ska ha barnkalas på lördag så jag är så illa tvungen. Jag har övertalat Nina p att vara med så att jag inte blir ensam med alla barn, huga, jag som inte är något bra på detta med barn kalas alls! Jag skulle gladeligen betala en slant om någon som är bra på det kom hem och tog hand om alltihop (någon som känner sig manad?). Jag kan inte ens baka tårtor. Jag är en hejjare på matlagning men det här med tårtor brukar föranleda en del skratt från mina vänner när jag gjort mina tappra försök.
Nej, det får allt bli ett bageri som får stå för de konsterna.

Nix pix nu ska jag jobba vidare och fundera ut om det inte skulle vara läge för det där flygplanet ändå. Vem vet en helikopter vore nog på sin plats det är lätt att landa överallt!
ha det gott... kram Nina K