Sabla bil elände!

Nu ska jag göra det officiellt. Jag hatar bilar! Rent generellt och min egen bil i synnerhet. Inte nog med att den kostar en halv förmögenhet i skatt varje år. Diesel bil är ju dyrt som bekant och bara för att krydda till det hela väger den en väldig massa kilo vilket gör att den hamnar på den nätta summan av 7000 per år. Det finns en del som sagt till mig att jag borde lastbils registrera den så sjunker skatten avsevärt. Detta innebär ju dock att jag inte får använda baksätet och med två barn vållar detta bekymmer. De som då gett mig förslaget har sagt att det är ingen fara det är ju inte så ofta man blir stoppad av polisen. Haha, tillåt mig småle! När jag berättar för de intet ont anande människorna om min statestik på polis besök tröstar de mig med att det är ju bara en ombesiktning man åker på. Vilket osökt leder mig in på dagens tema.
I torsdags tog jag och packade bilen full av barn, cyklar mig själv och annat smått och gott och åkte in till min mamma i Karlstad. Mamma bor med en gubbe som har verkstad där de lagar allt som består av motorer och hjul. Mammas gubbe (Erik) var förvisso inte hemma men en av hans anställda skulle fixa med mercan. Efter ett par timmar kommer han in och ser lagom bekymrad ut. Han frågar försiktigt hur mycket jag är beredd att lägga ut på bilen. Här anar jag oråd och ber snabbt att få dödsdomen. Låt oss säga att det matchar ganska bra med skatte kostanden. Jag suckar, tar ett djupt andetag och säger till honom att fixa det som måste fixas till besiktningen (närmare bestämt åtta tvåor). Han nickar ger mig ett medlidsamt leende och försvinner åter ut till verkstaden. På fredag eftermiddag säger han att det mesta är åtgärdat men min bagage lucka går fortfarande inte att få upp. Han har då även bytt hjullager fram på ena sidan så att jag ska kunna köra under helgen. Jag hade som tur var inte så långt till helgens jobb det var nationell storhäst i Karlstad. På söndag eftermiddag ska jag så åka från tävlingarna (där madde vunnit 1.30 och var 7:a i 1.40) till mamma och sedan till mellerud för att ha träning (trodde jag) När jag så svänger ut på motorvägen så ger höger hjullager helt enkelt upp. Inte mycket att göra. Måndag morgon blir så även detta bytt.
- Nu borde de flesta tvåorna vara borta säger Micke mekaniker (meckar micke kanske).
jag kör så mina barn till dagis i morse och beger mig till drive in i Åmål. Ingen kö! Jag kom in på fem minuter. I mitt stilla (och tämligen naiva) sinne tycker jag att detta bådar gott det är nog lite tur i dagens schema. Besiktningsmannen (som bor i nysäter) känner vid det här laget igen både mig och bilen och hälsar glatt godmorgon. Jag säger glad i hågen att nu ska det mesta iallafall vara åtgärdat. Han börjar med att kolla om helljus indikatorn funkar i panelen. Det visste jag att den inte gjorde det hann vi inte åtgärda och jag hade inte smällt till den tillräckligt hårt vilket annars gör att instrumenten brukar funka. Den tvåan kvarstod med andra ord. Sen kommer vi till bälteslås vänster sida. Japp den funkade. Vidare till bromsljus. Eftersom bagage luckan inte går att få upp har inte det varit möjligt att åtgärda. Tvåan kvar. Vidare bakåt i bilen. Det avtagbara draget var nu borta (här känner jag mig säker micke har tagit av och på det ett antal gånger). När så Patrik ska få på det hänger sig hela lås mekaniken och det går inte alls att få på (tvåan kvarstår). Vill bara ifrågasätta vad det var för ljushuvud som kom på ideen med avtagbart drag, så jäkla dumt! Positionsljusen båda fram. Jo Micke hade bytt lampor sa han. Tror ni de fungerade. NEJ! Dvs tvåan kvarstod. Parkeringsbroms trots nya bromsskivor och annat dravel, inte tillräckligt och som grädde på moset läckte det i skarven från det ena nya bromsröret, behöver jag säga det? Tvåan kvarstod! Men visst, viss förbättring bara sju tvåor denna gång. Jag var små irriterad när jag ringde till min mor och sa att jag skulle sparka micke i röven. Det kan du göra på en gång sa mamma han sitter brevid mig. Nåja, en del visste jag att han inte hunnit med och det andra behöver nog bara lite små justeringar. Med andra ord. Tillbaka på måndag till karlstad igen och laga bilen igen! Suck, dubbel suck och stön!
Men först ska jag och gamla bettan ta oss ner till ljungby i helgen på globen kval för ponny. Det blir till att sätta sig direkt efter träningen på nuntorp och köra ner för jag måste vara på plats fredag morgon klockan sju.

Åter till helgen. Det var roligt att träffa lite nuntorpare i Karlstad. Familjen Andreasson, Borsén och Anna W var på plats. Alla hade ett par bra rundor med fina resultat som följd. Jag blir lite splittrad när jag är i värmland på tävling och står och hejjar på ekipage som är utifrån istället för de värmländska. Men, så är det när man är exil värmlänning under veckorna.
Tills nästa gång. Ha det gott.
Mvh Nina K