Grattis på mig!
Om någon nu på grund av överskriften tror att jag har fått hybris här på kontoret så kan jag lugna er med att så är inte fallet (enligt mig själv). Utan jag har bara lagt ett år till på nacken och kommit upp i den aktningsvärda åldern av 28. Det vore väl synd att påstå att elfte september är den roligaste datumet att fylla år på. Jag menar, hur många skulle vilja dela dag och fira med Bin Laden? Nu är det ju emellertid inte så mycket att göra något åt, det finns ju ingen ångervecka på det här med barn och deras födelsedagar. Nu firar jag inte denna dag något speciellt får jag nog tillstå utan tänker snarare tillbaka på en del födelsedagar som har passerat en del tämligen obemärkta och andra, ja, mer eller mindre pinsamt.
De första nitton åren av mitt liv spenderas många födelsedagar på tävlingsplatser. Först när jag följde med min syster eller pappa eller för all del min mamma och när jag fyllt sex så satte jag igång själv. Distriktsmästerskapen går ju som bekant av stapeln runt detta datum så ett par mästerskap har man hunnit med att fira dagen med. Jag har nog för övrigt sveriges sämsta statestik just vad det gäller ditriksmästerskap. Jag har två guld, varav ett är i terräng hoppning (nu blev ni allt lite imponerade familjen Lind :-) ) sedan har jag ca nio stycken silver och lika många brons. Låt mig säga att DM aldrig riktigt varit min grej!
Udda presenter har man ju också lyckats få. Den mest udda var nog på 17 års dagen (herregud så längesedan). Det hela började faktiskt i helsingborg där inomhus SM gick av stapeln för storhäst året som jag fyllde 16. Jag var med och tävlade på den då nya anläggningen där de hade en liten söt get som gick omkring. Låt mig säga att förälskelsen blev total. Hela vägen hem tjatade jag på mina föräldrar att jag minsann behövde ha en liten get! Efter idogt tjat glömdes dock denna begäran bort och föll i glömska. Så kom då födelsedagen året efter och min mamma och syster tog med mig till karlskoga på ett hemligt uppdrag. Där fick jag sedan välja ut en get som vi sedan tog med i bilen hem. Det var världens sötaste varelse som jag snabbt döpte till Greta. Greta kom precis från bocken och luktade milt sagt riktigt illa! Syrran och mamma som inte hade berättat för min pappa vad vi skulle göra hade inte tordas tagit vår volvo kombi utan vi åkte omkring i min systers bajs bruna renault årsmodell 76 om jag inte minns helt fel. Denna bil som hade en del att önska inhade ingen bra bagagelucka att stänga in Greta i, utan hon fick åka med mig i baksätet. De som åkt igenom karlskoga någon gång vet att hela stan består av väldigt många rödljus innan man tar sig ut. Vid ett av dessa glider det upp en sprillans ny volvo (jag tror det var 850 som var på modet) i filen brevid oss. I den satt det ett mycket prydligt klätt par i medelåldern som tittade in i vår mycket ståtliga plåthög. Först trodde nog damen i familjen att det var en udda hundras som satt bevid mig och hon knackade gubben på axeln så att han oxå skulle titta. Sedan gick det nog upp ett ljus att så var inte fallet. Hakorna åkte ner till sätet på dem båda och de hade klara probelm att ta sig iväg. Vid nästa rödljus skedde så en liten incident till. Rätt som det var satte sig Greta i mitt knä.
- Titta, ropade jag till mina medbrottslingar, är hon inte bara för gullig!
Detta var innan jag kände att det blev mycket varm på mina byxor. Greta var inte rumsren, utan satte sig helt ogenerat och kissade på mig. Geten blev sedan en populär familjemedlem (när mina hästar väl vant sig vid henne). Hon var lydig och lärde sig en massa konster och hon tuggade inte sönder saker utan skötte sig utmärkt.
Jag tänkte återknyta lite till min systers gamla bil. Jag hade en hel del hästar på tillridning under den här perioden. Bland annat en halvblodhingst som var fem år och hette Alex runt 1,72 i mankhöjd och en ganska bastant sak. En dag fick Anna för sig att hon ville rida ut med en kompis och eftersom Alex skulle ut i skogen den dagen och jag hade fem andra att rida tog hon honom (Anna var en duktig ryttare men hade lagt ner ridandet just då).
Efter en kvart ringer min mobil med en snörvlande syster i.
- Du måste komma, vi hoppade över ett dike och Alex slog upp huvudet i landningen och träffade min näsa jag tror den är av.
Nu återstod ett problem. ´Vad skulle jag frakta hem henne i. Jag hoppade av ponnyhingsten jag satt på och började fundera på olika alternativ. Mopeden hade min bror och att hon ville cyckla hem uteslöt jag snabbt. Då fanns det bara en utväg. Jag fick helt enkelt ta hennes renault (vi bodde på landet och hon var inom grusvägs terretoriet). Vid den här tiden hade jag inte kört mycket men tänkte att detta löser jag. Vi hade en stor hönsgård hemma och Anna hade ställt bilen vid ett av hörnen. Efter tio minuters krånglande hade jag ännu inte fått i backen (hönsgårds staketet var ca en meter framför bilen) och insåg att den inte var på samma plats som i någon av våra andra bilar. Sagt och gjort jag fick i ettans växel, styrde runt ratten så mycket det gick, blundade och gasade. Man kan säga som följer. Hönsgården var sig inte riktigt lik. Men jag mördade som tur var inte någon höna i farten. Och syrran var glad när jag kom och tog hästen i stället.
En annan dag att minnas var 20 års dagen som firades på Kos med kompisarna som styrde ut mig i lackbyxor och sveriges landslagströja i hockey. Här återkommer naken temat. I dessa kläder firades jag ordentligt och lyckades ta mig tillbaka oskadd till hotell rummet där jag sedan sov gott rätt över sängen. När jag sedan kommer hem till sverige så var det under hösten en landskamp i hockey som skulle visas på puben där jag arbetade. Jag klädde på mig för jobbet och tänkte att det kunde ju vara käckt att klä på sig landslagströjan från Kos! Som tur var tittade jag mig i spegeln innan jag gick. När jag passerade spegeln konstaterade jag att den röda Bh;n satt himla bra. Jag hann inte mer än tänka tanken innan jag backade tillbaka och stirrade på min spegelbild. Den satans tröjan var ju genomskinlig! Och så hade jag sprungit omkring inte bara en hel natt utan en hel dag i dagsljus bland en massa folk! Tröjan hänger kvar i min garderob än. Men skulle jag få för mig att ha den så är det med en annan tröja under.
Men den bästa presenten var den som jag fick tre dagar i efterskott för fem år sedan. För på fredag fyller Elvira fem och något bättre att fira än mina barn kan jag inte tänka mig.
I helgen var jag i kungsbacka. Tävlandet gick över förväntan, alla hade ett himla flyt så det var roligt. Nästa helg drar hela cirkusen vidare till Ljungby, där brukar det alltid vara trevligt så jag återkommer väl med det. Nu ska jag stöka vidare med min dag.
Tills nästa gång, ha det gott
NinaK
De första nitton åren av mitt liv spenderas många födelsedagar på tävlingsplatser. Först när jag följde med min syster eller pappa eller för all del min mamma och när jag fyllt sex så satte jag igång själv. Distriktsmästerskapen går ju som bekant av stapeln runt detta datum så ett par mästerskap har man hunnit med att fira dagen med. Jag har nog för övrigt sveriges sämsta statestik just vad det gäller ditriksmästerskap. Jag har två guld, varav ett är i terräng hoppning (nu blev ni allt lite imponerade familjen Lind :-) ) sedan har jag ca nio stycken silver och lika många brons. Låt mig säga att DM aldrig riktigt varit min grej!
Udda presenter har man ju också lyckats få. Den mest udda var nog på 17 års dagen (herregud så längesedan). Det hela började faktiskt i helsingborg där inomhus SM gick av stapeln för storhäst året som jag fyllde 16. Jag var med och tävlade på den då nya anläggningen där de hade en liten söt get som gick omkring. Låt mig säga att förälskelsen blev total. Hela vägen hem tjatade jag på mina föräldrar att jag minsann behövde ha en liten get! Efter idogt tjat glömdes dock denna begäran bort och föll i glömska. Så kom då födelsedagen året efter och min mamma och syster tog med mig till karlskoga på ett hemligt uppdrag. Där fick jag sedan välja ut en get som vi sedan tog med i bilen hem. Det var världens sötaste varelse som jag snabbt döpte till Greta. Greta kom precis från bocken och luktade milt sagt riktigt illa! Syrran och mamma som inte hade berättat för min pappa vad vi skulle göra hade inte tordas tagit vår volvo kombi utan vi åkte omkring i min systers bajs bruna renault årsmodell 76 om jag inte minns helt fel. Denna bil som hade en del att önska inhade ingen bra bagagelucka att stänga in Greta i, utan hon fick åka med mig i baksätet. De som åkt igenom karlskoga någon gång vet att hela stan består av väldigt många rödljus innan man tar sig ut. Vid ett av dessa glider det upp en sprillans ny volvo (jag tror det var 850 som var på modet) i filen brevid oss. I den satt det ett mycket prydligt klätt par i medelåldern som tittade in i vår mycket ståtliga plåthög. Först trodde nog damen i familjen att det var en udda hundras som satt bevid mig och hon knackade gubben på axeln så att han oxå skulle titta. Sedan gick det nog upp ett ljus att så var inte fallet. Hakorna åkte ner till sätet på dem båda och de hade klara probelm att ta sig iväg. Vid nästa rödljus skedde så en liten incident till. Rätt som det var satte sig Greta i mitt knä.
- Titta, ropade jag till mina medbrottslingar, är hon inte bara för gullig!
Detta var innan jag kände att det blev mycket varm på mina byxor. Greta var inte rumsren, utan satte sig helt ogenerat och kissade på mig. Geten blev sedan en populär familjemedlem (när mina hästar väl vant sig vid henne). Hon var lydig och lärde sig en massa konster och hon tuggade inte sönder saker utan skötte sig utmärkt.
Jag tänkte återknyta lite till min systers gamla bil. Jag hade en hel del hästar på tillridning under den här perioden. Bland annat en halvblodhingst som var fem år och hette Alex runt 1,72 i mankhöjd och en ganska bastant sak. En dag fick Anna för sig att hon ville rida ut med en kompis och eftersom Alex skulle ut i skogen den dagen och jag hade fem andra att rida tog hon honom (Anna var en duktig ryttare men hade lagt ner ridandet just då).
Efter en kvart ringer min mobil med en snörvlande syster i.
- Du måste komma, vi hoppade över ett dike och Alex slog upp huvudet i landningen och träffade min näsa jag tror den är av.
Nu återstod ett problem. ´Vad skulle jag frakta hem henne i. Jag hoppade av ponnyhingsten jag satt på och började fundera på olika alternativ. Mopeden hade min bror och att hon ville cyckla hem uteslöt jag snabbt. Då fanns det bara en utväg. Jag fick helt enkelt ta hennes renault (vi bodde på landet och hon var inom grusvägs terretoriet). Vid den här tiden hade jag inte kört mycket men tänkte att detta löser jag. Vi hade en stor hönsgård hemma och Anna hade ställt bilen vid ett av hörnen. Efter tio minuters krånglande hade jag ännu inte fått i backen (hönsgårds staketet var ca en meter framför bilen) och insåg att den inte var på samma plats som i någon av våra andra bilar. Sagt och gjort jag fick i ettans växel, styrde runt ratten så mycket det gick, blundade och gasade. Man kan säga som följer. Hönsgården var sig inte riktigt lik. Men jag mördade som tur var inte någon höna i farten. Och syrran var glad när jag kom och tog hästen i stället.
En annan dag att minnas var 20 års dagen som firades på Kos med kompisarna som styrde ut mig i lackbyxor och sveriges landslagströja i hockey. Här återkommer naken temat. I dessa kläder firades jag ordentligt och lyckades ta mig tillbaka oskadd till hotell rummet där jag sedan sov gott rätt över sängen. När jag sedan kommer hem till sverige så var det under hösten en landskamp i hockey som skulle visas på puben där jag arbetade. Jag klädde på mig för jobbet och tänkte att det kunde ju vara käckt att klä på sig landslagströjan från Kos! Som tur var tittade jag mig i spegeln innan jag gick. När jag passerade spegeln konstaterade jag att den röda Bh;n satt himla bra. Jag hann inte mer än tänka tanken innan jag backade tillbaka och stirrade på min spegelbild. Den satans tröjan var ju genomskinlig! Och så hade jag sprungit omkring inte bara en hel natt utan en hel dag i dagsljus bland en massa folk! Tröjan hänger kvar i min garderob än. Men skulle jag få för mig att ha den så är det med en annan tröja under.
Men den bästa presenten var den som jag fick tre dagar i efterskott för fem år sedan. För på fredag fyller Elvira fem och något bättre att fira än mina barn kan jag inte tänka mig.
I helgen var jag i kungsbacka. Tävlandet gick över förväntan, alla hade ett himla flyt så det var roligt. Nästa helg drar hela cirkusen vidare till Ljungby, där brukar det alltid vara trevligt så jag återkommer väl med det. Nu ska jag stöka vidare med min dag.
Tills nästa gång, ha det gott
NinaK
posted by Nina eller Nina at
11:31
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home