En förvirrad förkyld ridskolechef

Snörvel, host och prosit. Dagens blogg handlar till stor del om hur synd det är om mig. Eller, snarare att omgivningen inte riktigt förstår mig alla gånger samt att jag är oändligt förvirrad (hm, eller senil). Då ska vi se vart vi ska börja den senaste tidens förvirrade tillstånd. Jo, jag tror vi tar det från förra helgen då jag i Torsdags tog mitt pick och pack i gamla Bettan och drog till skåneland. Svenskt ponny derby gick av stapeln och ni ska inte tro att de hade tänkt på oss långväga gäster (48 mil) utan de började glatt på fredag morgon klockan åtta.
det är nu jag ska börja beklaga mig. Vaknar lite frusen (inte vanligt jag är som en omkring vandrande braskamin normal sätt) känner dessutom att det på ett misstänkt sätt sticker i min hals. Tänker inte så mycket på det utan jobbar med eleverna under dagen som vanligt och de presterar både bra och mindre bra. under kvällen tilltar halsvärken men jag "nochar" det i bästa "jag har inte tid med detta anda". Lördag morgon går det emellertid inte att glömma det hela då jag vaknar och det känns som att någon satt en morakniv i mina halsmandlar samt att jag har en begynnande frossa. Tar mig upp ur mitt tält som jag helgen till ära tagit med mig då jag normalt sett tycker att det blir olidligt varmt i lastbilarna under sommaren. Kryper iväg till serveringstältet och får lite varm choklad samt en burk ipren. Ligger under dagen i familjen gillerstedts husbil och vilar emellan klasserna och tycker nog att jag är lite bättre mot dagens slut (inte en tanke på att det kan bero på alla värktabletter).
Så kommer söndag morgon. För det första vaknar jag av att det känns fuktigt i tältet. Fuktigt är i det här fallet en underdrift. Det har tydligen regnat hela natten och det gamla tältet som sett sina bättre dagar har gett upp. Jag vaknar i en vattenpöl som får Värnern att verka liten. Allt är precis genombött utom den fläck där jag har haft mitt huvud på kudden. som omdettta inte kan fälla den mest positiva människa, mår jag nu obeskrivligt dåligt. Jag får inte ordentligt med luft och kan inte längre svälja. Åter bort till tältet och får nu fler värktabletter samt ett par varma filtar (vilken tur att det finns så snälla människor). Staplar iväg och lägger mig i husbilen och somnar om en stund. Jobbar under dagen och tar sedan och börjar den mycket långa resan hem.
Stannar ett par gånger efter vägen och sover korta stunder. När jag närmar mig mellerud vi niotiden på kvällen så ger jag upp och ringer sjukrådgivningen för att få en akut tid för halsprov.
Jag är inte den som brukar få utbrott på personer som sitter i växlar eller liknande utan brukar duktigt vara artig och snäll hur korkade frågor jag än tycker att de ställer.
Till en början fungerar detta även denna gång. Men snart står det klart att det har råkat sätta in (ursäkta uttrycket) ett riktigt "paddelpucko" för kvällen. Efter att jag beskrivit mina symptom med feber och svullna halsmandlar kommer följande fråga.
- Har du beläggningar på halsmandlarna?
- Eh, hur menar du då? På utsidan heller hur tänker du nu, svarar jag (okej kanske korkat)
- Nej jag menar givetvis på insidan det var det jag förutsatte att du kollat när du säger att mandlarna är svullna!
- Nu får du ursäkta, men hur skulle det gått till? hur bra syn tror du jag har? Skulle jag gapat stort, sagt ahhh, lyst med en ficklampa och gjort en egen bedömning?
- Nej, men hur kan du då veta att halsmandlarna är svullna? (här börjar jag tappa konceptet något)
- Det räcker väl med att min hals ser ut som den är full i pingisbollar på utsidan? (nu börjar jag oxå misstänka kvarka på mig själv)
- Jaha, har du några andra symptom?
- Som vadå, säger jag som anser att jag beskrivit allt utom mitt nageltrång som nog inte hör hit.
- Ja, säger hon fundersamt, Har du ont? (okej nu brast det känsliga personer varnas härmed för följande ordväxling)
- OM JAG HAR ONT? Jag ringer väl för FAN inte och ber om en akut tid i säffle, söndag kväll, om jag inte har ONT? Vad är det för fel på dig?
Efter mycket om och men fick jag iallfall en tid sen kväll och blev sedan kvar där med en massa olika provtagningar och hemskickad på morgonen med diverse antibiotika som jag sedan mumsat hela vecka lång. Jag tog mig inte upp ur sängen utan var utslagen tills i torsdags.

I fredags är det så dags för en riktig blunder. Ni vet att jag skrivit att jag emellanåt är i min egna lilla värld och tänker på saker som ligger längre fram i tiden så att jag inte alltid är med i nuet.
Skulle bara köra mina små juveler till dagis. Packar in Elvira bak efter en lång diskution om vem som satt fram senast (känns detta fenomen igen av er föräldrar). Ska hjälpa in Carl fram och lägger ifrån mig plånboken som jag har i händerna på biltaket. jag tänker i samma stund som jag gör det att jag måste komma ihåg att ta in den i bilen.
När jag väl lämnat barnen hoppar jag in på ICA för att köpa med lite bullar hem till Nina P för att bli uppdaterad om jobb läget. När jag ska betala kommer jag på att plånboken ligger i bilen och springer ut. TJI, fick jag! Ingen plånbok där inte. Jag river upp och ner på allt men är lika plånboks lös ändå. Nu slår mig tanken att jag har glömt något. och jo, visst är det så. Jag har kört iväg med den på taket. SUCK!!! Jag blir så väldigt trött på mig själv. Nu var det bara att köra hem och börja leta. Får med mig min hyresvärd Lollo på spaningsuppdrag och som tur är hittar vi den 500 meter hemifrån. Vi skrattar lite och konstaterar att nu är det nog klart med kanterier för idag. Skulle inte tro det. Ett par timmar senare ska jag ringa ett samtal hemifrån och börjar leta efter min jobb mobil (den privata andvänds inte så mycket nu). Tror ni jag hittar den? Nej, naturligtvis inte. Tar min andra mobil och slår på den, den saknar ett antal knappar till siffrorna så den är lite krånglig att ringa ifrån. Men vad gör det när sist slagna nummer är mitt egna (tror ni jag gjort detta förr). Döm om min förvåning när jag hör att det ringer i min kyl! Jodå, bakom mjölk paketet ligger telefonen och fryser.
Resten av helgen far förbi utan fler dråpligheter, kursen på nuntorp med ponny gänget var som vanligt rolig att hålla, träningen i mellerud i söndags gick bra och naturligtvis fick jag min sons förkylning igår kväll att gotta mig med.
Till helgen ska jag till Kungsbacka då börjar globenkval två. Med hopp om att komma dit med huvudet påskruvat och allt annat med så ska jag nu jobba vidare med en rapport till styrelsen om hur det är på ridskolan. Tror ni de vill ha ett litet förvirrat virus med?
Ha det gott på er
Nina K