Vildhästar och kvarka varning

Nu är vi igång. Tror vi i allafall. Ikväll ska jag ha mina första ridlektioner för hösten enligt min kollega var alla hästar änglalikt snälla under gårdagen. I söndags hade jag träning i mellerud och det ser ut som hästar och ponnier är i fin form efter sommaren.
I söndags var det också dags för Wille och Hedda att återvända till ridskolan efter en behaglig sommar hemma i mina hagar. Där har de gått och mumsat mest hela tiden även om jag varit ute på långa promenader med dem för att de inte skulle bli för tjocka. Betet i sig är väldigt magert men va hjälper det. trots mina långa promenader ser wille iallafall ut som ett vietamesiskt hängbukssvin. Och inte nog med det. När jag skulle lasta passade han på att förlänga sin sommarledighet ytterligare 45 minuter. Nu hör det till saken att Elvira och carl hade suttit under förmiddagen och tittat på den tecknade filmen "Spirit". Även jag blev sittande och tittade och naturligtvis grät jag en liten skvätt (jag är så rackarns blödig) över att den vackra vilda mustangen hittade sin flock och förblev fri till tonerna av Bryan Adams filmmusik.
resten av förmiddagen gick jag omkring och nynnade på tema låten med en nöjd känsla av frihet. Riktigt lika nöjd blev jag inte när wille precis när han kommit in i transporten lyckas ta sig ur grimman och smiter rakt ut på en av farfars (alltså barnens farfar) åkrar. Farfar kommer och ska hjälpa till och nu krävs det lite list för att fånga den gode "wille vildhäst". Vid den här tidpunkten nynnar jag inte längre på sången, "Ta mig om du kan det är inte mitt fel om du får tugga damm", som låt eländet (visst kan man byta åsikt snabbt) heter. Utan nu nynnar jag istället på filmmusiken till Hajen två för er som minns den. Låt mig säga att jag själv var haj och wille bytet! Det ska egentligen ganska mycket till för att jag ska bli riktigt arg på hästarna men efter en halvtimme så hade även mitt tålamod med ponnyn börjat sina. Inte blev det bättre av att mina kära juveler var åskådare till mina och farfars tämligen tröstlösa försök att fånga det (vid detta laget) pälsklädda odjuret.Det roade dem kungligt varje gång wille lyckades unkomma oss. Till slut lyckades vi lura in honom i en återvändsgränd där hans enda utväg var elstaketet och då valde han mig istället (man får tacka).
Nu till lite tråkiga nyheter. Tre unghästar som står på ett av betena i rearsbyn har förmodad kvarka. de hålls isolerade och ingen av våra hästar har träffat dem. De har bara varit inne i den del av stallet vi inte förfogar över detta har sedan rengjorts efter konstens alla regler. Inte heller vår personal har hanterat någon av de sjuka hästarna. Kvarka är en kontaktsmitta till skillnad från A2 viruset som är luftburet, Dvs, så länge inte hästarna har direktkontakt med smittan eller vi människor inte har samma kläder på oss emellan olika stallar är risken för smittspridning minimal. Vi vill ändå för säkerhetsskull inte ha in några främmande hästar i ridhuset även om ingen av de sjuka hästarna varit där. Vi vill givetvis inte ha in några i vårt stall och jag tror inte någon vill ta in sin häst där detta gäller de närmsta 14 dagarna. Man får gärna använda sig av vår stora utebana om man vill. Jag har varit i kontakt med bla, länsveterinären som säger att smitto risken inte är hög om alla tänker sig för, byter kläder och inte umgås med de sjuka hästarna. Vi tempar våra hästar morgon och kväll och förhoppningsvis ska vi inte drabbas. Nu ska jag ta tag i att dela ut hästar. Jag tror bestämt wille ska få gå en extra lektion... nej då han är så söt det är tur för honom det!
ha det gott Nina K

Väldigt mycket jobb polis, och nya bromsar...

Tjoho igen, nu är arbetet på ridskolan igång på allvar. För tillfället målar Emelie och jonna så de blir blå (bokstavligt talat). Själv var jag med och målade på våra anslagstavlor för en liten stund sedan och jag har som vanligt inte riktigt rätt teknik utan en del av mig och mina kläder har numer färgen gräddvit (eller liknande jag var nere till färghandeln i mellerud och insåg att jag var helt bakom). Och skyddskläder, nej då, jag skulle ju bara måla litegrann för jag hde suttit i telefon mer eller mindre hela dagen, tyckte det var skönt som omväxling, suck jag är tydligen obildbar på vissa punkter (en hel del om man får tro elaka tungor).
om man nu ska prata om elaka tungor så besitter min stora syster Anna Maria just en sådan. Som jag skrev i förra bloggen så pajade ju min kära bil sist jag åkte hem från Nuntorp. Jag lyckades tillsist att få tag i en bilmekaniker som tog sig den stackars misshandlade plåtindividen. Jag lämnade gamla "Bettan" och gick ner till säffle för att äta lunch med Nina P och bästisen Lojzan (ja man kan ha en bästis fast man är 28). Efter lunchen ringer jag bilmecken och frågar om han är klar med att byta bromsbelägg. Först möts jag av en misstrogen stämma som frågar hur i hela världen jag först tagit mig 14 mil från brålanda och sedan ytterligare tre in till säffle... Jag skrattar glatt och säger att lite broms hade jag ju. Då upplyste han mig att det måste ha varir jäkligt lite för på höger sida hade bromsbelägg samt bromsskivan exploderat (jag tyckte ju att det lät högt) och bara rasat ut som småbitar när han tagit av hjulet, och på vänster sida när han drog av hjulet så ramlade både skivan och bromsbelägget av....
Hehe, jag lever för faran var mitt enda svar (okej jag medger det var ovanligt dåligt men vad skulle jag sagt?)
Åter då till syrran som föranledde denna redogörelse. När jag hämtat bilen och fått förklarat för mig att det kanske inte bara är nya däck den behöver för att gå igenom en beiktning (suprise) så ringer jag syrran (okej så himla korkat gjort) för att berätta om min stackars bil och mina modiga bedrifter i att framföra detta vidunderliga fordon. Först var hon bara tyst när jag sa att nu ska den nog säljas så att någon som kan hålla den i trim kan ha den sedan sa hon bara med en mycket storasyster lik stämma.
- Nina, du borde fan ha en sparkcykel!
Fydonk, så tarvligt (men ett par av överflödskilona skulle antagligen rasa)!
Nu var det hela inte klart här. Jag har på ett mycket olagligt sätt framfört bilen i vinterdäck hela sommaren (även det korkat med tanke på hur ofta jag blir stoppad). Nu ska vi väl i ärlighetens namn säga att de flesta dubben var borta förra vintern. Sagt och gjort igår skulle jag då åka och få nya däck så att jag kan besikta bilen imorgon onsdag. Vad händer då på vägen in till karlstad? Jo, naturligtvis blir jag stoppad av polisen. Med myndig stämma förklarar "herr haffa" att så här kan jag inte köra omkring det måste jag väl förstå att det inte finns någon risk för vinterväglag så här i augusti månad (hallå, har han inte varit i sverige i sommar). Jag försöker snällt förklara att det vet jag mycket väl och det är därför jag är på väg till deje för att få nya däck. Då frågar han åter varför jag inte kan byta däcken på min bil själv utan måste åka till Deje (ca 8 mil hemifrån) då beslutar jag mig för att ta till sista panikvägen ut jag kör blond bimbo variant.
- Men snälla du (nu vilt fladdrande med ögonfransarna som tur var sminkad för ett möte) det förstår du väl att jag inte kan. Jag har ju rena kläder och vet ju inte ALLS (i falsett stämma) hur jag ska skruva loss en mutter.
Tro det heller ej men det fungerade. Efter att jag till sist sagt att jag för (och ett fult ord) inte skulle få nya däck om han inte släppte iväg mig.
Väl hos däck nissen är han snäll nog att upplysa mig om att hjullager inte ska låta och att de håller på att ta slut (TACK SÅ åter ett fult ord HIMLA MYCKET FÖR DET).
Nåja nu är det klart så nu återstår bara att se om de har nog med tvåor i prtokollet när jag ska dit.
Arbete har jag insett att jag har gott om under hösten. Kollade igenom mitt schema igår och kan konstatera att alla jämna helger tills mitten av november är uppbokade för tävlingar som jag måste resa som kortast 30 mil till. Sedan är det ju kurser, träningar över hela landet (kul men lite slitigt) och sedan vill jag ju gärna hinna med mina små juveler. Som tur är ligger alla tävlingar när de är hos sin pappa och sedan får de bli med på en del helgträningar som infaller på mina helger. Elvira har ju lärt sig att galoppera på Hedda i sommar, jag vet inte vem som var malligast jag eller Elvira.
Ponny SM som gick i stockholm i helgen gick bra. Inga medaljer till de mina men en del framskjutna placeringar. Nästa torsdag direkt efter jag har haft klart träningen i Nuntorp ska jag till Dagstorp nere i skåne på deras derby. Om någon planerar en resa ner till skåne då och känner för att resa under natten kan ni gärna höra av er (min pappa kan jag tyvärr inte lura med längre då han ju flyttat till halmstad). Tills dess ska jag nog ta och jobba lite till!
kram på er Nina K

Bilbekymmer

Känns titeln ovan bekant? Nu har det alltså hänt igen! Min stackars numer lite lagom slitna mercedes har lagt ner sin verksamhet. I tisdags efter jag hade varit i Nuntorp och haft träning hämtade jag upp mina små juveler som var och lekte hemma hos Paula som var snäll och tog med dem så de slapp se hela träninen. Två kilometer bortanför dem springer ingen mindre än Stampe (kanin, nej det var nog i sanningens namn en hare) varpå jag ställer mig på bromsen då jag ogillar mosade harar. Nu gick det som tur var inte fort för det enda som händer är att bilen saktar ner lite för att sedan avge en ljudlig och mindre trevlig smäll vid höger framdäck. Carl som satt fram säger lite förtvivlat. - Mamma du dödade kaninen... Jag tittar på min lilla son och försöker bibehålla lugnet samtidigt som jag ser den jäkla (ursäkta språket) haren skutta vidare.
Jag kör ett par meter och hör ett välbekant ljud av trasiga bromsbelägg som skrapar. Till historien hör att jag i min första bil körde omkring i princip utan bromsar i ett halv år och stannade genom att motorbromsa, försök med det när du har automat får du se hur lätt det är, INTE! Jag svarade sonen så lugnt jag kan att Stampe lever men bilen har nästan dött. I det här läget klockan halv elva, jag var trött så ögonen gick i kors så är faktiskt det nervösa sammanbrottet inte långt bort. Efter ett par hundra meter i 30 kilometer upphör skrapandet och jag lyckas få tag på den, i fallet trasiga bilar tämligen härdade föredetta mannen för att be om hjälp. Nu visar det sig emellertid att Per och hans kollegor som i veckan är i Trondheim i norra Norge och jobbar, har fått en dag extra ledigt så de satt på krogen. För att inte behöva censurera samtalet kan jag bara säga som följer. Han var inte till så mycket hjälp. Men jag fick ur honom att det nog inte var någon fara att köra hem bara jag var försiktig (det var det jag lyckades uttyda). Hem tog vi oss det tog bara två och en halv timma. Så satt jag åter i Onsdags och jagade bilfirmor. På fredag ska bilen in på reparation så nu är det bara att hoppas att det bara är bromsbelägget annars kommer det ta längre tid innan jag har bil för då hann inte mekanikern, är inte livet helt underbart, jag hade tänkt åka till nuntorp i helgen men det ser lite mörkt ut.
För övrigt har semestern (om man kan kalla det så) varit bra. Jag har jobbat något mer än jag hade tänkt mig. Innan Halmstad derbyt höll jag på att göra bort mig rejält. Jag fick för mig att det låg den här helgen som kommer dvs, 3-5 augusti. Jag pratade med en av dem som skulle dit onsdagen den 18 juli fortfarande i tron om att det var lugnt. Jag lägger på luren och då ringer som tur är maddes mamma och pratar om träning.
- Det är lugnt säger jag, jag kan komma över i helgen så blir det bra innan strömstad tävlingarna.
- Men Nina, säger Annika, ska inte du vara i halmstad.
- Nej då det är inte förän om två veckor.
- Nej du säger Annika det är nu till helgen.
Då uppstår lätt panik. Jag ringer min pappa som bor i Halmstad så att han bokar tåg biljetter till mig och barnen så att vi kan åka under Torsdagen. Hem, tvätta, fixa hundvakt, sova och sedan åka. Tävlingar hela helgen hem igen med trötta barn söndag natt, börja om, tvätta, packa, sova lämna barn hos deras far åka till strömstad på tisdag jobba resten av räkanhoppet. Som var en fantastiskt rolig tävling både arrangemanget som sådant och resultaten. Eftersom man nu är mellerudare i själ och hjärta kan man ju skryta lite extra att Linda Bergqvist debuterade MvsB med bara ett nedslag på en riktigt svår bana. Att hon sedan red med i den lite speciella laghoppningen på lördag kväll iförd pyjamas och napp var riktigt roligt (nu blir nog Linda jättenöjd med mig:-)). Söndag kväll, packa alla saker, åka med familjen Lönberg upp till södertälje framme klockan halvtvå, sova, träning i stockholm på björnäsgård under Måndagen åka hem, hämta barn, sova, åka träna i nuntorp, paja bil! Som sagt livet är underbart!
men jag ska inte klaga det har varit väldigt roligt. Nu ska jag bara försöka få ordning på bilen sedan blir det lite planering här nere och nästa helg är det SM i ponny hoppning så då är det bara att hålla tummarna. Nu ska jag snart hem och vila en stund. Ha det gott!!!
Nina K