Naken chock och tävlingar

Äntligen! Snart är det dags att packa ner sin pinaler i en väska och ge sig ut på vägarna igen. Vecka sju bär det av till Vetlanda på nationell ponny och junior häst hoppning. Nu ska det bli riktigt roligt att komma iväg, tänk så många trevliga människor man inte träffat på ett tag. Min helg spenderade jag i ett ridhus några mil ifrån Uddevalla, lite nytt folk och nya ideér, söta ponnier (givetvis) men även trevliga storhästar. Det är alltid roligt att vara på nya ställen även om det mest givande är dem man träffar regelbundet och tränar så att man kan följa med i utvecklingen (och förhoppningsvis bidra till den). När jag kom hem i Söndags röjde jag upp hemma i lägenheten som såg ut som en krigszon. Sedan var jag även med om en sällsynt pinsam upplevelse.
Mina grannars dotter Linnea passade på att vara uppe hos mig och leka med mina busars leksaker när hon var alldeles själv. Alla barnen kommer och går som de vill emellan oss så det var inget märkligt med det. Jag pratade en stund med Linnea och när jag sedan städat klart ansåg jag mig ha förtjänat en dusch. Linnea fortsatte att leka och jag ställde mig i duschen. Efter en liten stund så hör jag ett illvrål och sprang med lätt panik ut ur duchen för att se så att inte barnet slagit ihjäl sig när jag inte hade henne under uppsyn. Jag plockade upp Linnea från golvet och kunde snabbt konstatera att det inte var någon större fara, hon tyckte nog det var märkligt att tant Nina kom som en raket naken från toaletten. På nedervåningen har Linneas mamma Sandra också hört skriket när hon var på väg in till sin dusch och eftersom hon inte har några kläder på sig ber hon sin sambo Tobbe att gå upp och titta till deras dotter. Så när jag står intet ont anandes nakenmed Linnea i famnen så kommer min kära granne Tobbe inspringandes i rummet där vi står. Efter att jag skrikit av ren rädsla då jag inte hört honom komma så inser jag att jag står där helt utan kläder och det enda som skyler mig är hans treåriga dotter som nu minsann vill till sin pappa. Så där står jag och vet inte riktigt hur jag ska bete mig, med en färg som starkt påminner om en tomat kastar jag över linnea till Tobbe och jag lovar, sätter nytt rekord på 20 meter vardagsrum med soffor ivägen för att ta mig in till sovrummet och klä på mig. Jag vet inte vem som var mest i chock efter denna händelse jag eller Tobbe, men jag vet vem som skrattade högst, det var Sandra!

I Måndags var jag och Sandra flitiga minsann. Hon har en ettåring och min lilla totto blev ju två vid nyår så nu har vi börjat tömköra. Man glömmer lätt hur mycket jobb det är för att få det att fungera men det är väldigt roligt måste jag ändå säga. De skötte sig exemplariskt (nåja det var kanske att ta i men de var duktiga). Till hösten är det ju dags för mig att svinga mig upp på min lilla, phu, det ska bli spännande har jag en liten känsla av men roligt att äntligen kunna forma en egen häst som jag inte behöver lämna ifrån mig när den börjar bli fin.
Nej nu ska jag ta tag i högen som ligger på skrivbordet innan det är dags för kvällens lektioner med våra något pigga lektionshästar.
Ha det gott alla Kram Nina k

Nu blev det vinter....

Här har man levt i förhoppningen att man skulle klara sig undan vinterkölden detta året men icke. 20 grader minus var det hemma inatt och 15 minus i morse, det är inte utan att det lockar att ligga kvar under täcket på morgonen. Nu kan man fråga sig hur det skulle gå till eftersom Carls nya mode ord är, GODMORGON MAMMA! Och det är med stora bokstäver. Om jag nu i min enfald säger till Carl att godmorgon på dig med min lilla älskling, mamma ska bara blunda en liten stund till, då åker jag på en råsop, mitt i plytet! Med andra ord, det är bara att gå upp. Vid dessa tillfällen tackar jag gudarna för Astrid Lindgren, sonen är nämligen hopplöst förälskad i Pippi Långstrump. Det spelar ingen roll om hon är tecknad eller "på riktigt" han sitter som ett ljus under timmar (gissa vad jag har i dvd hyllan hemma). Hur som helst, kallt har vi. Och hemma har vi dessutom ganska mycket snö vilket har föranlett en hel del pulka åkning under helgen och i Måndags. Även jag knödde ner min rumpa i en pulka (en stor, okej!) tillsammans med Elvira och åkte. Elvira ville inte åka mer med mig. Vi fick en väldig fart och färden slutade nere i ett dike.

På ridklubben är det nu fullt pådrag med lektioner, lekis, träningar och klubbtävlingar. Snart är det dags för KM i dressyr det ska bli spännade och se vilket av våra duktiga ekipage som tar hem segern. En specialgrupp i hoppning ska det bli på onsdagar klockan 16,30 på ridskolehäst. Det blir roligt att kunna ge några duktiga elever lite extra hjälp. Nu börjar det även krypa i skinnet efter att få ge sig ut på turné igen. Det är alltid lite skönt när tävlingssäsongen är över men det är lika skoj när det drar igång igen. Men hur ska det gå när jag ska stå och vara supernervös och inte röka!? Det blir klart den ultimata prövningen...
Nu har jag gnällt lite på min kollega för att hon inte har bloggat på en stund. Kan ju vara roligt flr er att slippa mitt eviga tjatande ett tag och höra vad Persson har pysslat med. Jag kan bara meddela att lite otur har hon haft vår stackars Nina. När min bil nu fungerar så har hennes sagt upp sig helt. Snart får vi se Nina i en grön bil, röda faran är ett minne blott (för er som åkt med Nina vet ni att röda faran var ett passande namn). Stackars Persson.
Ikväll ska jag åka hem och försöka kurera min eländiga förkylning som inte alls vill ge med sig. Nu har jag varit sjuk så länge så jag minns inte när jag inte hade ont i halsen heller hade något annat att gnälla över. Så på återseende alla glada.

Kramizar Nina K

Nytt år nya möjligheter

Gott nytt år på er där ute. Hoppas ni haft det bra under julen och att det nya året startat på bästa tänkbara vis. Själv har jag haft det ganska lugnt, jobbat relativt lite och med största sannolikhet gått upp två kilo. Julafton inledde jag med att vara i stallet i Mellerud så att jag kunde pussa alla goa hästar på mulen. Jag mockade i rekord fart, får nog säga att jag ansåg mig ganska effektiv när jag tjugo minuter över tolv stod ombytt och ny duschad hos barnens farmor och farfar beredd att fira jul. Julafton forlöpte sedan som hos så många andra. Man äter alldeles för mycket och mår illa redan innan ris a´la maltan kommer på bordet, sedan äter man av den och börjar få lätta kvälj känslor, man tar sedan en gång till för att inte göra den som lagat maten ledsen (jag gillar det förvisso men gränsen har nu passerats). Sedan är det dags för Kalle och för alla runt om att diskutera vart Arne Weise tagit vägen (påminner en del om Svensson och Svensson för er som sett när de firar jul) och vad det är för stolpskott som ska tända ljuset i år. Under tiden Kalle hoppar runt och beter sig allmänt knasigt försvinner så farfar för barnen ska naturligtvis få uppleva tomten (här lär man barnen att inte ljuga och så petar man i dem lögner från att de föds). In kommer tomten som hittat en mask från nittonhundrakallt vilket i sin tur resulterar i att Elvira vägrar att hämta några paket. Kavata Carl återhämtade sig något snabbare och tar Elviras paket oxå, vilket i sin tur naturligtvis resulterar i en smärre batalj när de ska återbördas till sin rätta ägare (julefrid råder). När så tomten säger hej då tittar elvira på mig med en mycket konfunderad min och säger "mamma den där tomten var nog inte riktigt, den lät precis som min farfar".
Efter att ha öppnat paket, ätit ytterligare mer godis så åkte jag hem med de trötta men nöjda barnen och ägnade resten av kvällen åt att spela TP med mina grannar (äntligen är julen slut).
Under mellandagarna jobbade jag lite, hade bland annat en kurs i Mellerud vilket var jätteskoj då alla hästar och ponnier gick kanon. Blandade grupper med massa goa undomar en bra dag helt enkelt. Nyår firade jag hemma med lite kompisar och det blev inte helt otippat en hel del hålligång (till skillnad från julen så gillar jag nyår). På nyårs natten kom jag och min granne (Tobbe) på att vi på nyårsdagen skulle prova att köra hans motorcross, en 600 kubiks husabergare. Jag skulle få sitta bak först så att jag skulle få känna lite hur den gick innan jag skulle prova själv. Sagt och gjort vi kravlade oss ut och kom iväg. Jag kände mig ganska lugn då jag vet att Tobbe kör bra och aldrig välter. Det kan jag meddela att han har nu. Med mig på, vi kom ut ur skogen och upp på travbanan som ligger två kilometer hemifrån. Mitt på banan var det en jättestor vattenpöl. Tobbe saktade ner och skrek till mig att han undrade hur djup den var, tur var väl att vi inte kom med fart. Vattnet var tre decimeter djupt, men det var blank is under. Vi åkte omkull utan en chans att reda ut det. Jag har med andra ord nu testat is bad iförd jeans, jacka och hjälm samt mina vanliga skor. Lite kallt var det när vi åkte hem kan jag säga. Tur att ingen såg oss för det kan inte ha sett riktigt klokt ut.
Jag kan oxå skryta lite för er, jag har faktiskt inte rökt sedan nyår! Vi får väl se hur det går men än så länge fungerar det ganska bra, alla i min omgivning har tassat på tå runt mig ett tag.
Nytt år nya tag, lika bra att se positivt framåt. Förra året var onekligen händelserikt på bra såväl som jobbiga händelser. Rent yrkesmässigt var det helt fantastiskt med guld och silver i nordiska mästerskapen, silver både inne och ute i SM och massor med duktiga elever både på lokala och regionala tävlingar. Även på ridskolan ser man förbättringarna på eleverna under veckorna det är underbart.
Privat vet ni som följt bloggen att det minst sagt varit lite rörigt, separationen har tagit sin tid att reda upp, och att sedan få ordning i livet igen med barn (med och utan sjukhus vistelse), hundar, hästar, trasiga bilar osv... Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har så många underbara människor runt mig som ställt upp i vått och torrt för att hjälpa till med allt.
NU ser vi framåt, nytt år, nya utmaningar och massor av skoj önskar jag er alla
Kram Nina K