Snörvel och prosit

Barn är giftiga, det vet jag. Frågan är om de inte borde sitta i karantän varje gång de har varit på dagis. Näsan är igentäppt, mina halsmandlar påminner mer om fotbollar i storlek än halsmandlar, suck och stön. Men feber så att läkningen skulle kunna gå lite fortare, nej det ska ni inte tro. Det är tur att vi har en högtalaranläggning så att jag slipper använda röst resurserna under lektionstid. I Söndags var jag här i mellerud och hade träning för första gången på ett bra tag, det var ur kul. Alla hästar och ponnier gick kanon bra (fast att jag inte varit här, hm..)
En höjdare är alltid att få se elever på nya hästar (nya utmaningar) Malin Svensson har hittat en jättesöt häst som passade henne kanon med det underbara namnet "Knutte" (fast det kallades han visst mest om han var dum) och Helena som fått sin fina nya pålle hem, ett ekipage som klädde varandara, svårt att säga vem som var mest nöjd, Helena, hennes häst eller jag. Mina två små ligister var med ner och hjlpte mig (eller nåt ditåt) som tack för hjälpen fick de rida på Wille efteråt. Elvira var mycket stolt då hon fick leda Carl runt manegen och sedan fick rida helt själv (jag är numer förpassad till läktaren, hur ska detta gå). Jag satte dock stopp när de ville släpa fram hinder, även Wille såg tacksam ut när jag sa nej.
Nu har vi äntligen fått tillbaka skären till klippmaskinen. Först ut att bli av med pälsen var ingen mindre än, Wille. Jag har inte sett något liknade på länge. Pälsen var över fyra centimeter tjock! Han måste ha blivit av med trettio kilo, efteråt såg han riktigt vältränad ut. Jag har dock inte klippt av pälsen på benen av hänsyn till maskinen så det ser ut som han vandrar omkring med gigantiska pälsdojor. Idag ska jag fortsätta mitt trimmande, efteråt känns det alltid som man har ett par kilo päls i munnen.
Appropå klippmaskiner, jag glömmer aldrig när jag skulle klippa en av mina tävlingshästar hemma dagen innan tävling för ett antal år sedan. Hästen hade jag fått från ett stuteri i skåne det var en underbar svart holsteiner hingst. Helgen skulle ängnas åt att tävla i Lidköping och ägarna skull komma för att se sin häst. Med andra ord så snackar vi en minutiös trimmning av hela kroppen, här fick inget lämnas åt slumpen. Manen rycktes för att den skulle gå att knoppas utan att det såg stökigt ut, hovarna smörjdes och sist men inte minst han skulle helrakas. Vänster sida var inga som helst bekymmer, pållen stod snällt stilla och lät sig klippas trots att de gamla klippmaskinerna låter som mindre reaflygplan. Men när jag kom till höger sida och har klippt halva den då gav maskinen upp. Inga förbannelser i denna värld fick igång den. Lätt panik utbröt i lägret. Det var heller inte så vanligt som idag att folk hade klippmaskin så det var inte bara att åka till grannstallet och låna. Då kläckte jag den brillianta ideén att en kompis som har hundar minsann hade en klippmaskin till dem, inga problem bara att låna.
Är det någon här som försökt att klippa en stor halvblodshäst med slöa skär och med en klippmaskin som det antagligen hade tagit två timmar att trimma en dvärgtax med? Låt mig säga som följer. Resultatet efter fyra timmar var inte riktigt tillfredsställande om man uttrycker sig milt. Det påminde mer om en Zebra randig varelse. Sedan dess försöker jag vara noga med att känna av om skären håller på att ge sig.
Till helgen är det dags att åka till Globen för att avnjuta en helg med fina hästar. Det ska bli jättekul. Jag preparerar mig med mängder av ipren för tillfället. Återkommer med rapport därifrån nästa vecka, alternativt tvingar jag Persson att skriva lite (hahahaha)
Påminner alla återigen att inte glömma bort att lucia närmar sig och vi vill ha med så mycket folk som möjligt. Den 8 december julpyntar vi och den 15 är det dags för show!
Hej så länge
Nina K

Regnet bara öser ner men bilen är hel!

Äntligen, det är knappt så att jag törs tro det, men nu verkar det faktiskt som att tillvaron är på väg att normalisera sig igen. Elvira visar inga tecken på att hon skulle få något återfall efter att ha avslutat sin antibiotika kur (tvi, och ta i trä) Carl vandals nya förkylning verkar gå tillbaka och hör och häpna. Min bil är lagad. I Tisdags hade jag med den ner till Mellerud efter att ha laddat upp batteriet i två dygn. Michael, som rider på lektion på tisdagar visade sig vara en klippa på bilar och fixade den snabbt och lätt (jag fick förvisso en liten lista över saker jag nog borde åtgärda...). Så idag, kunde jag efter en lång tids lån lämna tillbaka den lilla söta bilen jag haft under tiden (åter igen tack Jocke du är en klippa). Nu hoppas jag bara att mitt långa städande och damsugande gav önskat resultat i den. Man vill ju gärna lämna tillbaka bilen super ren, jag tror det blev ett ganska lyckat resultat i allafall. Barnen var djupt imponerade av mammas skurande och fejande (tyvärr är de inte helt tillförlitliga som städ barometrar). Att köra mercan var i sig en upplevelse efter att ha kört en lite mindre och "ärtigare" bil under en tid, det kändes ungefär som att styra runt ett slagskepp. Nu kommer problemet att hitta tillräckligt stora parkeringar åter att uppstå.
Helgen som fortlöpte utan att det inträffade några nya katastrofer (om man inte räknar med inflyttningsfesten som vi hade glädje av i flera dagar men den är censurerad här) och veckan har börjat bra. Nu har vi planerat klart inför lucia showen som ska gå av stapeln den 15 december. Nu gäller det att börja öva in allt som ska vara med. Den 8 december julpyntar vi i stallet alla som vill är hjärligt välkomna, efter julpyntet övar vi på sångerna till lucia tåget (jag ska åter agera kör ledare). Vi kan ju hoppas att vädret ter sig lite mer decemberlikt innan lucia. Jag har svårt att se lucia framför mig iförd ett orange regnställ. Det får väl bli "räven raskar över vattenpölar" i värsta fall. På söndag ska jag ha träning i mellerud. Det ska bli jätteskoj för det känns som en hel evighet sedan jag fick vara på hemmaplan och träffa alla goa "mellerudingar".
Sen är det ju den trevliga Globenhelgen som väntar. Även i år har jag turen att ha med en av de "mina" som ska tävla om prins Carl Philips pris. Extra spännande på söndagen med andra ord. Annars tänkte jag ägna helgen åt att bara njuta och förhoppningsvis hinna se lite fina hästar (viss chans till detta finns ju).
Terminen har rusat iväg känns det som. Det är inte mer än två veckor med lektioner kvar efter den här veckan det är ju inte klokt. Nej, nu ska jag gå ut i stallet och göra lite nytta tänkte jag.
Kram på alla Nina K

Zanzlöst mycket oflyt

Jag utlovade sist när jag bloggade att nu skulle det minsann vara slut gnällt på mig för rimligtvis måste min tillvara sluta att jäklas med mig, trodde jag... Det hela startade ganska bra med att jag åkte till Västerås på inomhus SM för ponny. Ingen anledningen att klaga på den helgen, ett brons i kategori B är inte fy skam men där tar det roliga slut. På lördag ringer Per och säger att Elvira har feber och inte alls mår bra. Riktigt vad jag skulle göra ifrån Västerås vet jag inte men vi kom iallafall fram till att det nog bara var en förkylning inget konstigt. På Måndag gick vi till läkaren för att få ett intyg på att hon var dålig då jag ju skulle flugit till bryssel för att titta på ponnier, flybolaget ville veta att vi inte skojade med dem då Li som beställt resan inte hade något avbokningsskydd. Sagt och gjort vi fick intyget och läkaren tittade på Elvira som vid det här laget även hade en riktigt vidrig ögoninflammation varet bara rann, men nej då det är ingen fara ge henne alvedon ska du se. På Onsdagen hade det inte skett någon förbättring och nu hade hon haft 40 graders feber i fem dagar så vi åkte åter till doktorn den här gången fick vi en ny. Blodprovet visade en mycket hög sänka (89 normalt ska det vara under 10) nu fick vi med oss penecillin och snart skulle jag få se att hon blev bättre. Borås och änglahoppet fick jag snabbt ställa in för att vara hemma (huvudsaken är ju alltid att ens barn mår bra). Ingen förbättring skedde under helgen och på måndagen fick jag en telefontid(!) med en doktor (någon måste ha berättat att jag alltid åker till vetrinären med friska hästar och att jag var lika prillig med barnet). Hur som helst nu fick vi hostmedecin utskrivet... Så kom tisdagen. Vid det här laget är jag fylld av en blandning av oro för Elvira, Carl klagade på öronont och en känsla av att klättra på väggarna infinner sig, betänk att jag nu varit ifrån jobbet ganska länge och det är inte vanligt. Jag lyckas tjata mig till en läkar tid hos samma läkare som skrev ut penicilinet. Ett nytt blodprov tas och det visar sig att sänkan är lika hög, samt att lilla Carl vandal har fått öroninflammation och för säkerhetsskull gör de ett halsprov på mig som visar på streptokocker, Carl får kåvepenin och Elvira och jag får remiss till säffle för att röntka lungorna (hennes alltså) Mycket riktigt visar det sig att hon har en dubbelsidig lunginflammation och ett nytt antibiotika skrivs ut, nu ska hon bli bra! Onsdagen kommer och jag åker ner till jobbet för att kolla över lite saker inför klubbtävlingen och lite annat smått och gott som lagts på hög. Under dagen ringer Per och säger att febern åter har gått upp (hon har på dessa 12 dagar inte varit under 38 grader) Sagt och gjort stackars Nina P får snällt ta mina lektioner under kvällen och jag ringer åter till läkaren som säger att nu finns det bara ett alternativ kvar och det är att åka akut till Karlstads lasarett. Väl där konstateras det att hon måste läggas in och få dropp och antibiotika direkt i blodet så där spenderade jag och elvira våra dagar förra veckan. Nu har de äntligen hittat vilken bakterie det var (naturligtvis ingen vanlig) och hon är feberfri och mår bra igen ( kan inte säga vilken lättnad det är). Och ni vet den där bilen som jag har, den har fortfarande inte blivit åtgärdad, suck, men nu ska det ske nästa vecka ska den vara körbar igen, Jag har kört omkring i lånad bil ett bra tag nu och skäms inte så lite men som sagt när barnen blir sjuka bleknar allt annat bort i min värld det tror jag alla föräldrar kan skriva under på. Så nu mina vänner hoppas jag verkligen att det vänder. Nu ska bilen fixas, hästarna på jobbet underhållas och det vete i katten om jag inte ska börja banta oxå! Nu är det dessutom dags att börja öva inför lucia här ska det bli show! Tralalala, alla som vill gå med i tåget börja sjunga upp, pynta stallet för snart kommer tomten. Ja det är helt klart så att nu ska det bli ordning i livet igen, eller...
Tills nästa gång kram Nina K

Hösttankar

Jag lovade att jag skulle fortsätta på min underbara resa...... ( dessutom håller chefen på att få ett vansinnes utbrott på att ja aldrig skriver).
Jag har i alla fall hittat paradiset på jorden! Dyrt, nja. Värt det, absolut! När man åker på en ridresa vet man ju inte riktigt vad man har att vänta sig. Tankarna var många och förväntningarna lite blandade. Mitt mål med det hela var att få en nytändning i min egen ridning som har gått lite på sparlåga sedan barnen kom till, ni som har småbarn vet nog vad ja pratar om (tiden och orken verkar aldrig räcka till). Jag kan säga att det blev över mina förväntningar och jag blev kär (inte i Marc "ägaren som dessutom spelade på fel sida av spelplanen" utan i en häst "naturligtvis"). Han (hingst) har långt, lockigt ljust hår och muskulös kropp! Han var bara så underbar......................
Vill ni se hur det ser ut eller vill se "min" underbara Trovao (åska) så får ni gå in på www.quintadafe.com. Monika och jag hade i alla fall våran livs resa både mentalt och fysiskt (har gått ner fyra kilo, ha,ha.........)
Mina stackars elever har redan fått erfara mina nya ideer. De emottages med blandade känslor (annie en av mina yngre privatelever frågade mig efter en halvtimme "när får jag börja rida som vanligt igen") Det skiljer sig faktiskt inte så mycket ifrån den vanliga ridningen egentligen förutom att man ska rida lite "mkt" mer med kroppsmedvetenhet. Vi i norden rider alltid sååååå mkt (vi ska prestera så mkt under en kort tid. Alltid vara effektiva). Marc sa till mig att om du skjuter alla kanoner på en gång vad ska du använda sen (han har rätt). Sen finns det en sak som vi är ganska ensamma om i sverige och det är att fatta galopp med mkt hjälp av innerskänkeln (helst framför sadelgjorden "tro mig jag har sett det för många gånger). Jag brukar fråga mina elever med vilket ben hästen fattar galopp med (för er som inte vet så är det ytter bak). Därför fattar man utomlands med ytterskänkeln (vilket också förbereder för galoppombyte i språnget). Tänk på det när ni sitter på importerade hästar (det kanske inte är fel på hästen).I sverige är vi fruktansvärt rädda för att hästen ska fatta på dubbla spår ( men vi måste ändå lära om den vid byten). På tal om byten, ja har verkligen kämpat att få min häst att byta men han har envist hållit fast i sin galopp men nu när ja har kommit hem; efter två veckor byter han från bägge håll (att ja nu helt plötsligt inte kan galoppera en långsida eller påverka min häst alls i galopp utan att han försöker byta, får ja väl ta).
Min ridning har blivit lättare ( inte så mkt hjälper på en gång och be hästen i stället för att kräva). Ja som ni förstår fick ja min nytändning och livet är härligt!!!!
Nu har hela familjen förutom ja legat i förkylning. Måste bero på er (ni kommer med era baskilusker o virus i lagoma doser, tack för det!)
Nej, hej svejs !!!
Vi hörs snart när vintern knackar på dörren ordentligt.........