Nina & Nina t�nker h�gt

städvarning och vetlanda turer

När man nu är ledig så här på en fredag kan man ju lika gärna passa på att blogga lite inte sant? Det har varit en händelserik vecka. I Tisdags var Ann Britt och provred Nikita och kom fram till att det är precis den häst som hon söker. Thorleifur och Tone var över och red på sina fina islandshästar och kontrollerade Max hov (ni vet den som han nog nästan tappat). Tack och lov är Max helt återställd igen och han var som omväxling riktigt pigg när han kom in i ridhuset efter vilan. Maretto åker ju som sagt på tisdag och Nikita besiktigas på onsdag. Det var med viss frustration min kära kollega frågade mig vad jag hade tänkt att använda för hästar på lektion, såvida jag inte ville ha eleverna på min egen rygg men som ni vet är ju inte den så tillförlitlig (ryggen alltså) med andra ord dags att shoppa loss. Onsdag morgon bar det av till Vetlanda ridskola som ska lägga ner sin verksamhet. Givetvis tog jag med mig min vän och kollega tänkte jag skulle ha henne som testpilot för att se att hästarna var snälla... Så blev det inte riktigt, vem tror ni fickl sitta upp på de största hästarna?! Jo, givetvis den som är längst och definitivt tyngst, jag. Så medan Persson skumpade omkring på de minsta och sötaste ponnierna fick jag snällt fråga om det fanns en pall när jag skulle hoppa (läs kravla) upp på objekt ett, Long John. Denna lilla, nätta sötnos på 1.75 tittade på mig och kärlek uppstod. Nej, nu ljög jag nog lite. Johnny är inte den vackra irländaren jag sett framför mig i bilen på väg ner, men tro mig han har charm! Ni får själva se när han kommer. Nina blev hopplöst förälskad i en new forest och höll någon slags övertalningskampanj under de 40 milen på vägen hem vi får se om han oxå kommer med. Kommer med gör iallafall Fobia, ett tioårigt sto från polen. Hon kan inte så mycket än men kommer snabbt att passa in i verksamheten gemensamt för alla hästarna är att de är snälla! Så efter en hel dags flaxande fram och tillbaka i alla delar av vetlanda (tro mitt ord det är ett stort område) så styrde vi kosan norrut igen med lite nya stjärnor att planera för. Vi hade ju gott om tid att diskutera och det gick ju inte snabbare av att jag körde fle i första rondellen i jönköping, för att sedan köra ett antal varv i rondellen i skövde vilt prutandes på en ponny. Jag svängde inte ur den förän stackars bilsjuka Nina desperat skrek att vi fastnat i vinkelvolten (de som sett galenskaparna vet hur illa det är). Så efter drygt fem timmars hemresa stod vi åter på Ninas gårdplan hemma i Nysäter. Torsdagen gick åt till att leka med barnen och ha träning i Nuntorp vilket alltid är trevligt. idag har jag haft mobilen avtängd och gjort så lite jag kunnat annat än att umgås med barnen (barnens far tog bilen och åkte en liten tur till boden i torsdags morse). Imorgonbitti bär det av till Melerud igen för lektioner hela långa dagen kanske kan muta Anki att ta min rygg igen, tro det eller ej, jag städade undan i huset i morse när jag vaknade. Det var som jag trodde, det är skadligt att städa! Ryggen gick åt fanders igen så nu påminner jag åter om en omkringvandrande ostbåge.... Ett varningens ord på vägen till er alla. Passa er för städning....
Mvh Nina K

klubbdressyr och tävlingsnerver

Hej på er allihopa! Min chef, allas våran Nina k, har varit på mig att det är dax för mig att hoppa på den ungdomliga trenden;att blogga! Jag slutade att skriva dagbok för ca 20 år sen men jag ska göra ett allvarligt försök. I helgen var det klubbtävling in dressyr och jag (som den dressyrtant jag är) får den stora äran att vara domare. Nu är det ju så att som domare får man räkna med att bara vara omtyck av vinnaren. Resten avsyr mig som pesten och kan absolut inte förstå att de fick så "dåliga" poäng. Tyvärr är det en bedömnings sport och ibland önskar jag att jag fick sätta söthetspoäng eller bedriftspoäng men det får jag inte. Jag vet verkligen hur det känns att vara så nervös så att jag nästan kräks innan jag ska in på banan eller bli arg på hästen. För den minst nio mässiga volten jag gjorde igår på träning( när ingen såg ) känns mer som att försöka dra runt en ovillig åsna på ngt som liknar en volt inne på tävlingsbanan. Nina såg min debut på lambert i Åmål, ha,ha vilken katastrof!! Det började med att vädret inte var riktigt det idealiska för att tävla utomhus, regn och åska. När jag väl hade ridit fram lite i ridhuset för att slippa bli så blöt så var det dax att rida lite ute brevid paddocken. Då kommer Ann-magret fram och säger att han inte ser helt ren ut på vä. bak( han såg alltså lite halt ut). Men som tur var fanns det en veterinär där (en pappa till en av mina konkurrenter). Han tyckte inte att det var ngt eftersom han inte var regelbundet oren så han gav klartecken till start. Så var det äntligen dax att gå in på banan och helt plötsligt kändes min (vanligt lösgjorda) häst som en stel pinne och framåtbjudning hade han aldrig hört talas om. Jag skumpade omkring i sadeln som om jag aldrig hade suttit till häst och till min fasa närmade sig MELLANTRAVEN.......... Ni som vet att om man skunpar i vanlig trav så blir det hundra gånger värre när man ökar tempot speciellt om den så vanligt lydiga hästen inte förstår skänkelns betydelse. Precis som jag trodde blev det ett mindre helvete. Jag for upp o ner i sadeln, tappade ena stigbygeln och fick väl inte en ökning alls. I mitt huvud börade jag tänka på vad folk som tittade på egentligen tyckte om min prestation och då menar jag inte i positiv bemärkelse. När väl skritten kom var jag helt slut av allt drivande så hur det skulle bli i galoppen ville jag inte tänka på. Jag kände mig verkligen som ridskoleeleven som försöker banka runt ridskolans lataste häst. När jag äntligen fick göra halt så var jag så trött så jag nästan höll på att glömma att hälsa. Efter ritten kom Nina och frågade vad jag hade hållit på med inne på banan för hon hade aldrig sett mig sitta så illa till häst. Ja, ja domaren måste ha varit blind för vi blev faktiskt placerade. Så tillbaka till klubbtävlingen; alla var duktiga men vi har alla olika förutsättningar och det enda är att träna mer. Det finns tyvärr inga genvägar och glöm inte att älska din häst/ponny. Kom ihåg det var du som valde din häst inte tvärt om. I morgon ska jag och nina titta på nya arbetskamrater, va kul..... Hej svejs!!

Nina & Nina t�nker h�gt

Nya bekantskaper och två farväl

En hel helg hemma. Ja, jag medger att det kändes lite konstigt. Min man tyckte det var trevligt tills han började få skäll när han tog en för snäv sväng över kombinationen (barnens leksaker uppstaplade) så att han rev på vägen ut till köket. Det kan sätta sina spår det här yrket. Annars fick jag faktiskt en del vettiga saker gjort, tvätt berget minskade på höjden och kan numer titulera sig som hög, även om jag inte kommit ner till korgen än, men ialla fall... Blomkorgarna är nu fyllda med diverse mångfärgade växter som jag ska försöka hålla liv i, svärmor brukar ställa upp som blomster vakt vid mina resor. Jag hann också med en liten tur till Kristinehamn för att träna Madelene. Hon skulle få en riktig genomkörare på alla ponnyer. Först ut var Corre, döm om vår förvåning och bestörtning när hon visar sig vara riktigt halt (de som nu tycker att jag kan vara hysterisk har inte träffat Maddes mamma). Genast började det spekuleras i brutna hovar osv... Resten av hästarna gick kanon så det verkar bra inför kommande tävlingar. Åter till Corre, på lördagen kallades hovslagaren Per ut för att titta efter om det kunde vara en hovböld (ja jag föreslog det efter viss lärdom förr förra veckan) men se, på Lördagen fanns det ingen hälta och så på söndagen var hon super halt igen. Nej resonerade jag och Annika när hon ringde, lika bra att åka till Skara med en gång! Måndag morgon lastas så den halta ponnyn på och det bär iväg. Väl framme är inte hästen speciellt halt alls, känner ni igen det här? Annika övertalar vetrinären att det är bäst att kolla upp hoven och se, där var den, hovbölden alltså!
För övrigt har jag njutit av våren som ju verkar närma sig med stormsteg. Våren, vårstädning, känns det igen? Jag har vårstädat lite i stallet. Då menar jag inte att jag har sopat stallgången utan något som känns mycket tristare. Maretto och Nikita är sålda. Precis som jag sa känns det trist, vi är många som kommer att sakna dem, men, i det här jobbet gäller det att tänka på hästarnas bästa. Maretto är uppväxt på en ridskola mer eller mindre. Han förtjänar att få göra något annat, på tisdag åker han till sin nya familj i Grums. Där kommer han att få det jättebra! Nikita ska (efter en okej besiktning vill säga) flytta till Allingsås. Där ska hon få vara drottning hos Annbritt som ska rida ut på långa turer och njuta av livet. Det ska bli roligt att få höra om hur Nikita får sin livsgnista tillbaka! Imorgon onsdag åker jag och Nina P till vetlanda där vi ska titta på en storhäst och ett par ponnyer. Nya kamrater att hälsa välkomna kanske...
Så håll tummarna så ska jag hålla er uppdaterade om hur det går.
Tills dess får ni ha det så bra.
Mvh Nina K

Neongula spön och snålblåst

Tisdagen den 18/4 – 06 Neongula spön och snålblåst

En sak som jag inte förstår med er som bor här i Mellerud är hur det kommer sig att ni inte blåst bort! Hemma blåser det sällan, och om det nu skulle till och vina runt knuten så är det ändå ingen imponerande vind men det är lagom när man ska torka tvätten. Det skulle ju inte göra något om det kunde vara lite vindstilla här ibland. Har alla haft en bra påsk? Det hoppas jag, själv spenderade jag lördagen här på ridklubben och hade lektioner. Alla hästar och barn skötte sig även om det var en hel del frånvaro, skulle tro att en del avnjöt skandinavium tävlingarna på plats i göteborg andra letade nog efter den bortsprungna påskharen. Efter avklarad arbetsdag prövade jag något nytt under Söndag och måndag, jag var hel LEDIG! Det var ganska skönt att göra mest ingenting under två dagar, det vill säga att tvätthögen inte krymte utan ökade i omfång (att kalla den hög är nog en underdrift, berg passar bättre) barnen lekte och busade ute i det härliga vädret och i söndagskväll umgicks jag med en av mina bästa vänner som faktiskt inte är speciellt intresserad av hästar! Efter att ha varit ledig är det ganska skönt att vara tillbaka på jobbet.ö Idag har jag börjat dagen på ett härligt sätt. Jag har ridit ut Nikita vi tog en liten sväng imorse hon och jag och funderade på livet. Jag tror att hon tyckte det var skönt att slippa se ridhusväggar en stund då hon spetsade sina öron och glatt galopperade utmed vägen. Även jag tyckte det var skönt att smita ifrån ridhuset ett tag. För er som inte vet det så är Nikita till salu det är ju även Maretto. Jag vet att det är många som blir ledsna över det, men om inte våra hästar trivs med sitt jobb så är det ju inte trevligt att rida dem, heller hur. Sen är det ju också så att en del hästar måste få göra något annat i sitt liv än att gå på ridskola så de som varit här under en längre tid anser jag och mina kolleger förtjänar att flytta även om de fungerar i den dagliga verksamheten. Malin Sterner var gullig och köpte med en del saker från göteborg till oss här som vi behöver, bla, nya schabrak och neongula ridspön. Jag lovar de är riktigt läskiga, men det lär inte vara någon som tar dem. De här känner vi igen! Nya putssaker och annat smått och gott fick vi också hem. Nej, nu är det väl bäst att återgå till jobbet igen. Jag är ju bara här tisdag och onsdag denna vecka och tro det eller ej, jag ska inte iväg någonstans den här helgen heller! Men, för att jag inte ska bli helt förslappad ska jag ha träning i säffle och christinehamn torsdag och fredag.

Tills nästa gång
Ha det bra Nina K

Påskharar & Hovbölder

Påskharar och hovbölder onsdag den 12/4

Har ni sett några mystiska flygande häxor i luften än? Själv missar jag blåkulla i år jag ska ju jobba i helgen. Skandinavium drar igång imorgon det missar jag också, men åandra sidan har jag ju missat det de senaste 26 åren, ja det är sant jag har aldrig varit där! I år håller jag mina tummar extra hårt för Antonia (loppan) Lönberg som ska rida i juniorernas klasser. Nog om allt som jag missar och över till det jag har gjort. Helgen spenderades i småländska Ljungby på tävling, en bra helg med många duktiga tjejer men ack så kallt (vart i hela friden är våren). Tillbaka i värmland pysslade jag om mina två små stjärnor (Carl och Elvira) under dagen på kvällen var jag med på styrelsmöte i mellerud. Tisdagen började med att de alltid så trogna väckarklockorna (läs barnen) försov oss...

Full gas till dagis fortsatt full fart till Mellerud sen började dagen med märke ett läger. De duktiga barnen både galopperade och hoppade blivande stjärnor kan man tro.

Kvällens lektioner bestod sedan av dressyr, de som nu känner mig och vet att jag är fullkomligt hopp galen skulle kunna tro att detta inte roar mig, men då har de fel! Finns det någon gång som man kan vara riktigt jobbig och få se eleverna stöna och stånka så är det då. I varje ridlärare bor det som de flesta av er säkert anar en stor sadist. 18:30 gruppen blev så trötta att de bad att få gå med hästarna när det var drygt tio minuter kvar, men vad bra de red innan! Så alla som vill ha ett riktigt tränigspass och tycker att friskis och svettis verkar trist pröva melleruds ridklubb...

Sista gruppen hade sedan teori, Wille fick vara övningsobjekt i tömkörning. Han blev riktigt glad när tömmarna plockades fram och ställde snällt upp på allt vi bad honom om.

Under den lektionen var det också dags att titta på Max som varit halt, mycket dyster konstaterade jag att nu var det nog kört han kunde knappt gå, så i vild panik ringde jag upp Thorleifur på Kolungen (klockan har nu blivit 20.30 och telefontiden är slut sedan länge) jag säger som det är att jag är riktigt orolig och vi MÅSTE få en tid (ja jag bad om ursäkt för den sena telefonsamtalet)

Snabbt och lätt fick vi en akut tid klockan 11 idag onsdag. Åter igen full rulle ner (tur att dagispersonalen är härdad) slänga in Max i transporten och iväg. När vi lastar ur jag och Linda (praktikant) börjar jag anar ugglor i mossen, inte ser han så halt ut inte, vilket han inte var veckan innan när vi var där heller fast att jag sett honom jätte halt dagen innan. Stackars veterinären kliar sig i huvudet när vår pålle bara uppvisar en lätt hälta som inte heller försämras vid böjprov, jag har vid det här laget bedyrat säkert tio gånger att han var JÄTTE halt igår. Jag misstänker att Tone och Thorleifur tror att jag är prillig och lider av hypokondri som jag sedemera överför till hästarna.

Vi beslutar att det är bäst att röntka så det är bara att dra av skon, det är då det uppdagas efter lite grävande det är en hovböld efter ett rejält spik tramp. Glad påsk på mig med andra ord det är ingen fara med Max alls när allt kommer omkring håller han inte på att tappa hoven (min idé).

Så nu är ordningen återställd, på måndag är det städdag på klubben alla som kan är välkomna att hjälpa till.

Ha nu en riktigt bra påsk på er se till att äta godis och se upp så ni inte tar fel på harar och kaniner (eller var det benbrott och hovbölder?!)

Påskkramar Nina K

Mera blogg åt folket

Tisdag den 4/4 -06

Nu var det länge sedan sist. Jag har hunnit med en hel del sen jag skrev förra gången. För två helger sedan var jag i Sövde med ett par ryttare som red Baltic Cup, Madelene som rider Saffran eller Sceling Siofra som hon egentligen heter blev bästa svensk i kategori C så det var med förnyad energi jag anlände till Mellerud förra tisdagen, något som skulle visa sig vara välbehövligt. Morgonen började med att dragkedjan i mina ridstövlar sa upp sig, inte mycket annat att göra än att skicka dem med Laila så att de fick ta hand om dem på Kungs.Under tredje lektionen brast dragkedjan i min varma vinter jacka och som en extra bonus kom Max in på lektionen och var jättehalt. Så, det var bara att ringa Kolungen som ryckte ut och kollade på honom. Inget allvarligt men en vrickning i kotan tar lite tid. Vi ängnade oss även åt att tömma stallet på vatten hela kvällen med den nya pumpen (tack Gunnel) annars hade vi kunnat kombinera ridning med simlektioner. Onsdagen förflöt ganska lungt förutom att vi spelade hårdrock som vår praktikant Linus hade med sig allt för att dämpa ljudet av snön som (äntligen) rasade av taket. Detta orsakade ett skutt från Nordpan vars ryttare fick närkontakt med sågspånet, dock ingen fara, resten gick bra. I Torsdags var jag i Nuntorp och hade träning det är alltid trevligt. Fredagen ängnades åt de snoriga och febriga barnen innan det på lördag morgon bar av till mellerud igen. Lördagen var en trevlig dag då alla lektionerna fungerade som de skulle, jag undrar om de som red är trötta på Sebastians nya skiva som jag glatt poppade hela dagen. På eftermiddagen hade jag två hopplektioner där alla var duktiga trevligt var det också att få ständiga rapporter från våra ungdomar som tävlade i Nuntorp med flertalet goda resultat. Direkt från mellerud bar det sedan av till Strömsholm där mina elever var och tävlade de slutade två i elit omgången nu är det bara gotland kvar den sista omgången håll tummarna så kanske det blir final för Djursholms tjejerna.

Idag har jag mest gått omkring och gnällt över min rygg som har lämnat in en avskedansökan från verkligheten.Snälla Anki var här och klämde på den men den vill iallafall inte vara med mig, eller snarare jag önskar att den inte var. Ikväll är det två hopplektioner det är alltid upplyftande jag får väl sätta mig på en stol...

Till helgen bär det av till Småländska Ljungby för nationell ponnytävling sen är det faktiskt tävlingledigt i tre helger! Nu hoppas jag bara att våren anländer med stormsteg, tänk när vi kan vara ute i paddocken igen....

Iväntan på våren får ni ha det bra Nina Karlsson