Det fungerade i år igen!

Nu är det över. Jag vet inte om jag ska säga äntligen, men det är alltid viss ångest förknippad med lucia firande. Årets show som gick av stapeln i fredags gick tack vare allas strålande insatser, lysande. Jag, Nina P och Mia tyckte nog att vi hade full koll när vi träffades i onsdags för att gå igenom allt men den känslan försvann under fredagen. För min och Ninas del började dagen med att vi lämnade av våra små troll på dagis. Jag var i tid men Nina var (givetvis, jag borde inte vara förvånad) lite sen. Sen kan jag väl medge att det inte var så smart att boka en tid på kolungen för att kolla upp Sam, just den här dagen, men nu hade jag det vilket resulterade att vi var tvungna att ta oss ner till Mellerud på en knapp timme. Normalt tar det cirka en timma och tjugo minuter att köra. Nu är det ju dock så att det sitter fartkameror hela vägen från Åmål och tills dess att man svänger in till klubben, så skulle vi nu spara tid så var det efter Vickersrudsvägen. För er som inte åkt där kan jag tala om att den svänger mer än Lisebergs bergochdal bana. När vi anlände till Åmål mådde Nina och den stackars shäfern så illa att de antagit en ny ansiktsfärg (och då vill jag bara säga att min merca inte är något fart åk). Väl på ridklubben skulle så Sam lastas, vilket brukar kunna ta sin lilla tid. Han verkade dock förstå att här var det inte tal om att ha tid med några extravaganser, utan han gick snällt på transporten och uppförde sig sedan som ett ljus både hos veterinären och när vi körde hem. Under den här tiden har både jag och Nina börjat att arbeta upp en lätt panik med allt som var tvungen att bli klart. Hästar skulle bada, manegen pyntas klart, det skulle harvas och ljudet i bandspelaren hade dagen till ära bestämt sig för att lägga av. De tre sistnämnda problemen fick vi dock hjälp med av Göran som var en kung på allt som körde ihop sig för oss. Snabbt och lätt såg han till att allt blev klart och fungerade som det skulle. Nina och jag ägnade oss att hämta folk, hästar, pizza och annat som skulle vara på plats och Mia var stallchef, som med hjälp av ett gäng med fantastiska människor såg till att det mesta flöt på. Så, när så showen drog igång några minuter efter sex så fungerade det mesta enligt planen. Jag hoppas att alla som var här hittade något i innehållet som de tyckte om, jag vill passa på att tacka alla besökare och alla som hjälpte till.
När klockan var var niop och vi satte oss i bilen för att åka hem, var det med lite sorg i hjärtat att det nu var slut (och givetvis förstod vi inte varför vi haft sådan ångest).
Väl hemma slog jag mig ner i soffan och gjorde absolut minsta möjliga, jag var lite snopen när jag vaknade ett par timmar senare forfarande iförd mina vita ridbyxor.
Sedan gjorde jag inte så mycket mer under helgen, min förkylning som så passande återkom i Torsdags har suttit i, idag är första dagen som inte jag känner mig helt kaputt.
Nu börjar det så smått dra ihop sig mot julen. Imorgon ska jag handla julklappar har jag tänkt men på julafton ska jag ner hit en sväng och jobba ett par timmar, jag ska passa på att ge alla hästarna en jul puss på mulen.
Jag lovar att återkomma på bloggen innan nyår, då är det väl dags att summera året som vanligt och kanske att jag avslöjar årets nyårslöfte (som jag brukar bryta efter ett par timmar men skam den som ger sig)
Kram på er alla Nina K