Det fungerade i år igen!

Nu är det över. Jag vet inte om jag ska säga äntligen, men det är alltid viss ångest förknippad med lucia firande. Årets show som gick av stapeln i fredags gick tack vare allas strålande insatser, lysande. Jag, Nina P och Mia tyckte nog att vi hade full koll när vi träffades i onsdags för att gå igenom allt men den känslan försvann under fredagen. För min och Ninas del började dagen med att vi lämnade av våra små troll på dagis. Jag var i tid men Nina var (givetvis, jag borde inte vara förvånad) lite sen. Sen kan jag väl medge att det inte var så smart att boka en tid på kolungen för att kolla upp Sam, just den här dagen, men nu hade jag det vilket resulterade att vi var tvungna att ta oss ner till Mellerud på en knapp timme. Normalt tar det cirka en timma och tjugo minuter att köra. Nu är det ju dock så att det sitter fartkameror hela vägen från Åmål och tills dess att man svänger in till klubben, så skulle vi nu spara tid så var det efter Vickersrudsvägen. För er som inte åkt där kan jag tala om att den svänger mer än Lisebergs bergochdal bana. När vi anlände till Åmål mådde Nina och den stackars shäfern så illa att de antagit en ny ansiktsfärg (och då vill jag bara säga att min merca inte är något fart åk). Väl på ridklubben skulle så Sam lastas, vilket brukar kunna ta sin lilla tid. Han verkade dock förstå att här var det inte tal om att ha tid med några extravaganser, utan han gick snällt på transporten och uppförde sig sedan som ett ljus både hos veterinären och när vi körde hem. Under den här tiden har både jag och Nina börjat att arbeta upp en lätt panik med allt som var tvungen att bli klart. Hästar skulle bada, manegen pyntas klart, det skulle harvas och ljudet i bandspelaren hade dagen till ära bestämt sig för att lägga av. De tre sistnämnda problemen fick vi dock hjälp med av Göran som var en kung på allt som körde ihop sig för oss. Snabbt och lätt såg han till att allt blev klart och fungerade som det skulle. Nina och jag ägnade oss att hämta folk, hästar, pizza och annat som skulle vara på plats och Mia var stallchef, som med hjälp av ett gäng med fantastiska människor såg till att det mesta flöt på. Så, när så showen drog igång några minuter efter sex så fungerade det mesta enligt planen. Jag hoppas att alla som var här hittade något i innehållet som de tyckte om, jag vill passa på att tacka alla besökare och alla som hjälpte till.
När klockan var var niop och vi satte oss i bilen för att åka hem, var det med lite sorg i hjärtat att det nu var slut (och givetvis förstod vi inte varför vi haft sådan ångest).
Väl hemma slog jag mig ner i soffan och gjorde absolut minsta möjliga, jag var lite snopen när jag vaknade ett par timmar senare forfarande iförd mina vita ridbyxor.
Sedan gjorde jag inte så mycket mer under helgen, min förkylning som så passande återkom i Torsdags har suttit i, idag är första dagen som inte jag känner mig helt kaputt.
Nu börjar det så smått dra ihop sig mot julen. Imorgon ska jag handla julklappar har jag tänkt men på julafton ska jag ner hit en sväng och jobba ett par timmar, jag ska passa på att ge alla hästarna en jul puss på mulen.
Jag lovar att återkomma på bloggen innan nyår, då är det väl dags att summera året som vanligt och kanske att jag avslöjar årets nyårslöfte (som jag brukar bryta efter ett par timmar men skam den som ger sig)
Kram på er alla Nina K

Natten går tunga fjät

Åter vid skrivbordet efter ett antal intensiva dagar eller veckor känns det mer som. För tillfället är det mest planering inför lucia showen på fredag som äger plats i huvudet men jag lovade ju sist att ni skulle få en liten rapport ifrån globen resan.
Och tro mig det blir en liten rapport för det är inte allt som går att skriva ner.
Resan startade för min del ifrån värmlandsnysäter en mycket tidig fredagsmorgon. Jag blev naturligtvis sen hem ifrån nuntorp torsdagskvällen (man måste ju passa på att prata med alla roliga människor). Och ni ska inte tro at jag varit tillräckligt välplanerad för att ha packningen klar när vi skulle åka, nej då jag kom i säng klockan tolv och steg sedan upp klockan fyra. Efter att ha gjort det viktigaste på hela morgonen (kokat kaffe) så steg jag in i dushen för att försöka vakna till liv. Så anlände då Malin, Nina och Mia och det var dags att sätta sig i min bil för att åka (efter att jag rensat ur tre soppåsar med gamla kaffemuggar och andra saker som tagit sig en ny skepnad). När vi väl kom iväg var allt lugnt till den stora hungersnöden (ledd av MIA) drabbade samtliga resenärer. Vi började med att stanna vid mc donalds i karlskoga men se där var det inte öppet så det var bara att åka vidare. Som tur är spenderar jag ju en del tid med att resa så man har lärt sig vart det går att handla shysst fika. Strax innan örebro stannade vi därför på en mack där det finns återigen det viktigaste, väldigt gott kaffe. Sen fanns det ju de som åt korv (klockan är nu 20 minuter över sju på morgonen). Vidare mot stockholm, vi kom inte så många mil innan jag var TVUNGEN att ha en kaffe latte så i eskilstuna var det nödvändigt med ytterligare ett stopp. Efter det kom vi sedan fram till globen utan några större missöden. Väl där så avnjöt vi dagen, såg massa fina hästar och åt en väldigt lång lunch, då menar jag inte att vi åt länge utan snarare att det tog en timma att få maten (som tur var för oss alla var inte Mias mat sen....) När vi så sett klart så var det dags att åka till vårat boende för natten. Vi skulle bo på ett vandrarhem som var en gammal båt. Det som har lite vana av båtar och hyttstorlekar skulle förmodligen ha kunnat berättat för oss innan vad vi hade att vänta oss i utrymme. Nu hade emellertid ingen gjort det,vilket orsakade dagen första skrattattack! Vi fyra skulle sova i en hytt som var i storlek med Willes box. Jag vill också nämna att det var minst trettio grader varmt på båten (hallå jag trodde det var på modet att spara el). Nu vill jag oxå nämna att jag hade förvarnat alla att jag var superförkyld samt hade en plan att dricka vin vilket i sin tur orsakar att jag snarkar som ett mindre (vissa hävdar större) godståg! Vi gick ut på kvällen och till de andras stora lycka var jag ute ett par timmar längre än dem för när jag kom tillbaka var det ingen av de andra som sov något mer. Mia (den hungriga) gav upp samtliga sovförsök och gick och ställde sig i dushen som var en hytt längre bort, hon påstår att snarkningarna hördes dit (jag tror detta är förtal!). Hur som helst det var en allt som allt mycket rolig resa.
Nu har det börjat dra sig mot slutet av terminen och det är mest lek och bus på ridshemat samt som jag sa en hel del planering inför lucia på fredag som jag hoppas alla som kan kommer på. Stallet blev jättefint pyntat i fredags och jag passar på att tacka alla som var här och hjälpte till. Lucia i år blev Sanna nu hoppas jag att det kommer massor av små tomtar och hjlper till att sjunga.
Nu ska jag springa ut i manegen det får bli en kortis Blogg idag. Nästa gång är det väl dags att sammanfatta lucia och klubbmästerskapet. Tills dess ha det!
Nina K