Zanzlöst mycket oflyt

Jag utlovade sist när jag bloggade att nu skulle det minsann vara slut gnällt på mig för rimligtvis måste min tillvara sluta att jäklas med mig, trodde jag... Det hela startade ganska bra med att jag åkte till Västerås på inomhus SM för ponny. Ingen anledningen att klaga på den helgen, ett brons i kategori B är inte fy skam men där tar det roliga slut. På lördag ringer Per och säger att Elvira har feber och inte alls mår bra. Riktigt vad jag skulle göra ifrån Västerås vet jag inte men vi kom iallafall fram till att det nog bara var en förkylning inget konstigt. På Måndag gick vi till läkaren för att få ett intyg på att hon var dålig då jag ju skulle flugit till bryssel för att titta på ponnier, flybolaget ville veta att vi inte skojade med dem då Li som beställt resan inte hade något avbokningsskydd. Sagt och gjort vi fick intyget och läkaren tittade på Elvira som vid det här laget även hade en riktigt vidrig ögoninflammation varet bara rann, men nej då det är ingen fara ge henne alvedon ska du se. På Onsdagen hade det inte skett någon förbättring och nu hade hon haft 40 graders feber i fem dagar så vi åkte åter till doktorn den här gången fick vi en ny. Blodprovet visade en mycket hög sänka (89 normalt ska det vara under 10) nu fick vi med oss penecillin och snart skulle jag få se att hon blev bättre. Borås och änglahoppet fick jag snabbt ställa in för att vara hemma (huvudsaken är ju alltid att ens barn mår bra). Ingen förbättring skedde under helgen och på måndagen fick jag en telefontid(!) med en doktor (någon måste ha berättat att jag alltid åker till vetrinären med friska hästar och att jag var lika prillig med barnet). Hur som helst nu fick vi hostmedecin utskrivet... Så kom tisdagen. Vid det här laget är jag fylld av en blandning av oro för Elvira, Carl klagade på öronont och en känsla av att klättra på väggarna infinner sig, betänk att jag nu varit ifrån jobbet ganska länge och det är inte vanligt. Jag lyckas tjata mig till en läkar tid hos samma läkare som skrev ut penicilinet. Ett nytt blodprov tas och det visar sig att sänkan är lika hög, samt att lilla Carl vandal har fått öroninflammation och för säkerhetsskull gör de ett halsprov på mig som visar på streptokocker, Carl får kåvepenin och Elvira och jag får remiss till säffle för att röntka lungorna (hennes alltså) Mycket riktigt visar det sig att hon har en dubbelsidig lunginflammation och ett nytt antibiotika skrivs ut, nu ska hon bli bra! Onsdagen kommer och jag åker ner till jobbet för att kolla över lite saker inför klubbtävlingen och lite annat smått och gott som lagts på hög. Under dagen ringer Per och säger att febern åter har gått upp (hon har på dessa 12 dagar inte varit under 38 grader) Sagt och gjort stackars Nina P får snällt ta mina lektioner under kvällen och jag ringer åter till läkaren som säger att nu finns det bara ett alternativ kvar och det är att åka akut till Karlstads lasarett. Väl där konstateras det att hon måste läggas in och få dropp och antibiotika direkt i blodet så där spenderade jag och elvira våra dagar förra veckan. Nu har de äntligen hittat vilken bakterie det var (naturligtvis ingen vanlig) och hon är feberfri och mår bra igen ( kan inte säga vilken lättnad det är). Och ni vet den där bilen som jag har, den har fortfarande inte blivit åtgärdad, suck, men nu ska det ske nästa vecka ska den vara körbar igen, Jag har kört omkring i lånad bil ett bra tag nu och skäms inte så lite men som sagt när barnen blir sjuka bleknar allt annat bort i min värld det tror jag alla föräldrar kan skriva under på. Så nu mina vänner hoppas jag verkligen att det vänder. Nu ska bilen fixas, hästarna på jobbet underhållas och det vete i katten om jag inte ska börja banta oxå! Nu är det dessutom dags att börja öva inför lucia här ska det bli show! Tralalala, alla som vill gå med i tåget börja sjunga upp, pynta stallet för snart kommer tomten. Ja det är helt klart så att nu ska det bli ordning i livet igen, eller...
Tills nästa gång kram Nina K