KAOS i jaktider

Modig är den som under veckan funderat på att plocka svamp hemma i våra skogar. Förra veckan anlände det totalt tio stycken jaktgäster hem till oss. De kom från olika hörn, fyra från Danmark och övriga i från de mörka skogarna uppe i norra sverige närmare bestämt, Piteå och Boden. Vår granne som har en häst som hon brukar rida på lugna skogsritter undrade lite försynt varför vår parkering förvandlats till första klassens campingplats (vi har ju till och med en pool att bada omkring i måste bli trestjärningt minst) jag talade om för henne att det var premiär på bockjakten och att hon kaske skulle vara lite försiktig då hon var ute och red så de inte tog fel (låt mig säga att hon inte riktigt uppfattade detta som det skämt det var menat). Att ha gäster är i ochförsig alltid trevligt men när man som jag damp ner ifrån en hel helgs tävlingar och finner att huset i vanlig ordning ser ut som en bomb har slagit ner är det mindre kul, jag var tvungen att städa! Enda problemet med dessa ständiga snabb rensningar är att det inte alltid håller om folk öppnar fel skåp för att leta rätt på något. Rätt som det är hör jag i från köket en duns och senare det bekanta ljudet av porslin som lämnar en hög höjd för att sedan landa på hårt golv... Med en olycklig min kommer det ut en gäst och tillkännager att han bara letade efter en sås skål i ett av mina köksskåp där jag passande nog lyckats trycka in massa osorterad krimskrams som vanligtvis står och skräpar på en bänk. Förutom det så är det ju inte att tro att man ska få sitta på toaletten i lugn och ro med en tidning (enda sättet i vårt hus att få läsa utan barn i tidningen) när man totalt är 14 personer (vår familj inräknad) och har en toalett att tillgå då är det till att göra det man ska snabbt... Det var inte utan att jag i Måndags morse drog en lättnadens suck och njöt av det relativa lugnet som rådde hemma för tillfället är det dessutom rätt lugnt att plocka svamp utan att mötas av grönklädda stridslysta män i varje buske. Åter på jobbet för första dagen den här veckan. Jag inledde morgonen med att ha lektion på Kolungen, det var en härlig start på dagen då allt fungerade bra både husse och häst var i form. Även jag prövade för första gången att tölta (jag har inte ridit islandhäst förut) måste säga att det var en häftig upplevelse och att det sedan är en väldigt fin häst gör det ju inte sämre. Det är väl tur att jag kommer till Kolungen ibland utan någon häst som jag är övertygad har brutit minst alla fyra benen eller har tappat synen som sedan visar sig fullt frisk (det är inte utan att jag prövar Thorleifurs tålamod med jämna mellanrum). Resten av vecka kommer att gå med rekordfart skulle jag tro. Onsdag ska jag precis som vanligt var här på torsdag ska jag vara på Nuntorp för första gången i höst det ser jag fram emot, sedan drar jag direkt vidare till Sandviken på nationella tävlingar hela helgen och vet ni, efter det är det måndag och då ska jag sova.
kram på er alla Nina K

Bingolotto nästa!

Har ni hört att vi har filmstjärnor i stallet? Snyggare karl får man dessutom leta efter. Han har tjockt svallande hår, mörka ögon som man kan drunkna i och hans mule är underbar att trycka pussar på... Har ni en vag aning? För er som inte kan gissa så är det väl bäst att berätta att Jackson numer vill bli tilltalad "herr moviestar". Jag tror jag ska ta det från början. Ett reklamföretag i Vänersborg fick uppdraget att skapa reklamen inför bingo lottos nypremiär, Karin som arbetar är "ponny mamma" och tillsammans med sina kollegor hade hon en ide att använda sig av Jackson med en liten ryttare för att göra en film. Givetvis tyckte vi att det här var jätteroligt och stackars Jackson skurades och putsades för prov fotografering. Ett par veckor senare ringer Karin igen och säger att deras ide har fått okej så nu ska här bli filma av! Själv sitter jag vid det här tillfället med Per (min man) och har precis lovat att följa med upp till Boden och Haparanda på semester och skulle omöjligt hinna hem för att hjälpa till efter som vi bilade upp (135 mil i bil, fyfyfy). Men, nu finns det ju en mycket trevlig uppfinning som kallas flygplan som lyfter ifrån Luleå och efter en timma landar i Stockholm, mycket praktiskt! Jag tog helt enkelt med mig barnen på fredagen och flög hem (behöver jag säga att det var skönt att ha en ursäkt att slippa åka bil?). På Måndag morgon klockan nio träffade jag Anneli Bergqvist och Nathalie (som tillsammans med Jackson är huvudperson i filmen) och hämtade vår vita springare direkt från betet för att ha skönhetsvård. Jag skurade och skurade och... Ja ni kan nog tänka er själva, vit var han det vill jag lova. Sedan var det bara att vänta på att filmteamet skulle bli klara och att Rickard Olsson skulle anlända. Även de övriga som var med som statister skulle givetvis göras iordning och sminkas (haha jag tror vi ska införa sminkning innan varje lektion) Petra, Emelie, Josephine och Linda blev jättefina. Och jag då? Jo jag trodde faktiskt att jag enbart skulle vara här och hålla ordning på hästarna och det var sant, nästan. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle vara så nära att jag eventuellt skulle hamna i bild. Så när Karin, snäll som hon är frågade mig om jag var nervös svarade jag lugnt att nej det är jag inte. Vad bra sa Karin det är ju meningen att det ska se ut som när du håller en lektion precis som vanligt. Då trillade poletten ner, jag skulle vara närvarande vid kamerorna och eventuellt synas. Jag lunkade iväg till bilen och hämtade mina ridbyxor och stövlar som legat där under sommaren (nej jag har inte ridit) och börjar med att dra på mig byxorna som visar sig ha ett mycket tjusigt hål fram så att trosorna syntes vilket Karins kollega hade vänligheten att upplysa mig om. Med andra ord det var fram med säkerhetsnål som gällde... Problem två, när jag ska knäppa igen dragkedjan i mina stövlar så gick den sönder längst ner och stövlarna sprack... Ann Christine, som inte är den som är den rådde snabbt bot genom att hitta eltejp som vi snurrade längst ner på stövlarna... Åter till inspelningen, jag måste börja med att säga att alla ponnier var helt makalöst snälla aom inte reagerade på kamror och filmare som var överallt. Och ungdomarna var helt fantastiska som stod ut som satt till häst i ca 5 timmar på raken och en skärskild eloge till Nathalie Berqvist som var den som slet värst genom omtagning efter omtagning. Jag tror att för oss som var där har orden " jättebra vi tar det en gång till" etsat sig fast. Jag vill oxå säga att Rickard är en super trevlig kille och oerhört proffsig (han red faktiskt ett par varv på Charmas innan han åkte hem till allas förtjusning). Så efter en lång dag så avslutade vi runt klockan nio. Mina byxor, de höll ända tills jag satt upp på jackson några minuter och ni kan säkert själva lista ut vart jag fick en säkerhetsnål som kändes.. Håll utkik för snart börjar reklamen att sändas.

Åter till nuet. Ridskolan är igång hästarna har kommit åter och det mesta är som vanligt. Ricky som blev halt i slutet av förra terminen är nu bra igen han behövde bara ha lite antiinflammatoriskt (det där blev nog inte rätt stavat) medel det är skönt!
Jag tror inte det är så mycket nytt att berätta om just nu så tills vidare, simma lugnt...
Nina K

Semester

Jaha nu var det slut på semesten igen. Man tycker alltid att fyra veckor är lång tid och man planerar att hinna med så mycket som t.ex bygga färdigt vårat tornrum, måla om, fixa trädgården, rida min häst osv. Men på ngt sätt sitter ja nu här på ridskolan, semestern är slut och tornrummet har ja knappt varit inne i ännu mindre hunnit göra ngt, börjat att måla men är inte riktigt klara än, trädgården ser fortfarande lika ovårdad ut. Men min häst har ja i alla fall motionerat lite när inte värmen har tryckt på för mycket och ja har hunnit läsa ut några riktigt bra böcker (till min mans stora förtret eftersom han påstår att ja inte är kontaktbar om ja får en spännande bok i händerna). Ja har badat i princip varje dag och om ja tänker efter så har jag egentligen haft en riktigt skön semester och längtar tills lektionerna sätter igång på riktigt.
Jag måste bara få berätta om hur farligt det kan vara att bada i barnpooler. Eftersom vi inte åkte och hälsade på min svärmor i spanien i år (vi skulle spara pengarna till att bygga färdigt tornrummet och det vet vi ju alla hur de gick!) så åkte vi med barnen till sunne vattenland. Vi kunde inte ha valt en sämre dag. Regnmolnen hängde tunga på himlen och de blåste kallt men har familjen persson bestämt sig för att åka så åker vi...........
När vi kom in så såg det lovande ut. En jätte stor barnpool med roliga rutschkanor, vattenfontäner, fritt fall och mycket mera....
Förutom att man höll på att frysa ihjäl när man bytte om så var i alla fall vattnet varmt. Vi plaskade runt med barnen och försökte att hålla oss så mkt som möjligt under vatten än över. Har någon av er försökt det på 30-40 cm djup (ja kände mig som en strandad val)? Kalle och Vega (vårat x-tra barn på familjekortet och barnvakt) sprang för att leka lite på de stora rutschkanorna medan ja försökte värma två huttrande barn. Lunchen var faktiskt helt ok och prisvärd (de ä tur att ja kan dricka kaffe med tjärsmak).
Sedan var det dax att blöta ner sig lite igen. Fortfarande samma ångest att byta om eftersom solen lyste med sin frånvaro. Ja och leon (minstingen) klättrade upp i en lekställning i barnpoolen och så fanns det en liten rutschkana (ett kort rött rör med ingen sikt vid landning).
Leon åkte först och i stället för att klättra ner som varje förståndig vuxen hade gjort tänkte ja att snabbaste vägen måste ju vara att åka ner. Sagt o gjort ner kom ja i en hastighet som förvånade mig och allt hade varit bra om ja inte i landningen krockat med en ung grabb. Mitt ögonbryn mötte en hård skalle. Nu undrar ni först hur det gick för den stackars, stackars pojken (som inte hade vett nog att inte springa framför en rutschkana för det kan ju faktiskt åka ngn i den) så kan jag meddela att han klarade sig utmärkt. Men därimot sprack naturligtvis mitt ögonbryn så för att inte skrämma upp ngn (det blöder oftast väldigt mkt) gick ja upp tog min dotters handduk (den låg närmast, vilket hon inte alls hade ngn förståelse för eftersom jag den elaka mamman hade blodat ner hennes fina prinsesshandduk) pressade den mot såret och gick till sjukstugan. Där försökte jag få den mannen som var där att förstå att han minsann kunde teipa ihop såret eftersom ja redan var 35 år och gift och hade gjort mitt och ett lite större ärr skulle inte göra ngn skillnad. Till saken hör att jag fortfarande inte hade sett såret och hade alltså ingen aning om dess omfattning. Efter många om och men hade han till slut övertalat mig att en läkare måste nog se på det. Vårdcentralen nästa!! Väl där försökte jag övertala dem att det var nog bäst att limma ihop det ( ni börjar kanske förstå min ovilja mot nål och tråd). Till fakta hör att jag fortfarande inte själv hade sett det (senare fick jag se kort som naturligtvis min omtänksamme man hade tagit). Läkaren blev inte speciellt imponerad av mina argument utan bestämde att här skulle det sys. 5 hela styngn blev det och dessutom en stelkrampsspruta.
Så en varningens ord: passa er för barnpooler speciellt om ni är äldre än10år.
Det var lite av vad som har hänt under min semester och nästa vecka kommer hästarna. Det ska bli skojigt!!!!
Vi syns på MeRK.