Hej alla glada! Nu har jag precis hjälpt nina att lasta nikita (nej nu ljög ja faktiskt, emelie och jonna hjälpte nina och jag stod bara och tittade på), farväl trogne arbetskompis. Om nina hade tänkt sig att fortsätta i den här takten så har vi snart inga hästar kvar och då kan det ju bli riktigt spännande att hålla lektioner. Nejdå på fredag kväll kommer två eller tre nya stjärnor som jag hoppas kommer att trivas hos oss. Det är super att vi har en sån duktig hopptränare (allas våran ridskolechef) som flänger sverige runt på STORA tävlingar det är faktiskt så att man blir riktigt avundsjuk. I alla fall på att våran nina håller på att bli en rikskändis i hästkretsar. Jag är faktiskt inte speciellt avundsjuk på hennes långa bilresor, sova i hästlastbil eller att gå upp sådär okristligt tidigt på morgonen ( och dessutom vara pigg och alert) och så vet jag hur det är att ha en man + två små barn hemma. Jag lämnar dem ensamma högst ett dygn eftersom jag vet hur det kan se ut och min man är faktiskt "lite" mer självgående vad det gäller städning och diskning ( per är väldigt charmerande men det är verkligen som nina säger). Då står jag hellre i ridhuset och jobbar hennes lördag. Jag tycker ju att det är roligt att stå i ridhuset och skälla på folk och dessutom få betalt för det.
Nu försöker jag att få igång min lilla feta skäck än en gång. Jag har lovat att vara med div. 1 i dressyr för melleruds ridklubb men just nu skulle jag vara glad om han överhuvud taget kan gå på tygeln mer än tre steg åt gången och orkade galoppera mer än fyra språng innan han faller i sär. Så just nu ser Lätt A ut som en hägring långt borta i skyn..........
Det är ju inte lätt att få tid till att rida heller. Ni småbarns föräldrar vet nog vad jag menar! Min man går inte på det där om att jag bara ska vara borta en liten stund. Vi har varit tillsammans i snart 17 år och han vet att en liten stund betyder ca två-tre timmar. Så jag får vackert ta med mig de små duracellkaninerna (jag älskar dem ofantligt mycket, speciellt när de sover). Oftast har jag hjälp utav annie och vega ( döttrarna till de som äger stallet, jag älskar er) annars skulle det nog aldrig gå.