Farväl Maretto

Regn och hej då..

Nu är det så gjort, Maretto har lastats på och åkt till sitt nya hem i Grums. Han såg faktiskt riktigt nöjd ut när han fick på sig sin nya grimma med ett matchande grimskaft till. Så nu sitter jag på kontoret framför datorn med en lätt form av häst ångest! Det handlar inte om att jag tvivlar på att Maretto ska få det bra det är jag övertygad om annars hade han inte fått åka, men hur i hela friden ska vi hitta en lika bra ponny? Jag är nog fånig jag är övertygad om att de nya som kommer blir bra men ialla fall...
Idag ska jag hälsa Luns välkommen till oss. Luns äe en underbar härre som helt och hållet marscherade rakt in i mitt hjärta, jo det är sant jag är kär! Han har mörka vackra ögon och en kropp som man bara avgudar för att inte tala om det mörka hårsvallet! Nyfikna? Okej det är en nordsvensk valack som vi ska ha på prov fram till sommaren för att se om han trivs här hos oss. Gör han det ska vi köpa honom om hans matte Susanne överlever separationen vill säga. Den här veckan är det full fart igen på alla sätt, jag har ju haft det riktigt lungt ett par veckor. imorgon ska jag besiktiga Nikita så får vi se om hon får flytta nästa vecka till sitt nya hem och på torsdag ska jag åka till Nynäshamn för att sedan på fredag morgon ta färjan över till gotland där sista omgången av elitserien för ponny går. Ni får hålla tummarna för djursholmarna är ni snälla. Veckan där på är det så dags för att besiktiga Max, även han har blivit såld. Jag lovar jag ska inte sälja ut hela stallet även om det verkar så just nu. Efter besiktning är det så dags att skicka iväg ett gäng med hästar för att hämta upp de som är i vetlanda. Sen är det bara att bekanta sig med de nya. Under helgen som gått jobbade jag bara i lördags, alla lektioner gick bra och ingen åkte av, det är alltid skönt.

I söndags provade jag på att vara helledig och åt middag med goda vänner, en kompis ringde mig innan och sa - vad skönt ska du vara alldeles vanlig en kväll. Vanlig tänkte jag när vi lagt på, jag är ju ganska vanlig för det mesta. När jag sedan berättade detta för min bästa vän skrattade hon glatt och påminde mig om när jag skulle köpa mitt livs första långklänning för att gå på 30 års kalas. Bästa vännen fanns då med som moraliskt stöd när inköpet skulle göras (det var hennes man som fyllde 30 år). Det skulle visa sig att hon tagit på sig en stor uppgift. Klänningen hittades snabbt i butiken den har en härlig vinröd färg och var uppdelad i två det vill säga en lång kjol med en korsett liknande överdel.Men, jag hade ju fortfarande bilden av en klänning på näthinnan när jag ska ta på mig, jag hade inte förstått att det var en kjol underdel! Jag drar med andra ord på mig kjolen som om det vore en klänning och tittar mig förfärat i spegeln och tänker: gode tid 2500 tusen spänn och en så bedrövlig passform det ser ju ut som ett tält från Liedel... Jag ropar desperat på vännen som hör paniken i rösten och springer genast till undsättning. Vad tror ni hon gör, jo gapskrattar där jag står med olycklig min med en kjol knäppt ovanför brösten...
Det blev riktigt snyggt när kjolen knäpptes i midjan och överdelen sattes på. Men, tro inte att det var klart här. Löpsnaglar måste man tydligen oxå ha när man ska va snygg. Sagt och gjort de införskaffades på Åhlens och monterades på (av vännen naturligtvis) under festkvällen. Har ni inte prövat ska ni få ett tips, låt bli. En timme in på middagen hade jag fastnat i allt med de vidriga tingesterna och började nervöst att pilla på dem för att diskret försöka få dem att lossna, vilket lim tänker jag nästan gråtfärdig till jag hittade rätt bänd teknink, tjong så släppte den och flög iväg... Den landade i vinglaset till vännens svärfar... Diskret var kanske inte ordet som passade in just då.
Så numer när jag är vanlig går jag gör jag som stålmannen jag ställer mig i telefon kiosken och vips så är jag iklädd, jeans!

Nina K