DRESSYRTÄVLINGAR OCH SKRIVKRAMP
Hela helgen har jag till min mans förtvivlan (det är alltså han som måste ta hand om de två duracellkaninerna) varit på Hammarös nationella ponnytävlingar i dressyr.
Allting har sin början för ca två veckor sedan då värmlands grand old lady Clary Lundgren ringer till mig och tycker att två års räntande på dressyrdomarkurser som aspirant är nog och att nu är det dax. Nu tänkte jag i mitt stilla sinne, nu när jag har förlikat mig med tanken på att jag förmodligen alltid kommer att vara aspirant. Nu när jag till och med tycker att det är väldigt bekvämt att aldrig behöva ta riktigt ansvar för mina siffror eftersom jag bara är en okunnig domar wannabe. Ja då kan jag inte skylla på det mer!! Hastigt och lustigt bestämde clary att jag skulle spendera min helg i karlstad på hammarö för att sitta med de "riktiga" domarna och skriva mitt teoretiska domarprov.
Egentligen passade det mig som handen i handsken eftersom en av mina elever från åmål skulle debutera i nationell klass på lördagen. När jag anlände supertrött (ja har aldrig påstått att jag är direkt morgonpigg) till hammarö kl 8 på morgonen så möttes jag av sååååå fina ponnier. Första timmen gick jag mest omkring.Tittade beundrande på blanka hårremmar och duktiga små ryttare. Alexandra (min elev) väckte mig ur mina dagdrömmar där jag såg evelina (min femåriga dotter) rida omkring på värsta dressyrponnyn i en härlig ökad trav. I verkligheten är min dotter inte alls speciellt intresserad av hästar eller ridning dessutom trillar hon av om ponnyn bara ruskar på sig( det har faktiskt hänt).
Alexandra red sitt program med en felridning som vanligt (ja börjar tro att de är mig de är fel på eftersom hon alltid rider fel, något ja också är väldigt duktig på) och hamnade väl någonstanns i slutet på resultatlistan. Men i den konkurransen tycker jag att det är helt ok och hennes mål tror jag var att inte komma sist (vad ungdomarna inte har förstått än är att ngn måste faktiskt komma sist).
Jag fick stadiga rapporter av malin hur det gick för div III laget (ponnydressyr) och andra ponnyekipage som var iväg och tävlade för melleruds ridklubb. Hurra vi vann första omgången och flera av hemmaklubbens ekipage tog individuella placeringar, GRATTIS!!!!
På söndag morgon (naturligtvis så där otäckt tidigt igen) fick jag börja att skriva mitt teoriprov. Jag skrev, skrev, skrev.......... Tre och en halv timme senare satt jag med ca 15 handskrivna papper, fyra pennor ( fanns ingen pennvässare) och ett pyttelitet suddgummi (det lilla som var kvar) men jag var klar. Jag lämnade mina papper till clary och tittade på när hon dömde ponnykuren. Fortfarande är jag imponerad av alla duktiga ungdomar och absolut vackra ponnier och jag kan väl alltid få drömma om att det är min dotter som har den där fina ponnyn med de flashiga gångarterna och dansar harmoniskt perfekt till musiken..............;-) Kram
Hela helgen har jag till min mans förtvivlan (det är alltså han som måste ta hand om de två duracellkaninerna) varit på Hammarös nationella ponnytävlingar i dressyr.
Allting har sin början för ca två veckor sedan då värmlands grand old lady Clary Lundgren ringer till mig och tycker att två års räntande på dressyrdomarkurser som aspirant är nog och att nu är det dax. Nu tänkte jag i mitt stilla sinne, nu när jag har förlikat mig med tanken på att jag förmodligen alltid kommer att vara aspirant. Nu när jag till och med tycker att det är väldigt bekvämt att aldrig behöva ta riktigt ansvar för mina siffror eftersom jag bara är en okunnig domar wannabe. Ja då kan jag inte skylla på det mer!! Hastigt och lustigt bestämde clary att jag skulle spendera min helg i karlstad på hammarö för att sitta med de "riktiga" domarna och skriva mitt teoretiska domarprov.
Egentligen passade det mig som handen i handsken eftersom en av mina elever från åmål skulle debutera i nationell klass på lördagen. När jag anlände supertrött (ja har aldrig påstått att jag är direkt morgonpigg) till hammarö kl 8 på morgonen så möttes jag av sååååå fina ponnier. Första timmen gick jag mest omkring.Tittade beundrande på blanka hårremmar och duktiga små ryttare. Alexandra (min elev) väckte mig ur mina dagdrömmar där jag såg evelina (min femåriga dotter) rida omkring på värsta dressyrponnyn i en härlig ökad trav. I verkligheten är min dotter inte alls speciellt intresserad av hästar eller ridning dessutom trillar hon av om ponnyn bara ruskar på sig( det har faktiskt hänt).
Alexandra red sitt program med en felridning som vanligt (ja börjar tro att de är mig de är fel på eftersom hon alltid rider fel, något ja också är väldigt duktig på) och hamnade väl någonstanns i slutet på resultatlistan. Men i den konkurransen tycker jag att det är helt ok och hennes mål tror jag var att inte komma sist (vad ungdomarna inte har förstått än är att ngn måste faktiskt komma sist).
Jag fick stadiga rapporter av malin hur det gick för div III laget (ponnydressyr) och andra ponnyekipage som var iväg och tävlade för melleruds ridklubb. Hurra vi vann första omgången och flera av hemmaklubbens ekipage tog individuella placeringar, GRATTIS!!!!
På söndag morgon (naturligtvis så där otäckt tidigt igen) fick jag börja att skriva mitt teoriprov. Jag skrev, skrev, skrev.......... Tre och en halv timme senare satt jag med ca 15 handskrivna papper, fyra pennor ( fanns ingen pennvässare) och ett pyttelitet suddgummi (det lilla som var kvar) men jag var klar. Jag lämnade mina papper till clary och tittade på när hon dömde ponnykuren. Fortfarande är jag imponerad av alla duktiga ungdomar och absolut vackra ponnier och jag kan väl alltid få drömma om att det är min dotter som har den där fina ponnyn med de flashiga gångarterna och dansar harmoniskt perfekt till musiken..............;-) Kram

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home