Kidnappning och ponnydressyr

Jaha nu var det dax att försöka plita ner några rader igen (min chef har varit på mig om detta).
Som ni nu vet så fyller jag hela 25 år (egentligen är det ju faktiskt lite mer som en av mina bästa vänner skrev ut på bloggen!? Men den riktiga åldern skriker ut; du är GAMMAL så jag intalar mig att jag faktiskt inte blir mer än 25).
Så inget ont anande åkte jag till mellerud tidigt på lördags morgonen för att ha mina lektioner och senare mina träningar (nu är det ju så att jag fyller inte förrän slutet på juni så varför skulle jag vara misstänksam!). Jag hade mina lektioner som vanligt och till och med sista hopplektionen gick bra utan avtrillningar ( fast evelina red som om hon stulit hästen). Sen hjälpte jag linn och efter det skulle jag ha marie och madridas. Jag blev väl lite sen med linn (som vanligt eftersom jag inte ger mig förrän jag är nöjd och jag är dessutom perfektionist) men marie verkade inte ha något emot det. Hon var mest fnittrig och upptagen med sin "nalle". Malin stormade in med mat och gormade om att jag bara var tvungen att äta nu! Det gör hon i och för sig alltid men hon brukar inte handgripligen tvinga ner mig på en stol, sätta en gaffel i handen och komendera ät!!!
Om malin är på det humöret så är det lika bra att göra som hon säger (inte för att jag var speciellt hungrig). Nu kan jag i och för sig förstå varför eftersom hon hade fått uttryckliga order från nina och louise. Bägge två har nämligen i färskt minne en nina som skulle vara tärna på ett bröllop (nina k skulle slå sina påsar ihop med sin per). Hade inte hunnit med att äta ngt den dagen och medan vi gjorde oss fina till ninas stora dag drack vi champange. Bubblorna åkte direkt upp till min vanligtvis förvirrade hjärna och det slutade med att jag åkte hem från bröllopsmottagningen redan vid åtta på kvällen ( efter jag hade tagit in hästarna med tärnklänning , vilken syn det måste ha varit, men det är en annan historia).
Marie red okoncentrerat och kom med massor av frågor (som bara marie kan) och nu tycker ni kanske att jag skulle misstänka något. Men när det gäller överraskningar så är jag riktigt korkad så jag förstod fortfarande inte varför marie hade åkt tillbaka till noll i sin ridning. Med risk för att verka ordentligt bakom flötet så förstod jag fortfarande inget när malin hängde en champangeflaska runt halsen och jag vänder mig om först en gång och får se nina (inte så konstigt alls i min värld) och louise (en av ninas och mina allra bästa vänner som INTE håller på med hästar, väldigt konstigt). Begrundar det och vänder mig om igen och fattar fortfarande INGENTING!!
Till slut måste ngt av vad de sa ha letat sig in men jag var väldigt förvirrad( jag vet att jag är det i vanliga fall men det var nog värre än vanligt).
Det slutade i alla fall med en hejdundrande fest med både gamla och nya vänner. Det var faktiskt jätte roligt ( inte riktigt lika roligt att gå upp sju på söndag morgon för att vara ett stöd för våra duktiga ponnyryttare som skulle tävla på hemmaplan, div III ). Just då kom tanken på att med sånna vänner behöver man defenitivt inga ovänner.
En mer tankspridd nina har nog inte varit i mellerud ( ja jag har handboken för tankspridda hemma och jag har allvarliga funderingar på att ansöka om medlemskap). Jag var hela tiden efter och hade ingen aning om någonting (vega och annie, mina alldeles underbara elever från nysäter, hade fel pannband, lotten hade ingen nummerlapp osv.) Men jag gjorde så gott ja kunde och försökte verkligen muntra upp dem. Vilken tur jag har att de är så skickliga att de klarade sig underbart bra ändå och VANN igen!!! GRATTIS tjejer (tänk om alla tränare fick den förmånen med ett sånt gäng). Nu på lördag är det dax för sista omgången så håll tummarna!!
Jag ska följa med och vara ett lite större stöd för våra ryttare. Då menar jag försöka eftersom min käre man tröttnat på att ensam ta hand om våra duracellkaniner vilket jag till fullo förstår (han jobbar för det mesta hemifrån och då kan ni ju själva föreställa er frustrationen med en två-åring och en fem-åring som dessutom inte kan vara sams i mer än typ en minut utan ramaskrin) och jag tar med dem till ponnytävlingen. Ja, ja det kommer att komma ett kort referat om det senare. Ha det så bra så länge!!

Jobb mer jobb och snäll veterinär

Arbetsnarkoman säger kompisarna, osocial säger de som känner mig mindre väl, för mycket kan man säga men jag är inte speciellt osocial av mig. Snarare är det väl så att jag är över social. Jag älskar att ha folk omkring mig. Arbetsnarkoman, nej egentligen inte men jag tycker om att arbeta och när det går bra och är roligt så är det inte jobbigt. Att man av vissa vänner (de som inte är hästintresserade, ja jag har faktiskt sådana) blir kallad osocial beror nog mest på att man inte hinner träffa dem så mycket (eller inte alls ska det nog vara i rättvisans namn). Förra veckan bestod nästan bara av jobb. Tisdag och onsdag var jag på plats i mellerud. Torsdagen spenderades på Nuntorp med eleverna där. Fredagen var det åter dags för mellerud. Det första som möter mig är en stackars häst med ett uppsvällt ben, suck, Fobia slog sig förra veckan och fick ett sår på kotan som sedan blev infekterat. Tohrleifur fick i vanlig ordning ställa sig till förfogande fast han egentligen skulle fixa klart beteshagar innan de skulle göra sig klara för att åka till Kil och tävla sin nya stjärna ett sto efter Nökkvi. Tur för mig att vår veterinär har tålamod med mig och våra hästar. Fobia är nu på bättringsvägen. På kvällen var det igen ridning för de onsdagsgrupper som missade en lektion när vi hade tak problem. Lördag var det åter dags för Mellerud. Min kompis lena som är western fantast följde med ner och undervisade i lite av grunderna inom western så jag kunde som omväxling lyssna istället för att tjata. Eftermiddagen gick sedan åt till att hålla träningar, alla hästar och ponnier skötte sig kanon så nu hoppas jag att samtliga är laddade inför sparbankshoppet. Så kom så söndagen, det var meningen att jag då skulle spendera tid men den stackars övergivna mannen och de två små fröna. Lite med sorg i hjärtat konstaterade jag att jag då skulle missa Kristinehamns ponnytävlingar dit en hög med elever skulle vara med. Lite skamset meddelade så mannen att han var tvungen att jobba på Söndagen så om jag ville kunde jag åka till Kristinehamn. Sagt och gjort, jag lastade glatt in mina gryn plus schäfern i bilen och drog iväg. Carl fann till sin stora förtjusning att de som skulle passa honom när jag var på framridningen inte hade full koll hela tiden, vilket han inte var sen att utnyttja.... Det var stundom Carl (vandal) överallt. Kul var det iallafall och alla barnen skötte sig på bästa sätt. Lina som har en underbar D ponny som inte är mer än 1,44 vann globenkvalet i sin tredje medelsvår. roligt oxå att hinna träffa pappa som byggde banorna och syster yster som dömde tävlingarna. På eftermiddagen passade jag på att träna Madde och Saffran inför helgens begivenheter. Sedan tog jag faktiskt kvällen...
Helgens begivenheter är tyvärr inte sparbankshoppet (jag hade väldigt gärna varit här båda dagarna och hejjat på alla härliga elever både mellerudingar, nuntorpare och värmlänningar) men jag ska vara på Strömsholm från fredag till tisdag. Nu är det dags för OBS, tävling nummer två inför NM och EM så det är bara att hålla tummarna att det håller hela vägen i år. Sedan är det naturligtvis väldigt roligt att ströva omkring på en av sveriges vackraste tävlingsplatser. Det brukar finnas massor av försäljare som har saker man inte visste att man behövde förän man köpt dem... Förra året regnade det fem dagar i sträck och både Å banan och stora banan var som gigantiska lerfält att hoppa på. Snacka om att man lär sig att det finns många typer av underlag. I år ska jag dessutom köpa med mig den fina T - shirten som jag hittade förra året. Den var svart med ett vitt tryck där det stod; "hoppning börjar vid två meter allt annat är markarbete". Idag är det sista tisdagen för terminen saft och kakor har införskaffats här ska lekas hela kvällen lång!
ha det så bra alla. Ni som ska tävla lycka till i helgen. En extra lyckospark till vårt dressyrlag.
kram på er alla... Nina K

Suprise!

Hejsan på er. Nu har vi gjort det! Undrar ni vad? Vi har lurat Nina Persson och gissa om det var roligt! Vi börjar från början. Våran kära instruktör tillika duktiga dressyrtränare fyller 35 lite längre fram i sommar. Jag och bästa vännen Louise (ni vet hon som fixar långklänningar och lösnaglar mm) insåg tidigt i våras att vi aldrig hittat på något roligt (det vill säga, små elakt) med persson, med andra ord det var hög tid för ett överaskings partaj! Planerna började så smått att smidas redan när denna briljanta idé dök upp,. efter fem sekunder kom första problemet. När skulle det ske, vi hade kommit fram till att vi skulle kidnappa henne på jobbet det vill säga att vi var tvungna att hitta en helg Nina jobbade och jag var ledig, det var ingen lek kan man säga! Efter mycket tittande i kalendrar konstaterades det att den 20 maj var det enda datumet som passade (stackars Louise fick snällt anpassa sig efter mig...) Diverse personer informerades, Malin fick i uppdrag att lura i Persson att det var träningar som gällde för henne hela eftermiddagen (vilket det hade varit om inte de snälla vännerna tagit över). Allt gick som smort vi kom iväg i tid och behövde bara hanla lite i säffle det skulle inte bli några bekymmer, trodde vi ja... Ni kanske inte tror det men jag är väldigt bra på att shoppa om den så kallade måste ha djävulen slår till. Det är ioch för sig sällsynt om det inte är en häst butik i närheten men den kan också inträffa på de mest absurda ställen i det här fallet vid Clairen´s hylla på säffles sminkbutik! Pinsamt men sant så blev jag lite försenad där, man kan även nämna att Louise inte gjorde det hela bättre, som ju faktiskt tillhör sveriges shopping elit, när hon väl satte igång tog det lite längre tid än planerat. Vi skulle varit på plats i mellerud halv två för att kidnappa Nina direkt efter Linns lektion men se så blev det inte, då lämnade vi säffle. Men, som alltid finns det en plan B, Marie som inte alls skulle rida lektion fick gör iordning Madridas med uppdraget att krånlga så mycket med Nina som möjligt så vi skulle hinna ner, det lyckades hon med kan man säga, Nina förstod inte alls varför som hon sa - männinskan red så himla okoncentrerat... Att det sedan inte kopplade när jag och Louise helt plötsligt befann oss i manegen (låt gå för att det inte var överaskande att se mig där) samt att hon hade en flaska champange runt halsen det verkade tydligen helt i sin ordning.
Kvällen avlöpte hur som helst väl men är helt klart hemlighetsstämplad (censuren har slagit till).
Åter till jobbet, i fredags var jag en liten sväng till Vetlanda. Inga bekymmer att åka själv tänkte jag och slog mig för bröstet, jag ju kört den vägen åtta gånger i år. Det hade säkert inte varit något större bekymmer om jag inte tittat ner på min mobil telefon i samma ögonblick som jag passerade avfarten till vetlanda... Den lilla fadäsen medförde att jag fick köra nästan hela vägen ner till värnamo innan jag kunde vända och köra snett (UPPÅT!) mot Vetlanda igen, det tog bara en timme extra. Väl där gick allt smidigt. Long John gick lydigt på transporten sedan var det raka vägen hem, nåja nästan iallafall jag missade att svänga av vid rondellen i Falköping så jag fick köra igenom centrum men jag har aldrig varit där så det var väl kul, eller nåt....
Den här veckan har börjat i fullt ös sanslös, igår hade jag träning i Kristinehamn, som tur var hade vi tillgång till ridhus igår annars hade jag blivit fuktig milt uttryckt. Idag har jag ridit lite nya hästar det var jätteskoj, det blir nog kanon när de är inskolade.
Sist men inte minst vill jag avsluta den här bloggen med ett stort grattis till våra duktiga tjejer som tävlat dressyr och varit mycket framgångsrika under helgens tävling, man blir ju super stolt över er, en eloge till Persson oxå som jag vet har hjälpt många av er.
Kram från mig.
Nina

AVUNDSJUKA OCH EN FET SKÄCK

Hej alla glada! Nu har jag precis hjälpt nina att lasta nikita (nej nu ljög ja faktiskt, emelie och jonna hjälpte nina och jag stod bara och tittade på), farväl trogne arbetskompis. Om nina hade tänkt sig att fortsätta i den här takten så har vi snart inga hästar kvar och då kan det ju bli riktigt spännande att hålla lektioner. Nejdå på fredag kväll kommer två eller tre nya stjärnor som jag hoppas kommer att trivas hos oss.
Det är super att vi har en sån duktig hopptränare (allas våran ridskolechef) som flänger sverige runt på STORA tävlingar det är faktiskt så att man blir riktigt avundsjuk. I alla fall på att våran nina håller på att bli en rikskändis i hästkretsar. Men jag är faktiskt inte speciellt avundsjuk på hennes långa bilresor, sova i hästlastbil eller att gå upp sådär okristligt tidigt på morgonen ( och dessutom vara pigg och alert) och så vet jag hur det är att ha en man + två små barn hemma. Jag lämnar dem ensamma högst ett dygn eftersom jag vet hur det kan se ut och min man är faktiskt "lite" mer självgående vad det gäller städning och diskning ( per är väldigt charmerande men det är verkligen som nina säger). Då står jag hellre i ridhuset och jobbar hennes lördag. Jag tycker ju att det är roligt att stå i ridhuset och skälla på folk och dessutom få betalt för det, hrmmm
Nu försöker jag att få igång min lilla feta skäck än en gång. Jag har lovat att vara med div. 1 i dressyr för melleruds ridklubb men just nu skulle jag vara glad om han överhuvud taget kan gå på tygeln mer än tre steg åt gången och orkade galoppera mer än fyra språng innan han faller i sär. Så just nu ser Lätt A ut som en hägring långt borta i skyn..........
Det är ju inte lätt att få tid till att rida heller. Ni småbarns föräldrar vet nog vad jag menar! Min man går inte på det där om att jag bara ska vara borta en liten stund. Vi har varit tillsammans i snart 17 år och han vet att en liten stund betyder ca två-tre timmar. Så jag får vackert ta med mig de små duracellkaninerna (jag älskar dem ofantligt mycket, speciellt när de sover). Oftast har jag hjälp utav annie och vega ( döttrarna till de som äger stallet, jag älskar er) annars skulle det nog aldrig gå.
Ja, ja nån gång får jag nog ihop det................
Tack o hej, leverpastej

Hej alla glada! Nu har jag precis hjälpt nina att lasta nikita (nej nu ljög ja faktiskt, emelie och jonna hjälpte nina och jag stod bara och tittade på), farväl trogne arbetskompis. Om nina hade tänkt sig att fortsätta i den här takten så har vi snart inga hästar kvar och då kan det ju bli riktigt spännande att hålla lektioner. Nejdå på fredag kväll kommer två eller tre nya stjärnor som jag hoppas kommer att trivas hos oss. Det är super att vi har en sån duktig hopptränare (allas våran ridskolechef) som flänger sverige runt på STORA tävlingar det är faktiskt så att man blir riktigt avundsjuk. I alla fall på att våran nina håller på att bli en rikskändis i hästkretsar. Jag är faktiskt inte speciellt avundsjuk på hennes långa bilresor, sova i hästlastbil eller att gå upp sådär okristligt tidigt på morgonen ( och dessutom vara pigg och alert) och så vet jag hur det är att ha en man + två små barn hemma. Jag lämnar dem ensamma högst ett dygn eftersom jag vet hur det kan se ut och min man är faktiskt "lite" mer självgående vad det gäller städning och diskning ( per är väldigt charmerande men det är verkligen som nina säger). Då står jag hellre i ridhuset och jobbar hennes lördag. Jag tycker ju att det är roligt att stå i ridhuset och skälla på folk och dessutom få betalt för det.
Nu försöker jag att få igång min lilla feta skäck än en gång. Jag har lovat att vara med div. 1 i dressyr för melleruds ridklubb men just nu skulle jag vara glad om han överhuvud taget kan gå på tygeln mer än tre steg åt gången och orkade galoppera mer än fyra språng innan han faller i sär. Så just nu ser Lätt A ut som en hägring långt borta i skyn..........
Det är ju inte lätt att få tid till att rida heller. Ni småbarns föräldrar vet nog vad jag menar! Min man går inte på det där om att jag bara ska vara borta en liten stund. Vi har varit tillsammans i snart 17 år och han vet att en liten stund betyder ca två-tre timmar. Så jag får vackert ta med mig de små duracellkaninerna (jag älskar dem ofantligt mycket, speciellt när de sover). Oftast har jag hjälp utav annie och vega ( döttrarna till de som äger stallet, jag älskar er) annars skulle det nog aldrig gå.

Bilresor och hästaffärer

Hej alla glada läsare
Åter vid pennan igen, eller snarare datorn, det är ju sällan man sitter ner och skriver på riktigt nuförtiden, något som alla som råkat ut för att behöva tyda min skrivstil är innerligt tacksamma för. Den här helgen har jag inspekterat omgivnigarna runt Fjälkestad i Kristiansstad. Det var inte utan att jag vid min ankomst till tävlingsplatsen klockan sex på morgonen var riktigt trött. Jag var och hade träning på Nuntorp under torsdags kvällen och som vanligt finns det ju en massa trevliga människor att prata med så klockan hann ju bli tio innan jag kom iväg. För att vara på den säkra sidan att få åka riktigt länge körde jag vägen via Kristinehamn. det är inte så tokigt som det låter. Min kära far bor där och han skulle till Halmstad så vi samåkte, låt mig säga att det var jag som tjänade mest på det för det blir en liten omväg att åka till Halmstad via Kristiansstad... Väl nere fick iallafall pappsen lägga sig i familjens Westlunds lastbil och sova en stund innan han körde vidare, jag undrar just om jag kan dra med pappa på fler stolligheter på nätterna (det var även han som fick köra mig fram och tillbaka till arlanda när jag flög till Spanien). Helgen avlöpte på bästa sätt. Massor med fina rundor av alla tjejer. Linn passade på att vinna ridsport ponny cup och Madde toppade helgen med att vinna medelsvår A hoppningen. Landslagsledningen var där och tittade på, så man kan gott säga att det var lätt att bli lite mallig över tjejernas insatser. På söndag kväll var det så dags för en ordentlig krashlandning (likt ett JAZ plan) tillbaka till verkligheten. Att kliva in i det som när jag åkte faktiskt påminde om ett hem man kunde vistas i (utan större risk för allergiska reaktioner) till att vandra in i en krigszoon något likande irak... Man kan säga mycket om min man, mina ljuvliga små pyren och den för veckan fällande schäfern men stöka ner det är de nästan bäst på. Nu vill jag inte på något sätt framställa mig själv som den pedantiskt zuper ztädande hemmafrun. Men jag vet vad som är fram och bak på damsugaren och jag får inget astma anfall när jag närmar mig diskhon, något som min man säger sig lida av. Nu har emellertid mannen och barnen varit lite listiga, så fort jag har klivit ur huset och det är dags att duka fram på bordet tittar Elvira på sin pappa och säger; det är bäst vi tar plast tallrikar pappa om du ska diska så inte mamma blir arg. Vilken insikt av den snart fyraåriga dottern, det måste hon fått från sin mor...
Med andra ord så är det bara en överfylld sopkorg full av plast bestick och annat samt grytor som rymmer diskbänken, man vänjer sig.
Nu ska jag emellertid vara hemma de två nästkommande helgerna, jag ska förvisso hit och jobba nästa lördag men jag ska inte ge mig iväg på någon längre färd. Där skojade jag lite. Imorgon ska jag till Allingsås och lämna av Nikita och på Fredag ska jag åka till vetlanda för att hämta upp de stora hästarna. Med andra ord så kommer Mia att gå in och vikariera för mig dessa dagar det kommer bli jättebra.
Nu höll jag på att glömma något jätteviktigt. Max har åkt till sitt nya hem idag, snyft! Vi hoppas att han och Gun får det jättebra tillsammans
Nej nu är det nog bäst att få lite mer gjort idag.
Ha de så gott alla.
Kram Nina K

DRESSYRTÄVLINGAR OCH SKRIVKRAMP

Hela helgen har jag till min mans förtvivlan (det är alltså han som måste ta hand om de två duracellkaninerna) varit på Hammarös nationella ponnytävlingar i dressyr.
Allting har sin början för ca två veckor sedan då värmlands grand old lady Clary Lundgren ringer till mig och tycker att två års räntande på dressyrdomarkurser som aspirant är nog och att nu är det dax. Nu tänkte jag i mitt stilla sinne, nu när jag har förlikat mig med tanken på att jag förmodligen alltid kommer att vara aspirant. Nu när jag till och med tycker att det är väldigt bekvämt att aldrig behöva ta riktigt ansvar för mina siffror eftersom jag bara är en okunnig domar wannabe. Ja då kan jag inte skylla på det mer!! Hastigt och lustigt bestämde clary att jag skulle spendera min helg i karlstad på hammarö för att sitta med de "riktiga" domarna och skriva mitt teoretiska domarprov.
Egentligen passade det mig som handen i handsken eftersom en av mina elever från åmål skulle debutera i nationell klass på lördagen. När jag anlände supertrött (ja har aldrig påstått att jag är direkt morgonpigg) till hammarö kl 8 på morgonen så möttes jag av sååååå fina ponnier. Första timmen gick jag mest omkring.Tittade beundrande på blanka hårremmar och duktiga små ryttare. Alexandra (min elev) väckte mig ur mina dagdrömmar där jag såg evelina (min femåriga dotter) rida omkring på värsta dressyrponnyn i en härlig ökad trav. I verkligheten är min dotter inte alls speciellt intresserad av hästar eller ridning dessutom trillar hon av om ponnyn bara ruskar på sig( det har faktiskt hänt).
Alexandra red sitt program med en felridning som vanligt (ja börjar tro att de är mig de är fel på eftersom hon alltid rider fel, något ja också är väldigt duktig på) och hamnade väl någonstanns i slutet på resultatlistan. Men i den konkurransen tycker jag att det är helt ok och hennes mål tror jag var att inte komma sist (vad ungdomarna inte har förstått än är att ngn måste faktiskt komma sist).
Jag fick stadiga rapporter av malin hur det gick för div III laget (ponnydressyr) och andra ponnyekipage som var iväg och tävlade för melleruds ridklubb. Hurra vi vann första omgången och flera av hemmaklubbens ekipage tog individuella placeringar, GRATTIS!!!!
På söndag morgon (naturligtvis så där otäckt tidigt igen) fick jag börja att skriva mitt teoriprov. Jag skrev, skrev, skrev.......... Tre och en halv timme senare satt jag med ca 15 handskrivna papper, fyra pennor ( fanns ingen pennvässare) och ett pyttelitet suddgummi (det lilla som var kvar) men jag var klar. Jag lämnade mina papper till clary och tittade på när hon dömde ponnykuren. Fortfarande är jag imponerad av alla duktiga ungdomar och absolut vackra ponnier och jag kan väl alltid få drömma om att det är min dotter som har den där fina ponnyn med de flashiga gångarterna och dansar harmoniskt perfekt till musiken..............;-) Kram

Gotland och sommarvärme

Phu, vem stal våren? Först är det kallt mer kallt och makalöst kallt, sedan förväntar man sig att det ska dra sig mot sommaren genom att snön smälter, sädessärlan gör sin entré och vitsippan ute i backarna står allt för att man i långsam takt ska få sommarkänslor óch vänja sig vid värmen. Så vart tog det vägen. Snacka om att sommaren måste ha passerat via "drive trough". Ingen väntetid, liten kö och innan man vet ordet av får man inte det man beställt utan en rejäl värmebölja. Nåja, det kanske inte är läge att klaga, men jag känner mig lite lurad. Helgen har jag spenderat på Gotland. Det var med glädje jag så fram emot mitt första besök på den omtalat vackra ön och trots att det var ponny tävling jag var på fanns det ändå en viss förhoppning att jag skulle få se Visby, kanske till och med shoppa lite. Så här i efterhand inser jag att det var en ganska naiv förhoppning. Jag ägnade fredagen åt att hjälpa mina elever att trimma hästarna i markarbete och lördagen gick åt att stå på framhoppningen samt att gå banor, men det var en jättefin tävlingsplats och ett domartorn som var helt underbart, en gammal väderkvarn. Hur gick det då, jo laget slutade trea på söndagen och blev totalt trea det skilde tre sekunder mellan oss och Trosa Vagnhärad, deras sista ryttare Antonia visste att hon var tvungen att rida in minst sex sekunder samt vara felfri det fixade hon så det är bara att lyfta på hatten för en strålande insats. Så nu blir det den individuella satsningen inför NM som får vara i fokus på strömsholm. Men det var en super trevlig helg med mycket lärdomar att ta tillvara.
Förra veckan anlände Luns hit till ridskolan. Jag tror alla som sett honom håller med mig det är inte svårt att bli helt såld. För att återkomma till såld, Nikita åker nästa onsdag alltså den 17 Maj och Max åker nästa Tisdag den 16 Maj. Till oss kommer då två nya stor hästar, låt oss hoppas att det blir bra för alla parter. Jag har en hälsning från Maretto som verkar trivas alldeles utmärkt i sitt nya hem, och de med honom. Jag har fått mejl där de berättar att alla älskar honom och att han trivs med sina nya hästkompisar, det värmer i hjärtat när de tackar för att de fick köpa honom.
Nu är det inte så lång tid kvar av terminen det bara brakar på. idag ska alla grupper få vara ute och rida, ridhuset kan vi för dagen hyra ut till någon bastuklubb som vill ha gott om utrymme. På torsdag ska jag åka till Kristiansstad på observationstävling inför stundande NM (går i norge) så ni kan väl hålla tummarna för mina barn som ska rida allt från LB till svår hoppning (då tycker även jag att det är högt)
Kom ihåg solskyddskrämen så ni slipper bli polkagrisar.
Kram Nina K

Farväl Maretto

Regn och hej då..

Nu är det så gjort, Maretto har lastats på och åkt till sitt nya hem i Grums. Han såg faktiskt riktigt nöjd ut när han fick på sig sin nya grimma med ett matchande grimskaft till. Så nu sitter jag på kontoret framför datorn med en lätt form av häst ångest! Det handlar inte om att jag tvivlar på att Maretto ska få det bra det är jag övertygad om annars hade han inte fått åka, men hur i hela friden ska vi hitta en lika bra ponny? Jag är nog fånig jag är övertygad om att de nya som kommer blir bra men ialla fall...
Idag ska jag hälsa Luns välkommen till oss. Luns äe en underbar härre som helt och hållet marscherade rakt in i mitt hjärta, jo det är sant jag är kär! Han har mörka vackra ögon och en kropp som man bara avgudar för att inte tala om det mörka hårsvallet! Nyfikna? Okej det är en nordsvensk valack som vi ska ha på prov fram till sommaren för att se om han trivs här hos oss. Gör han det ska vi köpa honom om hans matte Susanne överlever separationen vill säga. Den här veckan är det full fart igen på alla sätt, jag har ju haft det riktigt lungt ett par veckor. imorgon ska jag besiktiga Nikita så får vi se om hon får flytta nästa vecka till sitt nya hem och på torsdag ska jag åka till Nynäshamn för att sedan på fredag morgon ta färjan över till gotland där sista omgången av elitserien för ponny går. Ni får hålla tummarna för djursholmarna är ni snälla. Veckan där på är det så dags för att besiktiga Max, även han har blivit såld. Jag lovar jag ska inte sälja ut hela stallet även om det verkar så just nu. Efter besiktning är det så dags att skicka iväg ett gäng med hästar för att hämta upp de som är i vetlanda. Sen är det bara att bekanta sig med de nya. Under helgen som gått jobbade jag bara i lördags, alla lektioner gick bra och ingen åkte av, det är alltid skönt.

I söndags provade jag på att vara helledig och åt middag med goda vänner, en kompis ringde mig innan och sa - vad skönt ska du vara alldeles vanlig en kväll. Vanlig tänkte jag när vi lagt på, jag är ju ganska vanlig för det mesta. När jag sedan berättade detta för min bästa vän skrattade hon glatt och påminde mig om när jag skulle köpa mitt livs första långklänning för att gå på 30 års kalas. Bästa vännen fanns då med som moraliskt stöd när inköpet skulle göras (det var hennes man som fyllde 30 år). Det skulle visa sig att hon tagit på sig en stor uppgift. Klänningen hittades snabbt i butiken den har en härlig vinröd färg och var uppdelad i två det vill säga en lång kjol med en korsett liknande överdel.Men, jag hade ju fortfarande bilden av en klänning på näthinnan när jag ska ta på mig, jag hade inte förstått att det var en kjol underdel! Jag drar med andra ord på mig kjolen som om det vore en klänning och tittar mig förfärat i spegeln och tänker: gode tid 2500 tusen spänn och en så bedrövlig passform det ser ju ut som ett tält från Liedel... Jag ropar desperat på vännen som hör paniken i rösten och springer genast till undsättning. Vad tror ni hon gör, jo gapskrattar där jag står med olycklig min med en kjol knäppt ovanför brösten...
Det blev riktigt snyggt när kjolen knäpptes i midjan och överdelen sattes på. Men, tro inte att det var klart här. Löpsnaglar måste man tydligen oxå ha när man ska va snygg. Sagt och gjort de införskaffades på Åhlens och monterades på (av vännen naturligtvis) under festkvällen. Har ni inte prövat ska ni få ett tips, låt bli. En timme in på middagen hade jag fastnat i allt med de vidriga tingesterna och började nervöst att pilla på dem för att diskret försöka få dem att lossna, vilket lim tänker jag nästan gråtfärdig till jag hittade rätt bänd teknink, tjong så släppte den och flög iväg... Den landade i vinglaset till vännens svärfar... Diskret var kanske inte ordet som passade in just då.
Så numer när jag är vanlig går jag gör jag som stålmannen jag ställer mig i telefon kiosken och vips så är jag iklädd, jeans!

Nina K