Spanien

Spanien

Nina Karlsson 14/3 -06

Åter till ”bloggandet”, egentligen var det ju sagt at det skulle handla om vår verksamhet här i dagboken.Men, det här tål att skrivas om. Torsdagen den nionde flög jag ner till Verjer de la Frontera i södra Spanien för att under fem dagar få uppleva, The sunshine tour. Vad är nu detta då? Jo, det är en jättestor tävling som pågår under fem veckor där de flesta världs stjärnorna väljer att starta sina hästar 36 länder var representerade. Tävlingarna pågår från tisdag till söndag under alla veckor. De första dagarna är det unghästklasser och från fredag till söndag går de olika tourerna, allt från 1.40 hoppning till 1.55. Goda vänner hade lastat sju hästar och dragit från vinterkalla sverige och instalerat sig där nere. Jag landade i Jerez på torsdags eftermiddagen och möttes av solsken och 18 plus(!) grader. Under kvällen ägnade jag mig åt att orientera mig på platsen. Det är som ni säkert förstår ett enormt område. Det är under dagarna minst fem banor som är igång samtidigt med olika klasser. Men totalt var det sju stycken gräsbanor till alla dessa fanns det i sin tur en framhoppning och brevid dessa en framridning utan hinder samt ett par banor till (då har jag inte räknat med dressyr banorna) den som är bra på huvudräkning kan räkna ut antalet. Att samtliga av dessa banor sedan är betydligt större än vår utebana bakom ridhuset orsakade att man blev lite överväldigad.Morgnarna inleddes med frukost i familjen Lönbergs lastbil, klockan sju sedan red jag och Antonia (tävlingsryttaren i familjen) ut ett par hästar och jobbade dem i naturen. Helt fantastiskt att få rida i den miljön det går inte riktigt att beskriva i ord att det sedan under dagarna höll sig på en tempratur av 25 grader varmt gjorde inte upplevelsen sämre. Klockan elva började sedan första klassen som hon skulle rida. Det gäller att lära sig banorna snabbt och kunna hålla flera stycken i huvudet samtidigt. När hon var klar på ena banan med en häst byttes hästen ut till nästa som skulle hoppa på en annan bana. För att det skulle fungera rent organisatoriskt följde inte start numren listan utan du hade ett nummer men när du kom ner på framridningen fick du säga till att du var där så den som gick in först kunde lika gärna ha startnummer hundra likaväl som ett, när sedan alla som fanns på listan i klassen var klara ansågs klassen avslutad. Inte som här direkt...

Under de dagar jag var där red ”Loppan” på tre olika banor, ofta hann hon inte gå mer en två av dem så då var det bara att ställa sig utanför och titta och lära sig. Sedan upp på hästen anmäla sig att man var på plats värma upp och hoppa. Hur det gick? Jo, två placeringar i 1.40 och en seger och placering i 1.30.

Det går inte riktigt att få ner alla intryck på ett papper men alla som är intresserade av hästar borde om de har en möjlighet åka ner och titta för det var en anläggning utöver det vanliga.

Åter till verkligheten här hemma. En träbjälke i ridhuset klarade inte trycket längre och gick itu, nu är det åter fixat och vi kan förhoppningsvis fortsätta som vanligt.

Hästarna verkar vara i fin form så där är det inga konstigheter som tur är.

Ha det gott alla

Nina K