Spanien

Spanien

Nina Karlsson 14/3 -06

Åter till ”bloggandet”, egentligen var det ju sagt at det skulle handla om vår verksamhet här i dagboken.Men, det här tål att skrivas om. Torsdagen den nionde flög jag ner till Verjer de la Frontera i södra Spanien för att under fem dagar få uppleva, The sunshine tour. Vad är nu detta då? Jo, det är en jättestor tävling som pågår under fem veckor där de flesta världs stjärnorna väljer att starta sina hästar 36 länder var representerade. Tävlingarna pågår från tisdag till söndag under alla veckor. De första dagarna är det unghästklasser och från fredag till söndag går de olika tourerna, allt från 1.40 hoppning till 1.55. Goda vänner hade lastat sju hästar och dragit från vinterkalla sverige och instalerat sig där nere. Jag landade i Jerez på torsdags eftermiddagen och möttes av solsken och 18 plus(!) grader. Under kvällen ägnade jag mig åt att orientera mig på platsen. Det är som ni säkert förstår ett enormt område. Det är under dagarna minst fem banor som är igång samtidigt med olika klasser. Men totalt var det sju stycken gräsbanor till alla dessa fanns det i sin tur en framhoppning och brevid dessa en framridning utan hinder samt ett par banor till (då har jag inte räknat med dressyr banorna) den som är bra på huvudräkning kan räkna ut antalet. Att samtliga av dessa banor sedan är betydligt större än vår utebana bakom ridhuset orsakade att man blev lite överväldigad.Morgnarna inleddes med frukost i familjen Lönbergs lastbil, klockan sju sedan red jag och Antonia (tävlingsryttaren i familjen) ut ett par hästar och jobbade dem i naturen. Helt fantastiskt att få rida i den miljön det går inte riktigt att beskriva i ord att det sedan under dagarna höll sig på en tempratur av 25 grader varmt gjorde inte upplevelsen sämre. Klockan elva började sedan första klassen som hon skulle rida. Det gäller att lära sig banorna snabbt och kunna hålla flera stycken i huvudet samtidigt. När hon var klar på ena banan med en häst byttes hästen ut till nästa som skulle hoppa på en annan bana. För att det skulle fungera rent organisatoriskt följde inte start numren listan utan du hade ett nummer men när du kom ner på framridningen fick du säga till att du var där så den som gick in först kunde lika gärna ha startnummer hundra likaväl som ett, när sedan alla som fanns på listan i klassen var klara ansågs klassen avslutad. Inte som här direkt...

Under de dagar jag var där red ”Loppan” på tre olika banor, ofta hann hon inte gå mer en två av dem så då var det bara att ställa sig utanför och titta och lära sig. Sedan upp på hästen anmäla sig att man var på plats värma upp och hoppa. Hur det gick? Jo, två placeringar i 1.40 och en seger och placering i 1.30.

Det går inte riktigt att få ner alla intryck på ett papper men alla som är intresserade av hästar borde om de har en möjlighet åka ner och titta för det var en anläggning utöver det vanliga.

Åter till verkligheten här hemma. En träbjälke i ridhuset klarade inte trycket längre och gick itu, nu är det åter fixat och vi kan förhoppningsvis fortsätta som vanligt.

Hästarna verkar vara i fin form så där är det inga konstigheter som tur är.

Ha det gott alla

Nina K

Premiär!

Premiär!

Nyheter, alltid lika roligt, heller hur? Jag, det vill säga Nina Karlsson och min kollega Nina P ska bli super moderna och haka på den stora trenden att ”blogga”. Vi tänkte att det kan finnas ett intresse av att föja med lite vad som händer här på dagarna och inte bara på lektionerna. Så jag har fått den stora äran att inleda idag, tisdagen den 7 mars.

Jag har arbetat på ridklubben i ett år och två månader nu, det känns faktiskt inte så, tycker det var igår jag steg in i stallet för första gången, men om jag ser tillbaka så har det ju hänt litegrann. Den största förändringen (och den roligaste) är givetvis att Nina Persson numer är fast anställd på ridklubben. Visste ni att jag och Nina jobbat ihop förr, i säffle? Jag hade praktik där det var min första inblick i hur en ridskola fungerar...

Nog om det och åter till nuet för det är ju det som det är meningen att vi ska skriva om här.

När jag åkte till jobbet i morse var det kallt, ”gööör” kallt som vi säger hemma. Att resa sig upp ur sängen (läs kravla) klockan sex när sonen i huset tycker att vi ska ha vilat klart och mötas av en ute tempratur på 24 minus är inte den bästa starten på dagen man kan tänka sig. Efter att ha kommit iväg och avverkat de åtta milen till Mellerud drog dagen igång med full fart, tisdagar är den dagen som det normalt sett är mest att göra för min del, veterinär Thorleifur Sigfusson och Tone från Kolungen kom för att raspa tänder på två hästar, snart är samtliga raspade vilket märks på lektionerna, glada hästar som löddrar ur munnen precis som det ska vara. En snabb lunch i stan sedan åter för att göra upp lektions sheman. Det är inte alltid lätt att få till det så att alla får rida den hästen som de vill samtidigt som vi försöker göra det så bra som möjligt för hästarna ingen ska behöva slita ihjäl sig. Sedan kom funderingarna på hur kallt det ska bli under kvällen. Minus femton grader i ridhuset kallare får det inte vara om vi ska kunna ha lektioner det blir alldeles för jobbigt för hästarna att andas. Att jag fryser om tårna är en annan femma men inte så viktigt i sammanhanget. Lovisa kommer idag oxå, ska hjälpa henne med ”Quicken” en stund får väl se om han är på humör för att hoppa lite.

Nu till den viktigaste punkten för dagen. Vad vill ni att jag och Nina ska blogga om? Vad vill ni veta mer om? Det är ju en dagbok men det är meningen att ni ska få mer insikt i vad vi gör, vad vill ni veta?

Skriv till oss i gästboken heller mejla.

Nästa vecka ska jag ge er ett referat ifrån Spanien dit jag flyger på Torsdag för att titta på hästtävlingar (The Sunshine Tour) i fem dagar, tjoho vad det ska bli spännade. Tills dess får ni ha det så bra i vinterkalla sverige.

Kram på er alla Nina Karlsson

Undrar jag hur detta kommer att bli.....(webmaster)